Det har blivit dags att sammanfatta året 2011. Året då OMXSPI backade ca 17 procent.

Min portfölj stod i stort sett stilla med en uppgång på 0.1 %. Aktierna backade med 6.0 % och räntebärande papper och räntefonder utvecklades med 3.3 %

Vid årskiftet såg innehaven ut som följer:

Aktier ------------------------- 27.9 %

SCA A -------------------------- 9.9 %
Nordnet B ---------------------- 0.7 %
Securitas B -------------------- 1.7 %
Axfood ------------------------- 4.3 %
Kungsleden --------------------- 4.5 %
ABB Ltd ------------------------ 2.2 %
TeliaSonera -------------------- 0.4 %
Nordea Bank -------------------- 1.0 %
Industriv. C ------------------- 2.0 %
Hennes & Mau. ------------------ 1.1 %


Ränta ------------------------- 72.1 %

SparkontoPlus fast 5 år -------- 8.5 %
Akelius räntekonto 12 ---------- 4.9 %
SparkontoPlus fast 1 år ------- 22.6 %
Hoist spar -------------------- 27.9 %
Spiltan räntefond Sverige ------ 8.2 %

Portföljen är väldigt präglad av min 'köp, behåll och håll ner coutrage'-strategi, en del gamla innehav(Telia, Nordea, Henens) är väldigt små eftersom de gjordes när jag hade betydligt mindre pengar, de senaste köpen är störst. Jag börjar nu närma mig de summor där man kan få ganska låga courtage och det kommer öka möjligheterna att vikta portföljen mer. Den senaste höga spartakten har också pressat ner andelen aktier eftersom jag köper aktier succesivt två gånger per år. Jag siktar på en större andel aktier framöver. Men har inte riktigt bestämt var jag vill ligga. 50/50 är ett första mål.

Nu tar jag paus i bloggandet fram tills början av januari 2012, kommer lämna datorn och resa till Bohuslän för rekreation. Skall försöka hålla mig ifrån börskurserna också, hade hoppats på is och snö för att åka skidor och skridskor med och utan kite men det verkar det inte bli mycket med.

God jul och gott nytt år.

Tänkte berätta lite om ett av mina kontokort, det är OKQ8:as visakort. Det är alltså VISA, inte mycket mer att säga om det. Man kan använda det på de flesta ställen helt enkelt.

Kort info om kortet:
- Ingen årsavgift
- Bonus på allt man köper
- Avgift för kontantuttag i bankomat

Eftersom jag inte använder kreditmöjligheten på kortet är det helt avgiftsfritt för mig, ingen startavgift eller liknande, ingen årsavgift, ingen fakturaavgift.

Man får 1% procent bonus på allt man köper, för varje spenderad hundralapp går 1 krona tillbaka till dig. Det spelar ingen roll var man handlar, i sverige eller utomlands, på Ica eller Konsum. Enligt OKQ8 skall det inte utgå någon bonus vid köp av bensin eller liknande hos konkurenter, men det har i alla fall inte stämt för mig. Jag har fått bonus på köp hos både Shell och andra. Man får även bonus om man tar 'över beloppet' när man handlar. Det går alltså fint att få ut kontanter så att man klarar vardagen, brukar ta en femhundring ibland när jag handlar. Bonusen får man hemskickad i form av en värdecheck varje kvartal, den löses sedan in till kontanter på en bemannad OKQ8-station.

I praktiken funkar det så att man handlar på sitt kort som vanligt, i slutet av månaden får man sedan en räkning för perioden från mitten av månaden innan fram tills mitten av nuvarande månad. Betalar man nu hela beloppet är det ingen ränta trots att första inköpet var i mitten av föregående månad. Om man betalar mer än det fakturerade beloppet får man en hyffsad ränta på de pengarna fram till att de handlas upp.

I mitt fall har jag valt att behålla mitt visakort hos Skandiabanken som kostar 240 kronor per år, det är för att jag vill ha möjligheten att ta ut kontanter i bankomat utan avgift när jag önskar. Dessutom ser jag ett mervärde i att ha två kort, har redan upplevt att ett av dem inte funkat när jag skulle tanka motorcykeln nere i Österike och då drog jag upp det andra. Jag funderar dock på att ersätta skandiakortet med ett från Forex utan årsavgift och gratis kontant utag. Men det får bli efter nyår.

Jag kan meddela att i princip ingen läser denna blogg. Hade några besökare när e24 använde bloggportalen för pingbacks men nu har dom bytt till Twingly som inte indexerar trots att jag pingar. 'Langweilig...'

Betäckningen 'snål' har ingen vidare klang och det är nog inte många som vill höra det om sig själv. Men kan man spara stora summor utan att betäcknas som snål? Japp

Inte minst i jultid gäller det att putsa sin image. Lägg lite mer på julklappar än som krävs. Ta med rikligt med julgodis eller annat till julfesten. Det är inte dessa utgifter din ekonomi handlar om. Det är dina fasta kostader du måste hålla ner.

Om man inte vill klassas som snål gäller det att inte snylta på andra. Bjud alltid tillbaka lite mer.

Det är inte många i min närhet som vet hur mycket jag sparar, inte för att jag håller det direkt hemligt. Men det är faktiskt aldrig någon som frågar. Ibland bjuder jag nästan in till frågan genom att fråga vad de själva lägger sina pengar på. När de frågar tillbaka brukar jag säga att jag köper aktier leksaker och resor. Vilket stämmer. Några summor kommer aldrig på tal.

Senaste året har jag snittat på drygt 17 000 kr / månad. Detta med en disponibel inkomst på ca 24 000 i månaden. Det är nog ingen på jobbet som tror.

Men varför spara så himla mycket. Man lever ju bara en gång. När man väl är förmögen kommer man vara så snål att man ändå inte kan njuta av pengarna. Man skall leva i nuet. Finns många argument mot sparande. Själv skrev jag såhär på flashback ekonomiforum för några månader sen.

Själv är jag riktigt nära miljonen nu. Många säger att det är ingenting och så vidare. Om det är mycket , lite eller ingenting är ju högst subjektivt och ganska intetsägande.

Jag ser det såhär. Det finns de som betalar ränta och det finns de som håvar in ränta. Kortsiktigt får man mer pengar om man ställer sig i ledet som betalar ränta men man kommer ikapp ganska snabbt om man ställer sig i andra ledet.

Livskvalite handlar inte om hur man har det utan om hur man tror att man kommer få det. Den som är sjuk vill bara bli frisk och så vidare. Man blir inte lyckligare av att bränna hela lönen. Man blir lyckligare av att se sina investeringar växa samtidigt som man gradvis kostar på sig mer. Jag båda spenderar, sparar och har betydligt mer pengar än för tio år sen och jag tror jag kommer kunna säga det samma om tio år igen. Det en härlig känsla.

Inte kommer jag sluta spara bara för att jag kommit upp i en miljon men jag tror jag kommer dra ner på takten till slut. Man tröttnar på allt, så även sparandet tror jag. Dessutom är det ju så att ju mer pengar man har desto mindre skillnad gör själva sparandet.

Lovade att berätta var man hittar hela personnumret på vem man nu önskar. Hemsidan heter upplysning.se, skapa ett konto, logga in. Sen kan du söka på alla som är folkbokförda i sverige med undantag för de med skyddad identitet. Även fyra sista sifrorna visas.

Läser på e24.se att man inte bör skylta med sitt personnummer hur som helst.

-"Men hur gör man för att inte drabbas av det här? Mer än att man ska vara försiktig med att lämna ut sitt personnummer i tid och otid"

Med 'det här' i citatet ovan avses att någon köper något på kredit i ens namn, eller tar ett lån. Jag kan avslöja att det i dagsläget inte spelar så stor roll om man så tatuerar personnummret i pannan. Det går nämligen att enkelt hitta hela personnummret på alla som är folkbokförda i sverige och inte har skyddad identitet. Skall avslöja hur i kommande inlägg.

I dessa tider av finansoro är det många som funderar på att köpa guld, det är dessutom många som gör det. Då skall man först betänka att guld inte förökar sig. Det gror inte likt ett frö, träd eller företag. Guldet kommer aldrig växa. Det bara kostar, man behöver ett valv med tillhörande säkerhetsarrangemang att förvara det i. Detklart att man kan överlåta detta åt någon annan genom att köpa terminer men kostnaden finns där likväl.

Guld är inflationssäkert. Men det är ju alla andra vettiga investeringar med, utom möjligtvis räntekonton och obligationer då, men där har man ju i alla fall ränta. Guld är bara för dem som anser sig kunna se in i framtiden och förutspå ett stigande eller sjunkande guldpris. Kan man inte det bör man hålla sig borta.

Även guld innebär risk. Köper man fysiskt guld kan det alltid bli stulet. Köper man terminer kanske man känner sig mer skyddad, men säg att banken som gett ut terminerna kursar. Då har man en del att stå i för att vaska fram sitt guld.

Hmm, trots min skeptiska hållning till guldinvesteringar tycker jag det kan passa i en portfölj där extremt låg risk eftersträvas. Lår risk får man genom att sprida riskerna, där kan det vara befogat med några procent guld. Det kommer ge en bra hedge mot många andra investeringar.

Nyheten om att Nordeas fonder går sämre än snittet har florerat i några dagar nu. Själv säger jag -"surprise surprise" och yawnar. En stor fond är nästan tvingad att inneha alla tunga bolag i sitt jämförelseindex, annars skulle fonden komma riktigt efter om ett sådant bolag sticker iväg rejält. Att fonden trots det går sämre beror på förvaltningsavgiften.

Själv har jag lite aktier i Nordea och gläds därmed av fondvinsterna. Skall man glädas åt att nyheten fick sån spridning då? Tja, all publicitet är ju bra publicitet sägs det.

Det finns många aspekter att ta hänsyn till när det gäller att förvalta pengar åt vänner och familj. Skall man ens göra det? Hur skall man placera? Hur gör man i praktiken? Med mera, med mera.

I det här inlägget kommer jag begränsa mig till hur man verkställer de placeringsbeslut man tar i praktiken.

Förvaltandet åt andra är något som i mitt fall sakta krupit sig på under många år och inledningsvis var det mer fråga om att svara på frågor och ge tips. Jag märkte rätt snabbt att tipsen man gav sällan följdes. Om jag rekommenderade att sälja en fond och istället köpa en annan så blev det inte verkställt. Det kunde gå år utan att det hände något och när jag frågade varför så blev svaret att det inte blivit av men att inom kort skall det hända grejer. Men samma visa återupprepade sig år efter år.

Skall man förvalta åt andra är alltså min erfarenhet att det funkar väldigt dåligt att ge direktiv som den man hjälper själv skall verkställa. Det som då återstår är att jag på något vis verkställer besluten. Nackdelen med det är att man då får mer eller mindre kontroll över klientens tillgångar. Om det mystiskt utan förklaring skulle göras ett uttag eller överföring som klienten inte vill kännas vid skulle man genast bli misstänkt.

Men det finns en medelväg som jag tycker funkar ganska bra. Jag passar på att ta hand om förvaltningen när jag ändå är på besök och gör helt enkelt affären jag rekommenderar direkt. När jag bestämt vad som skall utföras loggar jag in på klientens konto på min egen dator med hjälp av Mobilt BankId. Sen utförs helt enkelt transaktionerna, köpen, försäljningarna eller vad det nu är. Det fiffiga med det är att jag aldrig behöver se pinkoden som klienten skriver in. Jag har alltså bara access under en begränsad tid och inte där emellan. Det funkar även bra via chatt eller telefon. Jag väljer Mobilt BankId som inloggningsmetod och fyller sedan in klientens personnummer. Klienten plockar sen upp sin telefon eller surfplatta och skriver in pinkoden på sitt håll.

Helt smärtfritt är det dock inte. Det tar någon dag att föra över pengar mellan olika banker eller att sälja fonder så ofta får man inte gjort det man vill vid ett enda tillfälle. Ofta blir det bara första steget och sen får man fortsätta några dagar senare. Men i det stora hela tycker jag det funkar helt ok.

Som de flesta andra orkar inte heller jag med att se över försäkringar och abonnemang en gång om året - eller vad nu privatekonomerna förespråkar. Men min internetleverantör har haft den dåliga smaken att göra en rad prishöjningar senaste åren och för någon månad sen tog jag äntligen tag i det.

Jag kollade upp alternativ och det visade sig att det fanns motsvarande tjänster till något bättre pris. Men nu är det så att vi har ADSL-uppkoppling och då är det en del strul att byta leverantör eftersom modem skall skickas och tas emot och det är inte säkert det funkar direkt efter byte med mera med mera. Därför dröjde det rätt länge, men till slut kom jag till skott och ringde kundtjänst för att säga upp abonnemanget.

Den trevliga killen i kundtjänsten frågade varför jag ville säga upp abonnemanget. Jag svarade som det var att jag tyckte det blivit för dyrt. Han kontrade då genast med att erbjuda rabatt på 70 kr per månad i ett år framöver. Med rabatten inräknad blev nu mitt nuvarande abonnemang billigare än det jag hade tänkt teckna efter uppsägningen och då var det inte mycket att fundera över. Jag stannade kvar som kund och slapp därmed allt potentiellt strul och kom undan med ett enkelt samtal.

Det kan alltså löna sig att ringa och utan omsvep begära uppsägning. Jag har till och med funderat på att köra med den taktiken även om jag egentligen inte orkar med ett byte just för tillfället. Om kundtjänstmedarbetaren skulle godta uppsägningen utan följdfrågor får man väl snabbt som attan hosta upp att man precis ångrade sig och be om ursäkt för att man störde. Jag tror den taktiken fungerar bättre än att bara ringa och be om rabatt rakt av.

Akelius preferensaktie har värderats ner rätt kraftigt på senaste. Jag har köpt alla mina tidigare aktier för 320 kr vilket ger en direktavkastning på 6,25 % men den senaste tiden har kursen varit nere och nosat på 300 vilket ger en direktavkastning på 6.66 %.

Jag tror kräftgången främst har två orsaker. Dels har de internationella marknadsräntorna stigit på senaste och dels fick Akelius en kreditrating från Standard & Poor's på BBB-.

För någon vecka sen kunde jag därför inte låta bli att trycka på köpknappen och jag köpte 460 aktier till kursen 308.5. Naturligtvis lyckades jag inte pricka botten och kursen sjönk ytterligare efter mitt köp men har nu hämtat sig något.

Totalt har jag nu 1500 Akeliuspreffar och jag tror inte risken är så hög som direktavkastningen vill antyda. BBB- är inte ett så dåligt kredibetyg som det låter.

Igår förmiddag köpte jag 450 HM till kursen 337.3 kr. Sedan tidigare hade jag 50 stycken så nu har jag 500.

Någon närmare beskrivning av HM behövs väl ej antar jag. Jag köpte inte HM för att jag tror jag är bättre på aktievärdering än majoriteten som handlar med HM utan för mig är det ett sätt att närma mig index. Jag tycker nämligen allt jag vill åt ser dyrt ut i dagsläget och tanken har slagit mig att vid sådana tillfällen köpa indexfond istället för enskilda aktier.

Men jag tycker fonder är så tråkiga och dessutom går de inte att låna ut till blankare. Därför låter jag istället min egen portfölj närma sig index genom inköp av indextunga bolag som är underrepresenterade i min egen portfölj.

Affären försämrade mitt GAV på HM ganska kraftigt. Men det bekommer mig inte och det är väldigt skönt att ha kommit över den psykologiska spärren. Jag har lidit av den tidigare men känner mig nu botad.

Du kan lätt kolla om du själv lider av fenomenet. Tycker du det ser bättre ut i depån med innehav som gått upp flera hundra procent jämfört med innehav som bara gått upp 6 % som är fallet för mina HM just nu? Svarar du ja så har du lite att jobba på.

Nu när de flesta utdelningarna från svenska aktier ramlat in i depån och börsen nästan står i topp är det säkert en och annan som inte vill återinvestera direkt utan istället vänta lite.

Skalla man då plocka ut likviderna ur sin ISK i avvaktan på köp?

Anledningen till att man vill plocka ut likvider ur sin ISK trots att man vet att man skall sätta in dem igen är att räntan man numera får på likvider ofta är lägre än vad schablonavkastningen som skatten i ISK räknas på. Det innebär att det kan vara bättre att ha likviderna utanför och betala 30% skatt på räntan istället för att betala schablonskatten på hela beloppet.

För att ta reda på det här behöver man förstå hur skatten på ISK egentligen räknas ut. De flesta nöjer sig med att veta att skatten är en låg procentsats av hela kapitalet. Men om man tittar på hur skatten faktiskt räknas ut, som jag har gjort i ett tidigare inlägg, så ser man att det i praktiken är två saker man skattar för. Man skattar för insättningar och man skattar för att ha pengar i ISKn över ett kvartalsskifte. Skatten på båda dessa är lika stor och för 2015 är den 0.9 * 0.3 * 0.25 = 0.0675 % av hela beloppet.

För enkelhets skull antar jag nedan att man får samma ränta i som utanför sin ISK men denna räntan är lägre än schabllonavkastningen i ISK. Under 2015 innebär det i praktiken att man har en ränta som är lägre än 0.9 %.

För att veta om du bör ta ut pengarna ur din ISK måste du veta när du tänkt sätta in dem igen.

1.
Om du skall sätta in pengarna igen samma kvartal...

... är det bättre att låta pengarna ligga kvar i ISKn. Annars kommer du dels få skatta för att pengarna ligger i ISKn över ett kvartalsskifte och dels för en insättning.

2.
Om du skall sätta in pengarna nästa kvartal...

... kvittar det hur du gör. Du slipper iofs skatten för ett kvartalsskifte men skatten på din insättning blir precis lika stor.

3.
Om du sätter in pengarna tidigast om två kvartal...

... tjänar du på att plocka ut dem. Skatten på en insättning är lika stor som för ett kvartalsskifte så det räcker att du slipper skatten för två kvartalsskiften för att du skall kompensera för insättningsskatten.

Eftersom jag har stor exponering mot Sverige i mitt privata sparande försöker jag få lite global exponering i PPM och tjänstepensionen.

Nu har jag gått ett steg längre. Tidigare hade jag 30% SPP Aktiefond Sverige och 70% Seligson & Co Global Top 25 Brands.

Nu har jag precis skiftat om till 100% Seligson & Co Global Top 25 Brands.

Det har gått fantastiskt för Sverige och svenska företag och även om jag inte direkt tror på att det kommer gå sämre framöver så ser jag det inte som helt uteslutet.

De flesta vet att skatten på ISK är ett schablonbelopp på hela kapitalet men alla verkar inte riktigt veta hur skatten räknas ut exakt. Nu skall jag försöka förklara hur det ligger till. Nedan räknar jag som det är nu, regeringen har ju som eventuellt är bekant föreslagit förändringar. Men dom väntar vi med tills de eventuellt gäller.

För att beräkna skatten behöver vi först en del siffror vilka skatten baseras på:
- Insättningar** kvartal 1,2,3 och 4.
- Marknadsvärde** vid ingången* av kvartal 1,2,3 och 4
- Statslåneräntan 30:e nov året innan(2,09 för taxeringssåret 2014, för 2015 gäller 0.9 vilket var den ränta som gällde 30:e nov 2014).

* I praktiken är det enklare att tänka sig utgången av föregående kvartal. Har man aktier så är det stängningskursen sista handelsdagen i föregående kvartal som räknas.

** Marknadsvärde och insättningar är som det låter. Man kan tänka sig en ISK som en flaska. Allt innehåll i flaskan oavsett art(kassa, aktier, fond med mera) räknas med i marknadsvärdet. För att något skall komma in i flaskan måste det passera öppningen och allt som passerar in där(oavsett art) räknas som insättning. Notera att skatten är helt oberoende av uttag. Man kan alltså inte kvitta insättningar mot uttag. Om det som är i flaskan ger avkastning stannar det fortfarande i flaskan så länge du inte avsiktligt väljer att fiska upp och ta ut delar av eller hela innehållet.

Vi kan nu helt sonika plussa ihop alla insättningar och alla marknadsvärden och dela med fyra. Nu har vi fått fram vad man kallar kapitalunderlag och det är detta kapitalunderlag som skall beskattas på samma nivå som om det hade avkastat som statslåneräntan. Skatten på statslåneräntan är 30 % av densamma vilket blir 0.627 % av kapitalunderlaget för 2014.

Här följer ett exempel för 2014:

Kvartal            jan-mar apr-jun jul-sep nov-dec

Marknadsvärde(SEK)  25 000  27 800  26 700  31 200	

Insättningar(SEK)        0   1 000   1 000       0	

Summan av alla insättningar och marknadsvärden blir:

25 000 + 27 800 +26 700 +31 200 + 1 000 + 1 000 =

112 700

Denna skall delas med fyra för att få fram kapitalunderlaget:

112 700 / 4 = 28 175

Statslåneräntan 30:nov 2013 var 2.09 %, 30% av den  ger schablonskatten:

2.09 * 30 / 100 = 0.627 %

För att beräkna skatten multipliceras kapitalunderlaget med schablonskatten:

28 175 * 0.627 / 100 = 177 SEK

Skatten i exemplet blir alltså 177 kronor.

En tanke slog mig en gång. Den handlade om jämställdheten i stora börsnoterade bolags styrelser. Dessa styrelsers består i skrivande stund till största delen av medlemmar födda på 1940 och 50-talet. På den här tiden var inte jämställdheten något att hänga i granen. De flesta mammor var hemmafruar medans papporna jobbade. De kvinnor som arbetade gjorde det i kvinnodominerade yrken med mera. Utan att ha kollat upp fakta något vidare så är jag ganska säker på att könsfördelningen på utbildningar så som ekonom, jurist och ingenjör var rejält skev. Fler killar än tjejer.

I detta klimat växte alltså våra nuvarande styrelsemedlemmar upp och blev inte bara kulturellt hjärntvättade utan  de ägnade sig också åt olika saker i inledningen av livet. Medans en del av de killar som hade möjlighet pluggade började deras kvinnliga jämnåriga sin karriär som hemmafruar eller kanske med ett jobb i vården eller liknande. Det här var naturligtvis inte bra på något sätt men det var så det var och inget vi kan göra något åt nu.

Det jag vill konstatera är att bland 40 och 50-talister så har betydligt fler män fått styrelseförberedande erfarenheter jämfört med kvinnor. Jag säger inte att traditionellt kvinnliga sysslor är okvalificerade på något sätt. Men när det gäller att sitta i en styrelse så väger oftast kunskaper så som teknik, redovisning, ekonomi, juridik med mera tyngre än matlagning om ni förstår vad jag menar.

Att med denna bakgrund kvotera in kvinnor i styrelserna i dagsläget anser jag därmed är helt fel. Kvotering har så många baksidor. Det faktum att man vid könskvotering låter kön vara en merit i vissa fall men en nackdel i andra - alltså raka motsatsen till äkta jämställdhet - är bara en av de uppenbara problemen. Att inkvoterade medlemmar riskerar bli en b-grupp är en annan.

Vissa saker måste få ta tid. Att kräva 50/50 i dagsläget skulle vara som att tvinga ut kvinnor på forna slagfält och skjuta dem där med hänvisning till att könsbalansen av ihjälskjutna på slagfält är skev och måste tillrättaläggas.

Det är mycket som varit fel i gamla tider men ibland kan vi helt enkelt inte göra någonting åt det. Det vi istället skall koncentrera oss på är att dagens barn och ungdomar får bättre förutsättningar. Att ingen särbehandlas på grund av kön eller något annat ovidkommande.

Så hur ser det ut i dagens styrelser? Det är väl allmänt känt att det är fler män än kvinnor. Dock tycker jag, som ni kanske anar, att det inte är något bra metod att räkna på kvinnor och män rakt av med tanke på det jag tar upp ovan. Undra hur det skulle se ut om enbart tittar på medlemmar födda efter 1980? Dessa har åtminstone inte blivit - när det gäller jämställdhet - lika illa behandlade som de som växte upp tidigare.

Jag bestämde mig för att göra en liten undersökning på bolagen i min portfölj(ABB, Axfood, Castellum, Fortum, H&M, Industrivärden, New Wave, Nordea, Nordnet, SCA, Securitas och TeliaSonera).

Jag började titta efter styrelsemedlemmar födda -80 eller senare. Där gick jag dock bet, inte en enda medlem var så ung. Jag fick modifiera till -70 eller senare och resultatet lyder som följer:

ABB - Inga

Axfood - 1 man

Castellum - Inga

Fortum - Inga

H&M - 1 kvinna

Industrivärden - Inga

New Wave - Inga

Nordea - Inga

Nordnet - 1 kvinna

SCA - 1 man

Securitas - 1 kvinna

TeliaSonera - Inga

Alltså, i sparatilltusenportföljen finns det 5 styrelsemedlemmar födda 1970 eller senare. 2 män och 3 kvinnor. Därmed är jag nöjd på jämställdhetspunkten vad gäller styrelserna.

Vi har fantastiskt mycket att jobba på när det gäller jämställdhet fortfarande. Jag blir nästan gråtfärdig om jag tittar i en barnklädavdelning men det har i alla fall gått framåt på en del håll. Och när det gäller styrelsejämställdheten i de bolag jag investerat i har jag inte dåligt samvete.

Det skulle vara kul om någon som är betydligt mer påläst på jämställdhet ville bemöta min argumentation ovan. Kanske nån bloggare från exempelvis Jämlikhet, Könsfreden, Jämställdhetsfeministerns blogg, Fanny Åström, Lady Dahmer eller Unga Feminister.

Under min studietid deltog några kompisar i en aktietävling. Det gick minst sagt dåligt och efter någon vecka hade de gjort en rejäl förlust. -Men nu satsar vi på sämstapriset istället, sa en av kompisarna. Det var nämligen inte bara pris till den som fick sina pengar att växa mest utan även pris till den som presterade sämst. De konstaterade dock snabbt att det var minst lika svårt att prestera dåligt som att prestera bra.

Men spontant så känns det ändå logiskt att den som lyckas välja överpresterande aktier borde även kunna hitta underpresterande.

Men så enkelt är det inte. Det är riktigt lurigt att blanka en aktie och ingenting jag kommer ägna mig åt i första taget. Anledningen är främst att marknaden kan handla upp vilken skitaktie som helst till hissnande nivåer och den kan stanna där en längre tid. Det finns inget som sätter stop på den fronten.

När man köper en aktie och kan tänka sig att vara långsiktig gäller det omvända. Om man köper in sig i ett bra bolag som tjänar pengar och har en rekorderlig ledning kommer värdet att visa sig förr eller senare. Utan undantag. Pengarna kan ju inte försvinna någonstans. Om marknaden skulle handla ner aktien så blir utdelningen procentuellt högre och detta brukar sätta en slags botten. Om detta inte hjälper och aktien handlas ner än mer så väljer naturligtvis en bra ledning att köpa tillbaka egna aktier och dopar på så sätt kursen. Det är mycket lönsamt om priset på aktien är lågt i förhållandet till värdet på företaget.

Därmed inte sagt att man alltid tjänar pengar på att köpa in sig i bolag. Man kan ju köpa in sig i ett dåligt. Men om man har rätt i sin analys, är långsiktig och köpet visar sig vara i ett bra bolag som tjänar pengar och har en bra ledning då kan inte Mr Market ställa till det för än hur gärna han än vill.

Jag hörde en gång en historia om ett experiment som utförts med apor. I korthet och fritt ur minnet gick experimentet ut på att ett tiotal apor placerades i en bur med en stege mitt i.

På toppen av stegen fanns en klase bananer. Så fort en apa försökte klättra upp i stegen sprutades kallt vatten över hela buren utom just där stegen stod. Alla apor utom den som klättrat upp mot bananerna fick därmed en kalldusch. Det ledde till att så fort en apa började klättra blev den hindrad av de övriga aporna och ganska snart inträffade detta bara någon närmade sig stegen. Nu byter man plötsligt ut en av aporna och denne får lära sig den hårda vägen vad som gäller i buren. Närmar du dig tornet får du stryk. Ytterligare en apa byts ut och samma sak utspelar sig. Vid det här laget blir det aldrig några kallduschar eftersom aporna är så snabba på att läxa upp den apa som eventuellt börjar närma sig stegen. Aporna fortsätter att ersättas en efter en i lagom takt och till slut är alla utbytta och ingen av dem som befinner sig i buren har någonsin varken sett eller upplevt kallduschen. Det intressanta nu är att alla apor skyddar fortfarande stegen som sitt eget barn. Trots att ingen rimligen kan veta varför.

Poängen med historian är att påvisa att ibland bara alla gör något eller vet något utan att någonsin ha funderat på varför. Det är så jag upplever svensk bostadsdebatt just nu. Framförallt i Stockholm anses det vara bostadsbrist och den universella lösningen på allas läppar är att enda medicinen som hjälper är bostadsbyggande. Byggregler skall förenklas och till och med miljöpartister vill driva på byggandet. Iofs genom att lägga ner Bromma flygplats för att bygga där.

Trots att det låter så förbannat bra vågar jag bestämt påstå att det är helt uteslutet att det skulle gå att bygga sig bort från bostadsbristen i Stockholm.

Innan jag ger mig in på argument för min sak skall jag be att få definiera ett mått på bostadsbrist. Att mäta nivån av bostadsbrist kan göras komplicerat och även ganska enkelt. Ett enkelt sätt är att helt enkelt titta på prisnivån för de bostäder som kan köpas på fria marknaden för pengar. Det måttet kommer jag använda mig av och för att förenkla ytterligare kommer jag helt enkelt prata om prisnivån fortsättningsvis - när jag menar bostadsbristen. Jag kommer alltså argumentera för att prisnivån inte kommer sjunka av ökat bostadsbyggande och därmed kommer inte bostadsbristen minska heller.

Argument nummer 1. Nybyggda bostäder blir aldrig billigare än befintliga bostäder. Ni kan vara säkra på att alla led i kedjan - såväl markägare som entreprenörer som mäklare och till och med de som hanterar byggloven på kommunen kommer att kräma ut så mycket det bara går. I slutändan kommer det resultera i att bostäderna kommer säljas för precis så mycket som köparna är beredda att betala och det är lite mer än befintliga bostäder eftersom det finns ett mervärde i att ha det nytt och fräscht, långt till nästa renovering med mera.

Argument nummer 2. Man får inte glömma att det är den urbana miljön i sig som lockar i Stockholm. Visst är det vackert med allt vatten och slottet och det där men det är 'storstadslivet' som lockar de flesta. Att bygga mer förstärker bara den effekten. Om en påskbrasa brinner bra för att man hällt på bensin så kommer det inte brinna sämre för att man häller på ännu mer bensin. Det kommer snarare brinna mer. Ni som fortfarande inte är övertygade. Ge mig ett exempel på en stad som har blivit billigare för att det har byggts mycket och staden därmed blivit större.

Argument nummer 3. Stockholm är staden i Sverige som kan jämföras med allsvenskan i fotboll. Det är där det är mest attraktivt att hålla till. Det finns ett så stort underlag ut i landet med personer som funderar på att flytta till Stockholm men hindras av bland annat höga bostadspriser att de normala marknadsreglerna med tillgång och efterfrågan sätts ur spel. Om man så hade dubblat antal lag i allsvenskan så hade det ändå inte varit någon större skillnad när det gäller svårigheten att fylla platserna. Samma sak gäller på bostadsmarknaden. Priserna i Stockholm bestäms snarare av löneläge och kostnader för att leva förutom boendekostnaden. Det kommer alltid finnas sådana som är beredda att lägga allt som blir över på boende och det är dessa som sätter prisnivån.

Tro nu inte att jag är emot byggande eller att jag inte tror att priserna kan sjunka. Jag säger bara att priserna kommer inte sjunka på grund av att man bygger allt annat lika. Själv förstår jag inte riktigt varför man exempelvis inte kan få till ett bygge av ett riktigt höghus med några hundra våningar centralt i Stockholm. Plats kan ordnas genom att riva något mindre tilltalande och så hemskt är det väl ändå inte med ett höghus bara det är snyggt. Titta på Turning Torso i Malmö. Vad är problemet där?