Nu har alla väntade utdelningar under 2017 ramlat in i kassan. Jag har släppt på utdelningskravet på aktier för att platsa i portföljen och köpte i våras Topdanmark som inte delar ut. Topdanmark återköper dock istället aktier.

Aktie     Före skatt Efter skatt       %

Akelius Pref  30 000      30 000    6.08

Fortum        14 237      12 101    6.45

Handelsb. A    7 500       7 500    4.40

Castellum      6 000       6 000    3.67

Industriv. C   6 300       5 906    2.60

SCA A          6 000       4 200    6.50

Axfood         4 080       2 856    3.75

Telia          4 000       3 942    5.39

Kopparbergs    5 310       5 310    3.12

H & M B        4 850       4 704    5.72

New Wave B     4 050       4 050    2.44

Kungseden      3 198       3 198    3.42

Disney         2 673       2 272    1.60

Nordea Bank    1 236         865    6.11

ABBLtd         1 193         835    3.09

Securitas B    1 125       1 125    2.58

    

Summa        101 752      94 864

Alla siffror i SEK. Procentsiffran avser utdelningen jag fått under året innan skatt jämfört med stängningskursen 2017-12-27.


Jämfört med 2016 har bruttoutdelningarna ökat med 5.8 % och nettoutdelningarna med 6.7%

Jag har en köp-och-behåll-strategi och viktar i normala fall inte om aktieportföljen. Ett tag funderade jag på att sälja innehav om jag tyckte det blev allt för övervärderade och det samtidigt fanns sådant som jag ansåg köpvärt. Men jag har allt mer släppt den tanken. En orsak är att jag exempelvis tyckt att mitt innehav i SCA, numera SCA och Essity, har varit övervärderat många gånger. Ändå har det året efter varit det bäst presterande innehavet i portföljen. SCA presterade exempelvis näst bäst(slaget av Nordnet) under 2016 trots att SCA hade varit min klart bästa placering innan dess.

Det som möjligtvis skulle få mig att vikta om är om ett innehav växer sig allt för stort. Smärtgränsen ligger nånstans runt 20%, ännu högre om det är ett investmentbolag.

När jag köper tar jag gärna in ett nytt bolag för att sprida riskerna. Befintliga innehav får ligga som de är. Det här ger en viss trendföljningskomponent i portföljen. Innehav som trendar får med tiden större portföljandel och tvärtom för de som trendar sämre. Ett alternativ skulle kunna vara att vikta om portföljen någon gång om året så att alla innehav då vägde ungefär lika tungt. Den uppenbara nackdelen med detta är att det kostar en massa courtage, men kan det kanske vara värt det genom högre avkastning?

Att få den trendföljningskomponent som köp-och-behåll ger är positivt om bra innehav fortsätter att vara bra och dåliga innehav fortsätter att vara dåliga. Omviktning är bra om innehaven tidvis går bra och tidvis går dåligt. Helst skall ungefär halva portföljen gå bra när andra halvan går dåligt för att sedan följas av en period när det blir tvärt om. Det finns mycket forskning om saken men den baseras naturligtvis på historisk data och vem vet om den datan kommer vara representativ för de följande 20 åren?

I mitt fall får det jag säkert vet avgöra. Omviktning kostar courtage - det vet jag - däremot vet jag inte om det ger överavkastning så därför väljer jag att inte vikta om.

Jag var en av dem som köpte H&M när kursen nästan låg som högst. Det var ett klassiskt misstag som jag tror många småsparare lider av. På den tiden älskade alla H&M och den allmänna uppfattningen var att det inte fanns någon garanti att kursen någonsin kom lägre än det var idag. Så lika bra att köpa på sig lite för att inte riskera att stå utanför och bara titta på den fantastiska resan. H&M hade ATH strax före mitt inköp och hade sen en lokal topp strax efter men sen har det gått stadigt ner.

Det har varit en nyttig läxa för mig och säkerligen många andra. Visst har det varit dyrt men det kunde varit värre. Jag ligger back omkring 45% på mina HM. Då hade jag en liten skvätt innan inköpet jag omnämner ovan och jag har även justerat för utdelningar jag fått. Det kunde som sagt varit värre. Det hade exempelvis varit värre om jag ständigt viktat om på vägen ner. Ibland kan det vara skönt att ha en liten slatt av trendföljning i portföljen. Om H&M snart vänder och återigen kommer upp på forna nivåer kommer det dock vara tvärt om. Då hade en omviktning varit klockren. Den som lever får se hur det blir i det här fallet.

H&M visar också på ett bra sätt hur svårt det är med aktiv förvaltning. H&M hade ett p/e på nära 30 när värderingen var som högst och även om det är högt så finns det många bolag som har betydligt högre. I stort sett alla älskade H&M och hade vinsterna fortsatt att stiga hade det inte varit någon fara på fältet men nu blev det inte så. Vinsterna började sjunka istället - märk väl att det inte ens vände till förlust - och då är p/e på nära 30 helt plötsligt väldigt högt. Inte bara det att de fallande vinsterna i sig gröper ur p/e-talet(vid halverad vinst blir p/e dubbelt så stort vid samma kurs). Nu var det dessutom helt plötsligt negativ vinsttillväxt och då skall p/e snarare ligga mellan 0 och 20 än mellan 20 och 30. Då blir det en rejäl sättning av kursen.

Det blir extremt tydligt att det där med att plocka guldkorn handlar väldigt lite om att kunna räkna fram nyckeltal och köpa när dessa ser bra ut. Det handlar snarare att förstå vilken utveckling marknaden förväntar sig och köpa när det är troligt att utvecklingen kommer bli bättre än så. Det här är extremt svårt att se och få har gåvan. Det visas med all tydlighet inte minst av att de flesta aktiva fonder med professionella förvaltare går sämre än index. Jag tycker det är kul att leka förvaltare och köper bland annat därför enskilda aktier istället för indexfonder men jag ser till att ha många innehav och håller transaktionerna till ett minimum för att mina tillkortakommanden skall märkas så lite som möjligt i portföljavkastningen.

Jag har skrivit två inlägg om hur jag väljer aktier:
Min strategi del 1 - Aktier
Min strategi del 2 - Vilka aktier

Utdelningsseglaren har nyligen annonserat att han nu sagt upp sitt halvtidsuppdrag som konsult. Detta för att prova på livet som "fri". Utdelningsseglaren är rätt så frikostig med siffror men skriver exempelvis inte rakt ut hur mycket han är god för eller vad portföljen är värd.

Nyfiken som jag är har jag tagit mig friheten att räkna lite på vilka summor det kan handla om baserat på det han själv publicerat.

Han har vänligt nog lagt ut portföljen med direktavkastning för resp. innehav här. Samtidigt har han sagt att utdelningarna under 2017 kommer landa på ca 233 000 kr i en DI-artikel. Detta räcker för att räkna ut storleken på portföljen och den blir ca 4,8 miljoner kr.

Samtidigt visar portföljlänken ovan hur den ser ut i dagsläget och inköp har ju med säkerhet gjorts i innehav efter att de delat ut för 2017. Prognosen för 2018 skall enligt ett blogginlägg  vara 270 000 kr. För det krävs det en portföljstorlek på ca 5,6 miljoner kr. Därmed kan man vara ganska säker, givet att de uppgifter han publicerar är korrekta, att 'Seglarportföljen' har ett marknadsvärde någonstans emellan 4,8 och 5,6 miljoner kr.

Portföljen är enligt ett annat blogginlägg belånad till 10%. Det ger ett nettovärde på 4.32 - 5.04 miljoner.

Vidare har han enligt samma inlägg en obelånad lägenhet i Stockholmstrakten som delas med hans sambo. Eftersom han proklamerat kraftigt för att hålla ner fasta kostnader senaste tiden antar jag att hans del i lägenheten är värd omkring 1,5 miljoner vilket ger en total förmögenhet på ca 5,7 till 6,5 miljoner kr.

Höstens inköp blev Skanska B till kursen 182.8 SEK. Jag köpte redan 18 oktober och sen dess har det kommit en svag rapport som aktien föll en del  på men nu är den redan tillbaka på nivåer kring där jag köpte.

I vanlig ordning är det inte någon djupare analys som ligger bakom köpet. Men jag har länge velat komma in i byggbranschen och där är min känsla att Skanska har bäst kvalité. Som det mesta  numera är priset för vad man får inte superlågt. Skanska handlas till ett p/e på ca 15 så det är ingen skyhög värdering heller. Största frågan är som vanligt om den senaste tidens vinster är hållbara.

Det blev ett för mig ganska litet inköp på 400 aktier(drygt 70 tusen kr). Anledningen till det är att jag innan köpet var ganska nära min målvikt av aktier på 70% av portföljen. Där räknar jag inte in mina preferensaktier som jag ser som ränteplacering.

Hur skall barn uppfostras? Beror de senaste årens höjda globala medeltemperatur på koldioxid eller vattenånga? Det finns många svåra frågeställningar där det inte finns några rätta svar och då tycker jag att det är väldigt ledsamt, närmast provocerande när det inte blir rätt ens vid enkla räkneövningar. Matematiken är av människan konstruerad och skiljer sig från nästan allt annat i att den är exakt och ideal. När det gäller grundläggande matematik kan du med 100% säkerhet om du räknat fel eller rätt. Ändå publiceras triviala felräkningar som om de vore sanna.

Nu har vi alla svaga och starka sidor och jag har all förståelse för att även den enklaste matematik - som ofta inte ens är matematik utan räkning - kan vara svårt för vissa. De har med all säkerhet andra starka sidor. Men att Avanzas sparekonom Claes Hemberg om och om igen publicerar felaktiga beräkningar retar mig. Han är trots allt sparekonom - inte vänsterdebattör.

På senare tid har det kulminerat. Mit första exempel är inlägget "Pensionär vid 30 en stollig idé ". "Vad behöver du på kontot för att gå i pension vid 30 år? Ska du leva som vanlig svensk knegare med lönen 25 000 kr i månaden så behöver du några 2,5 miljoner på kontot per årtionde." Hur menar han nu? Så om man skall leva på kapital från 30 års ålder till 90 år skulle man behöva 2,5 miljoner * 6 årtionden = 15 miljoner? 15 miljoner ger med 4%-regeln 50 kr per månad och lyckas man bara hålla en avkastning på 4% efter inflation så kommer man knapra på kapitalet. Har sparekonomen ens räknat på avkastning?

Senare rör han till det ännu mer: "Lägg märke till att 60 år som pensionär lär kosta kring 30 miljoner kronor" - varför ens räkna på tidsperioder på 60 år om man inte räknar med avkastning?

Han kommer till avkastning senare i inlägget men det blir inte mycket bättre där.

Nu har han även slängt upp ett räkneexempel(Se bild ovan) på nya ISK-skatten. Förslaget är att schablonavkastningen skall vara statslåneräntan plus 1 % istället för statslåneräntan plus 0.75 %. Inför 2017 var statslåneräntan 0.27 %. Det innebär att schablonavkastningen blir 0.27 + 0.75 % = 1.02 % för 2017. Dock finns ett golv på 1.25 % vilket innebär att schablonavkastningen i praktiken blir 1.25 % för 2017. För att få fram skattesatsen på kapitalet tar man 30% av schablonavkastningen. För 2017 blir det då 1.25 * 0.3 = 0.375 %.

Om det nya tillägget på 1% gällt redan 2017 skulle det istället blivit 0.3 * (0.27 + 1) = 0.381 %.

Hemberg har räknat fram 0.65% vilket är helt fel. Resten av siffrorna i högerkolumnen bygger på det värdet så även dessa blir fel.

Jag tycker en rättning är på sin plats.

Jag har tidigare skrivit ett inlägg om att jag sålde min bil innan årsskiftet 2016/2017. I samband med det gjorde jag en uppskattning av vad kostnader relaterade till bilen varit. Jag var själv lite förvånad att det landade på omkring 1900 kr / mån de 10 år jag haft bilen. Största posten var bränsle och det var något jag tog med mig när jag började fundera på vad jag skulle köpa istället.

Jag bor centralt, cyklar till jobbet och använder bilen främst i samband med surfing, semester och fritidsaktiviteter. Därför kunde jag ta det lugnt, kolla på många bilar och försöka ha övertaget vid eventuell affär. Det tog sin tid att hitta vad jag letade efter men till slut föll valet på en Toyota Auris Touring Hybrid av 2014 års modell som hade gått 12 000 mil. För denna fick jag efter sedvanligt prut plocka fram 121 000 kr.

Den är betydligt mer bränslesnål än min tidigare Mazda och har dessutom lägre skatt. Samtidigt är en toyotahybrid väldigt behaglig att köra. Särskilt i tät trafik är det skönt att glida fram med eldriften och 'höra' batteriet laddas om man skulle behöva bromsa. Toyota är känd för sin driftsäkerhet och ligger ofta bra till i statistik från bilprovningen med flera.

Bilaffären ställer också min strategi när det gäller försäkringar på sin spets. Strategin är att bara försäkra mig mot sådant jag inte kan hantera på egen hand. Detta för att slippa betala för administration, vinster, lokaler, personal med mera hos försäkringsbolag. Med ett någorlunda välbetalt jobb och ett sparkapital på i skrivande stund runt 3.4 miljoner kan jag utan tvekan hantera att bilen värd omkring 120 000 kr blir totalförstörd. Vad som än händer är det alltså inte värre än att jag kan hantera det på egen hand och då skall jag heller inte försäkra mig mot det. Samtidigt känns det lite i magen att köra runt i oförsäkrad bil värd över 100 000 kr. Det kostar på att parkera den på gatan över natten. Men jag har vant mig redan och nu när jag haft den i några veckor så är det inget som bekommer mig nämnvärt längre.

Helt oförsäkrad är jag inte. Trafikförsäkring måste man ha enligt lag om bilen är påställd. Den täcker skador på andra och deras egendom. Det är också en försäkring jag vill ha. Jag skulle i en trafikolycka kunna orsaka skador som jag inte själv kan hantera och då är det motiverat med försäkring.

Hur motiverar ni era halv och helförsäkringar, på era bilar, som jag antar att de flesta av er läsare har?

Ingen har väl missat att en del mynt och sedlar går ut 30 juni i år. Nu tävlar media att måla upp problemen med att bli av med mynten:
Aftonbladet - Så svårt är det att lösa in dina gamla mynt
Privata Affärer - Dyrt att göra sig av med mynt
Sundsvalls Tidning - Gör er av med gamla mynt, säger Riksbanken – men hur ska vi bära oss åt?

Om man har problem med det här så kan man inte ha det lätt i livet. Vad sägs om att fundera lite, googla lite, anstränga sig lite? Det är väl för mycket begärt men när det gäller att klaga då finns det helt plötsligt en väldig energi och initiativförmåga.

Hursomhelst här kommer mina tips för att bli av med gama sedlar och mynt.

1 - Köpmetoden
Ta ut en för dig lagom summa på sådär 1000 till 5000 kronor ur en bankomat - den skall räcka till dina inköp i två veckor ungefär. När du handlar framöver använder du dessa pengar för att betala kontant. Nya sedlar och mynt som du får tillbaka i växel sparar du undan medans du använder gamla sedlar och mynt så gott det går vi kommande inköp. Tänk på att du kan fylla på med mynt även om de sedlar du räcker över redan täcker beloppet för inköpet. Handlar du för ex 317 kr kan du lämna en femhundring och fylla på med 20 kr i mynt. Så får du 203 kr tillbaka istället för 183.

Om du nu bara gör några inköp per vecka kommer du sätta sprätt på gamla sedlar och mynt i rätt så bra takt. Om du får slut på kontanter tar du ut mer.

När 30 juni börjar närma sig kommer du ha några fåtal gamla mynt kvar och dessa kan du nu lägga i en välgörenhetsbössa eller så ser du till att någon gång betala exakta beloppet med hjälp av de nya mynt du samlat på dig. Därefter betalar du med kort eller jämna pengar fram till att 30:e juni passerat. Detta för att inte riskera att få tillbaka gamla mynt när du väl lyckats få slut på dem.

2 - Insättningsmetoden
Har du konto hos Forex, Danske Bank eller Länsförsäkringar kan du sätta in upp till 50 gamla mynt kostnadsfritt hos Forex. Har du inte konto så är det gratis att skapa på iaf Forex och Länsförsäkringar.

Även Nordea och SEB har gratis insättning om man har konton där.

3 - Casinometoden - För er som har den obskyra hobbyn att samla kilovis med mynt i någon bytta där hemma men först nu börjar agera för att bli av med dessa och inte heller har konto hos Nordea eller SEB kan Casino Cosmopol vara ett alternativ. Det kan hända att jag är ute på hal is här men vad jag förstår säljer de gärna marker hur man än betalar och dessa marker kan sedan växlas tillbaka igen. Då väljer man nya fräscha sedlar. Det här alternativet kräver ju dock att det finns ett casino ganska nära och Casino Cosmopol tar dessutom 30 kr i inträde. Men om man aldrig är där annars kan det kanske vara en trevlig utflykt att göra.

Handelns gnäll om att de får ta en stor del av kostnaden för inväxlingen ger jag inte heller mycket för. Det här slår ju ganska jämt över alla handlare och det torde därför vara en enkel match att skjuta över kostnaden på kunderna. Dessutom är jag övertygad om att senaste årens mynt och sedelbyten gett en viss merförsäljning. Många har haft svarta pengar liggande som de tvingats handla upp och även för mynthamstrarna ligger det nog nära till hands att unna sig något extra när skattkistan måste spenderas.

Efter mitt köp av Topdanmark ligger jag nu på 70 % aktier i portföljen. Vidare har jag 15.7 % på rätekonton och 14.4 % preferensaktier och även en försvinnande lite post på 0.2 % i fysiskt guld.

Just andelen aktier i portföljen är något jag grubblat mycket över senaste åren utan att kunna bestämma mig var jag vill ligga. Om jag kunnat göra om min sparkarriär hittills hade jag utan tvekan valt att vara fullinvesterad i ur och skur. Med den strategin hade jag haft en betydligt större portfölj i dagsläget än vad jag har idag. I stället började jag med en liten andel aktier i slutet på 90-talet för att sedan börja öka andelen aktier runt 2010. Sedan dess har jag successivt gått från ca 15 % aktier till de 70 % jag har idag. I början var inköpen förhållandevis små men pga av stigande lön, sparkvot och utdelningar har inköpen blivit allt större. I höstas kulminerade det när jag köpta Kopparbergs för drygt 240 000 kr.

Eftersom börsen stadigt gått upp under dessa år så är jag i en situation där jag köpt stora delar av portföljen på förhållandevis höga kurser. Det gör att jag så länge börsen bara stiger inte vågar handla upp till fullinvestering . Jag ligger plus omkring 840 000 kr på mitt sparande och jag har idag knappt 3.3 miljoner. Vid fullinvestering skulle det därmed räcka med en nedgång på 26 % för att jag totalt sett skulle vara back. Det skulle kännas rätt tufft.

Därför har jag nu bestämt mig för att inte köpa mer aktier så länge andelen ligger på 70 % eller över och jag kommer inte göra större köp än att jag precis kommer upp på omkring 70% framöver. Därför blev inköpet i Topdanmark något mindre än vad jag vant mig vid de senaste åren - 187 000 kr. Däremot kommer jag inte sälja om aktierna stiger över av egen kraft.

Vid nästa börskrasch är planen att jag skall gå upp till i stort sett fullinvestering men hålla en buffert på några hundra tusen kronor. Sen stannar jag där resten av livet. Återstår att se om jag vågar och lyckas köpa vid någorlunda rätt tillfälle.

Jag har länge velat ha in ett försäkringsbolag i portföljen. Jag har titta på Sampo och protector-försäkring.

Sampo är kvalité och handlas till höga multiplar. Lite väl höga i min smak.

Protector verkar vara ett fint bolag men satsar mycket på tillväxt som jag personligen har svårt för ibland. Just för försäkringsbranchen tror jag det kan vara extra lurigt med tillväxt eftersom det där är extra lätt hänt att antingen skaffa dåliga kunder eller göra en Vardia.

Det Vardia gjorde vara att det förde in sina kunder i balansräkningen som tillgångar. På sätt och vis är det ju tillgångar eftersom de flesta av dem stannar kvar som kunder och därmed genererar inkomster. Problemet med att ta upp sådana inkomster som tillgågnar är ju att när väl inkomsterna kommer så är det så att säga redan inräknade i boken och tillför inget ytterliggare. Hur skulle det se ut om ex Axfood för varje ny kund gjorde en uppskattning om hur mycket den kunden skulle genererar under ett antal år framöver och ta upp detta som tillgång i balansräkningen? Det skulle ge en enorm vinstboost inledningsvis men efter ett tag skulle det stabilisera sig när avskrivningar skulle behöva göras för varje inköp som dessa kunder gör.

Men för inte så länge sen kom ett inlägg från Lundaluppen om Topdanmark. Topdanmark kände jag inte till sen tidigare och det verkade vara ett försäkringsbolag helt i min smak. Jag kollade lite snabbt på börsdata och jag tycker siffrorna ser mycket fina ut. Historiskt har de presterat en imponerande avkastning på eget kapital och det är en siffra jag börjat titta mer och mer på på senare tid.

Dessutom känns det bra att få in lite danskt blod i portföljen. Det är en liten riskspridning trots allt och danskar är fantastiskt duktiga på mycket.

Köpet gjordes för några dagar sen och det fick bli 800 aktier till kursen 181.5 DKK.

Kungsleden har annonserat en nyemission i form av en företrädesemission för oss aktieägare. Huvudmotivet med nyemissionen är"att stärka Kungsledens balansräkning och möjliggöra fortsatt lönsam tillväxt under finansiell balans".

Med emissionen plockar Kungsleden in 9 kr per nuvarande aktie. Kostnaderna för detta "beräknas inte överstiga" 0.22 kr per aktie. Samtidigt skall Kungsleden dela ut 2 kr per aktie i år, delade ut 2 kr per aktie förra året och 1.5 resp 1.25 åren innan det. Om man drar bort 0.22 + 2 + 2 1.5 + 1.25 från 9 blir det bara 2.03 kr per aktie kvar.

Kungsleden plockar alltså nästan bara tillbaka pengar som de tidigare delat ut. Emissionen garanteras av ett par storägare som naturligtvis tar bra betalt för det på bekostnad av oss andra.

Allt det här retar mig. Varför dela ut pengar samma år som de har nyemission(som kostar massa pengar i form av emissionskostnader)? Som tur är har jag nu mina aktier i en ISK men jag lider med dem som har sina aktier i vanlig depå och därmed måste skatta 30% på utdelningen för att sedan betala in den i företaget igen.

Det är sånt här som får mig att överväga att sälja trots att jag har en köp-o-behåll-strategi. Men nu handlas Kungsleden till låga multiplar(förvaltningsresultatet är ca 10% av kursen) och jag behåller på grund av det. Men jag skall hålla ett öga på Kungsleden framöver och om multiplarna går ner blir det kanske en sälj trots allt.