Nu är det dags att sammanfatta 2015 och jag kommer i vanlig ordning dela upp det på flera inlägg.

Först bjuder jag på en sammanställning av de affärer jag gjort under året. I mitt fall är det lätt gjort eftersom det bara handlar om 3 stycken:

Affär Datum      Aktie          Antal Kurs(SEK)

Köp   2015-05-21 H & M B        450   337.3

Köp   2015-06-10 Akelius Pref.  460   308.5

Köp   2015-10-29 SBH A          1500  115.9

Läs också: Affärer 2014

Det finns oändligt med missförstånd om börsen. Av någon anledning stör jag mig på några av dem så till den milda grad att det nästan känns fysiskt i kroppen när jag hör dem eller ser dem.

Ett sådant missförstånd som till och med många förhållandevis kunniga personer tror på är det här med nettoinflöde och nettoutflöde in i eller ur en aktie.

Det är lätt att tro att en aktie är som en slags luftmadrass där pengar pumpas in ena dagen och pyser ut andra dagen. När aktien går upp sker ett nettoinflöde och när akten går ner sker ett nettoutflöde. Men att man kan tro att det är så även efter flera år av aktieintresse irriterar mig. Det irriterar mig eftersom att det är omöjligt att diskutera med den typen av människor. Man kan sällan(ja det finns undantag) diskutera med någon som inte förstår för om man försöker förklara blir man bara sedd som en översittare och besserwisser.

Istället för som en luftmadrass kan snarare ett aktiebolag ses som en flaska till hälften fylld med sand där varje sandkorn motsvarar en aktie. Sandkorn kan naturligtvis byta ägare utan att sandkornen behöver passera öppningen på flaskan. Det sker inget nettoutflöde eller nettoinflöde när aktier byter ägare(handlas). För varje aktie som säljs är det någon annan som köper samma aktie för precis samma pris som den säljs för. Därmed är det inget nettoflöde.  Hur kan det vara svår att förstå?

Så när sker nettoinflöde och nettoinflöde?
- Exempel på nettoinflöde är ex när det sker en nyemission. Antalet aktier ökar och du kan se det som att en näve sand via en tratt får strila ner genom flasköppningen. Ett nettoutflöde sker vid utdelning och om man skall ta till flaskmetaforen även där så kan man se det som att varje sandkorn släpper ifrån sig ett litet hörn som sugs upp genom flaskhalsen.

Naturligtvis kan värdet på flaskan skilja från dag till dag beroende på dagens sandpris men för detta krävs inga flöden.

Rätt så ofta hör man ju hur folk undrar var alla pengar tar vägen. De har inte handlat något särskilt men likväl är pengarna bara borta och de förstår inte var de tagit vägen. För mig börjar det nästan bli tvärt om. Jag tycker att jag spenderar på både det ena och andra men när jag vid varje månadsslut räknar ut hur mycket som är över förstår jag inte hur det kunnat gå åt så lite.

Det har dessutom trillat in lite 'extra' pengar från olika håll det senaste. I våras tog jag ut en månads sparad semester och hängde med som ljudtekniker/roddare på en sverigeturnè. Det resulterade i att det blev en månad med dubbel lön.

Vidare har jag skött ljudtekniken för en musikal tre kvällar och detta var mitt första rena ljudteknikjobb som jag fick betalt för. Det känns mycket bra att som självlärd ha tagit det steget. Det har även blivit ett antal trubadurspelningar under året och där tar jag alltid betalt.

Sist men inte minst fick jag en glad överraskning för bara några dagar sedan. Eftersom jag har en enskild firma brukar jag alltid få restskatt och jag får dessutom beskedet sent, först i december. Så först för några dagar sen fick jag slutskattebeskedet för 2014. 2014 var jag 3 månader i USA med mitt ordinarie jobb och eftersom jag var där på arbetsvisum blev jag skattskyldig där. Denna skatt som gick på ca 23 000 kr kunde jag dra av för i min svenska deklaration och jag kunde dessutom dra av för andra omkostnader som uppstår när man jobbar på annan ort. Men i mitt fall blev jag mer än väl kompenserad för dessa kostnader av min arbetsgivare. Det hela slutade med att jag i dagarna fick en utbetalning från skatteverket på omkring 42 000 kr. Det blev alltså ett extra tillskott på ca 20 000 kr, om man räknar bort USA-skatten, som jag inte alls hade räknat med.

Kulorna rullar in nu :)

Skall man flytta befintliga innehav till ISK eller inte?

Det här är en fråga som inte är helt enkel att ge ett klart svar på. Anledningen är att det är så många okända parametrar som spelar in. Hur kommer statslåneräntan utvecklas? Hur kommer skattereglerna för ISK eller direktägande ändras framöver? Hur kommer marknadsvärdet för innehavet utvecklas? Hur kommer utdelningen se ut framöver?

Dessutom spelar det in på hur lång sikt man i regel behåller innehav. Här tycker jag dock att man kan göra det ganska enkelt för sig i alla fall när det gäller huruvida man skall flytta befintliga innehav. Om man har placeringar på kort eller medellång sikt tänker jag att det löser sig själv eftersom man då säljer ganska snart i vilket fall.

Hädanefter håller jag mig således till hur jag tänker i mitt fall. Sparande på mycket lång sikt.

Att spara på mycket lång sikt innebär att man inte behöver tänka så mycket på reavinstskatten. Jag har helt enkelt inga planer på att sälja och kommer därför aldrig att behöva betala reavinstskatten. Jag koncentrerar mig därför mer på utdelningarna. Vidare är min grundinställning att jag hellre skattar på vinster än att skatta oavsett vinst eller förlust. Därför är jag inte en lika stor ISK-hyllare som de flesta andra. Dock kör jag på ISK i de fall där jag vet att jag även på kort sikt tjänar på ISK. I praktiken handlar det här om att bara skatten på utdelningar många gånger blir högre än ISK-skatten. Skulle dessa förhållanden ändras kostar det ju så lite att hoppa ur ISKn igen.

1. Placeringar som värderas under inköpspris

Här flyttar jag över om utdelningen är såpass hög att skatten på utdelning vid direktägande högre än skatten i ISK. Det fina med ISK är att man inte låser in sig. Det går bra att flytta tillbaka igen om förhållandena skulle ändra sig.

2. Placeringar som värderas långt över inköpspris

Jag har några innehav utanför ISK som gått upp så mycket att jag vid en flytt till ISK skulle få så mycket färre aktier att dessa skulle dela ut mindre före skatt jämfört med vad jag får i dagsläget efter skatt. Detta på grund av att jag helt enkelt inte kan köpa tillbaka lika många aktier efter att reavinstskatten betalats in.

3. Övriga placeringar

Om ett innehav gått upp lite grann så är situationen lite svårare. Hittills har jag låtit dessa innehav vara men jag måste erkänna att det är lite känslor inblandade här. Jag hoppas på en sättning så att jag skall kunna flytta över dem till, i det här avseendet, mer fördelaktiga kurser.

4. Specialfallet med dyra fonder som gått upp mycket

Jag har inga dyra fonder men jag vet att många andra har. I det här fallet hade jag successivt under många år lämnat dessa fonder och bytt över till aktier eller billiga indexfonder i ISK.

Nu har alla mina utdelningar ramlat in för 2015 och en redovisning av dessa följer nedan.

Aktie   |   Före skatt | Efter skatt



H & M B            487           341

Industriv. C     7 500         7 031

Nordea Bank      1 154           807

TeliaSonera      6 000         5 913

ABB Ltd          1 128           790

Kungsleden       1 999         1 399

Axfood           2 890         2 023

Securitas B        900           900

Nordnet B          450           315

SCA A            5 250         3 675

Fortum          16 271        11 389

Castellum        3 680         3 680

New Wave B       3 000         3 000

Akelius Pref    25 400        25 400



Summa           76 111        66 665

All siffror i SEK.

Den blandade skattesituationen beror på att innehav ligger helt eller delvis i värdepappersdepå respektive ISK.

Jag har som eventuellt är bekant en 'köp och behåll'-strategi som innebär att jag inte säljer aktier och att vissa inköp har gjorts för flera år sen. Jag är mycket nöjd att samtliga innehav fortfarande tjänar och delar ut pengar.

Förra årets sammanställning av utdelningar hittar ni här

Höstens köp fick bli 1500 Handelsbanken A till kursen 115.9 SEK som genomfördes tidigare i eftermiddag.

Jag tror att Sveriges bankoligopol kommer hålla stånd ett bra tag till och även om konkurrensen är mördande inom vissa ganska smala områden från nischbanker är den till närmast obefintlig på andra områden när det exempelvis gäller företagskunder.

Jag tror inte heller att någon utländsk jätte kommer försöka ta en del av den Svenska marknaden. Det borde ju isåfall redan ha hänt och min erfarenhet är att generellt är det gynnsamt att vara bankkund i Sverige jämfört med de flesta andra länder. Inte minst jämfört med USA som jag har personlig erfarenhet av. Svenska banker är helt enkelt trots allt rätt så effektiva och utländska banker har inte så mycket att tillföra.

Värderingarna skulle jag säga fortfarande är präglad av finanskrisen 2008 och dagens värderingar ser naturligtvis höga ut om man jämför med den tiden men i relation till vinsterna tycker jag inte det ser så farligt ut.

Att valet föll på just Handelsbanken är mest känsla. Jag har fått uppfattningen att av de hatade fyra storbankerna så är ändå Handelsbanken minst hatad. Satsningen i Storbritannien och Nederländerna är dessutom spännande och även som jag normalt sätt inte är lika tillväxtfixerad som de flesta så tror jag faktiskt att Handelsbanken har något att komma med på dessa marknader delvis med tanke på den erfarenhet jag nämnde ovan.

Ytterligare en faktor är att två ekonomibloggare som jag har stort förtroende för gillar just Handelsbanken. Bloggarna jag pratar om är naturligtvis Lundaluppen och Fundamentalanalysbloggen.

Sist men inte minst närmar jag mig index i och med det här köpet och det ser jag som en fördel med tanke på att jag på senare år börjat tvivla allt mer på min förmåga att överprestera index genom aktiva val av aktier.

Jag vet inte hur många artiklar, tweets, kommentarer, blogginlägg med mera jag sett om att avdragsrätten för privat pensionssparande försvinner vid årsskiftet. Inte nog med det. Jag har sett nästan lika många artiklar om att det fortfarande är någon miljon som verkar ha missat alltihop eftersom de fortsätter med sitt pensionssparande och därmed kommer bli dubbelbeskattade inom en snar framtid.

Det pratas om att staten inte informerat ordentligt och att de hemska bolagen som erbjuder pensionsprodukterna in informerat de heller. Även om jag själv inte är särskild representativ så har jag dock svårt att tro att någon helt missat det som jag sett många, många gånger vid det här laget.

Men varför avslutar de inte sitt sparande då?

Det är inte så konstigt. När det gäller förändringar vet vi ofta vad som behöver göras men vi orkar inte ta tag i det. Jag påstår alltså att den stora majoriteten av de som fortfarande pensionssparar är väl medvetna om dubbelbeskattningen som snart kommer men de har helt enkelt inte kommit till skott med att avsluta sparandet på grund av att de inte orkar ta tag i det. Ingen kan väl ha missat det här fenomenet och jag känner igen det inte minst från mig själv.

Det är alltså inte mer information från staten som folket behöver i den här frågan utan snarare sekreterare som tar hand om den operativa handling som krävs och ringer det där telefonsamtalet om att avsluta inbetalningarna. Men det hade inte blivit billigt för staten att bjuda på den hjälpen.

Inte tycker jag att det är någon katastrof heller för den delen. Det är ju inte så att dessa pengar går raka vägen till satan själv om man säger så. De går ju in i statskassan och bekostar skola, vård och omsorg med mera och gör att skattebördan blir lite lättare för oss andra.

Så fortsätt gärna med ert pensionssparande ni som ännu inte avslutat det!

För ett tag sen började jag lite försiktigt att skriva om förvaltning åt andra med ett inlägg om själva verkställandet av de råd man ger.

Nu tänker jag fortsätta med lite allmänna tankar hur man kommer igång och några problem som man ställs inför.

Att hjälpa till med förvaltning till familj och vänner är känsligt. Tänk om man helt enkelt ger dåliga råd som resulterar i rejäla förluster. Tänk om man har otur i timingen. I mitt fall är det dessutom så  att 'klienterna' inte bett om mina råd rakt ut. De jag hjälper tillhör närmsta familjen och det är snarare så att jag inte står ut att vara medveten om misären utan att agera än att de frågat om hjälp. Det gör det hela ännu lite mera känsligt.

Mina klienter har alla en hyffsad sparad peng och man kan ganska bra sammanfatta dem som storbanksdrömkunder. Räntakonton med nollränta. Dyra 'aktiva' aktiefonder och blandfonder i vanlig depå. Efter några års börshause har naturligtvis även dessa fonder gått upp och därvid uppkommer en nätt reavinst vid försäljning. Detta är det första konkreta problemet. När det kommer till personer som inte vet vad reavinst eller ISK är för något kan det bli lite svårt att förklara varför mina råd lett till att de måste betala en rejäl restskatt något år efter verkställandet.

Min lösning på problematiken är att jag går in försiktigt och gör små förändringar snarare än att stöpa om allt helt. När det gäller räntekonton är det väl inga större problem men med aktiefonder är min tanke att göra förändringar på omkring 7 % av portföljvärdet varje år. Vilka förändringar det blir beror på hur sammansättningen i portföljen ser ut och i vilken riktning jag vill.

Strategin ger fördelen att det inte blir några chocksummor i reavinstskatt samtidigt som timingrisken minskar markant. Hittills känns det mycket bra.

Ingves har det inte lätt. Sedan 1994 har Sverige haft nettoexport vilket innebär att vi sålt mer varor och tjänster till utlandet än vi producerat. Förr eller senare måste betalningen för detta växlas till SEK vilket sätter press på kronan i riktning uppåt. Dessutom blir en hel del varor faktiskt billigare pga teknisk utveckling och större tillverkningsserier. Eftersom Riksbanken själv satt ett inflationsmål på 2 procent blir deras uppgift som att hålla ner vattennivån i en tunna som sakta, droppe för droppe, fylls med vatten. Visst har dom kraft att skvätta ut någon liter med hjälp av en räntesänkning men dropparna droppar dygnet runt och vinner i längden.

Om man tittar på grafen ovan är det ganska uppenbart att Riksbanken inte fattar vad de håller på med. Vad sägs om att ge fasen i att göra prognoser om de gång på gång visar sig vara fel. Inte nog med att Riksbanken gör prognoser. Ledamöterna baserar dessutom sina beslut på dessa prognoser. Eftersom effekten av en ränteändring tar sisådär ett halvår för att slå igenom baseras besluten på prognoser om hur situationen kommer se ut om ett halvår. Det låter ju fantastiskt bra. Men om prognoserna inte stämmer så blir det inte så bra.

Jag tycker att riksbanken borde hålla sig till det uppdrag de har fått. Att upprätthålla ett stabilt penningvärde. Ett stabilt penningvärde för mig är att kronans värde inte sjunker eller stiger i allt för hög takt. Säg att försöka hålla inflationen på -2 till 2 procent. Det hade varit betydligt enklare för Riksbanken att upprätthålla. Låt vattnet stiga i tunnan bara det inte går allt för fort.

En sådan lösning är naturligtvis inte utan problem. Deflation är politikernas mardröm då massor av statens utgifter, ex barnbidrag och CSN, inte räknas upp med inflationen. När det gäller statens inkomster är det annorlunda då de ofta är av procentuell karaktär, så som Moms och arbetsgivaravgifter. Det innebär i praktiken att utgifterna sakta sänks utan att folket klagar allt för mycket och därför kan valfläsk utlovas var fjärde år. Vidare drar staten in ofantliga summor på vad jag kallar inflationsskatt. Den skatt man betalar när man säljer ett hus man haft i 30 år som egentligen inte stigit i värde men som är mer värt i kronor räknat pga inflationen. Detsamma gäller för värdepapper.

Sist men inte minst kommer ju folket att ägna sig åt fasansfulla sysslan att skjuta upp sin konsumtion. Varför köpa idag om jag kan köpa billigare imorgon? Men som jag argumenterat för tidigare(iofs blygsamt) så tror jag inte det är världens undergång trots allt.

Men hur kommer svenska exportföretag överleva? En sak är säker och det är att vi människor kan ändra referensramar snabbt. Se bara på räntan. Det var inte länge sedan som ett bolån med 8 procents ränta var billigt. Vi får helt enkelt lära oss att det lika gärna kan bli en lönesänkning som en löneökning varje år. Detsamma gäller barnbidraget. Om deflationen håller i sig så får väl politikerna sluta vara så förbannat mesiga och helt enkelt sänka det. När vi ser hur kronan bara blir starkare och starkare och allt man köper bara blir billigare och billigare kommer vi inte tycka att det är konstigt. Det kommer kännas precis lika naturligt som räntorna känns idag. Sanna mina ord.

Det känns inte bra att skriva om min egen framgångsrika privatekonomi för tillfället när så många är på flykt i vårt närområde. Därför skall jag ge en kommentar om flyktingkrisen istället.

Något jag har mycket svårt att förstå är att de flesta som uttalar sig är så tvärsäkra på sin sak. En del vill öppna gränserna helt och andra vill stänga dem och båda verkar vara helt övertygade att det går att genomföra.

Sveriges flyktingpolitik bygger på en humanistisk medmänsklig grund med inslag av rationalitet och realism. Vi vet att vi inte kan låta alla som vill flytta hit. För det har vi ett allt för attraktivt land. Därför ges bara uppehållstillstånd till de som verkligen anses vara i behov av det. Vi vet även att vi inte kan hjälpa hela världen och därför begränsar vi oss dessutom till de som kommer hit och knackar på vår dörr. I övrigt har vi ingen övre gräns utan de som kommer hit och har goda själ kommer få hjälp oavsett hur många det är. Detta i kombination med bistånd och katastrofhjälp.

Att bara helt och fullt ta hand om de flyktingar som lyckas ta sig hit känns logiskt på ett sätt. Det är en sak att hjälpa någon som kommer i nöd till din egen trygga hamn. Det är en annan sak att själv lämna tryggheten och utsätta sig för risker för att hämta den nödställda. Men jag tycker ändå att logiken haltar något i dessa dagar när vi med teknikens hjälp vet vad som händer på andra sidan jorden och turister och journalister åker till samma orter som flyktingar. Vi skulle helt klart utan större fara kunna chartra ett kryssningsfartyg ner till medelhavet och hämta en last på flera tusen flyktingar. Vi skulle dessutom kunna tillåta asylansökningar på ambassader runt om i världen och låta dem som beviljas asyl flyga hit.

Samtidigt är det inte helt enkelt att veta hur dyrt det är att hjälpa flyktingar på plats i Sverige. Inledningsvis är det en kostnad det klart. Boende, undervisning och bidrag och inte minst utredningar om asylskäl. Men svenska nyfödda är ju inte heller gratis de första åren direkt. Förhoppningsvis kommer nyanlända förr eller senare i arbete och betalar då skatt som alla andra.

Själv har jag inga bra svar och vet inte varken ut eller in.