Riksbanken vill få upp inflationen till två procent. För att åstakomma det används uteslutande räntevapnet vad jag förstår. I skrivande stund är reporäntan nere på 0 % vilket innebär att banker till och med får negativ ränta om de sätter in pengar hos Riksbanken. Även Riksbanken har ju nämligen en räntespread och har en högre ränta vid utlåning än vid inlåning. Reporäntan ligger mitt emellan inlåningsräntan och utlåningsräntan.

Tanken är väl främst att fler skall låna. Eftersom penningmängderna bara räknar in tillgångar och inte skulder leder ju nämligen fler lån till större penningmängd vilket teoretiskt borde leda till inflation. Notera dock att Ingenjörens penningmängd, summan av tillgångar och skulder i SEK,  inte ökar eftersom den är konstant noll.

En annan aspekt är att det blir mindre attraktivt för internationella valutaspekulerare att sitta med SEK ju lägre räntan är. Dessa borde alltså allt annat lika sälja av SEK vid en räntesänkning. Den här effekten är dock som vågorna på havet. Det vill säga, det jämnar ut sig i längden.

De senaste åren verkar ju inte räntevapnet varit särskilt effektivt. Trots rekordlåg ränta sen länge har vi i stort sett haft nollinflation de senaste åren. Många menar att detta beror på att Riksbanken varit allt för återhållsam med att sänka räntan men jag är inte lika säker på det. Jag tror det finns annat som spelar in.

Sverige agerar i hög grad på en internationell marknad. För att vi skall uppnå inflation måste därför kronan ständigt försvagas gentemot en valutamix, bestående av alla andra valutor, så länge valutamixen inte har inflation. Men vad styr hur kronan utvecklas jämfört med andra valutor? I det långa loppet är det främst bytesbalansen. När svenska exportföretag exporterar får de ju betalt i Euro, Dollar eller liknande men måste betala de flesta kostnaderna med SEK. De måste då växla till sig SEK och driver därmed upp priset på SEK. Det omvända gäller vi import och skillnaden mellan dessa är bytesbalansen.

Sedan 1994 har Sverige haft en positiv bytesbalans(Källa) och i alla fall jag tror att det är just det som har gjort det tufft för Riksbanken att få fart på inflationen.

Som lekman inom nationalekonomi undrar jag ju då varför inte Riksbanken tar till andra medel om man nu så gärna vill ha inflation. De skulle ju exempelvis kunna utöka guld och valutareserven för att på så vis ösa ut SEK ut marknaden. Det var exempelvis så centralbanken i Schweiz gjorde för att inte låta Schweizerfrancen stiga hur mycket som helst när det var oroligt på valutamarknaden.

Någon kunnig som kan förklara?

Är vi som sparar mer än halva lönen samhällsparasiter och bovar? Hur kommer samhället påverkas om fler och fler anammar en mer minimalistisk livsstil?

Det här är frågor som jag funderar en del kring. Den allmäna uppfattningen verkar vara Ja på den första frågan och Katastrofalt på den andra. Det är väl inte så konstigt med tanke på att den som sparar och gnetar sällan är idolen inom kulturen direkt. Krösus Sork och Jakim von Anka statuerar bra exempel där. Jag tror dock inte att det är så.

För det första är det ingen vits att tänka sig ett scenario där alla helt plötsligt ändrar livsstil. Då skulle hjulen naturligtvis sluta rulla och skatteintäckterna skulle minska. Många skulle bli arbetslösa och detta skulle medföra stora utgifter för staten. Man kan lungt säga att en ond cirkel skulle uppstå med besked.

Istället bör man tänka sig ett långsammare scenario där produktionsapparaten och den offentliga budgeten har all tid i värden på sig att anpassa sig.

Det är lätt att tro att sparade pengar försvinner in i ett stort valv för att aldrig komma till nytta för någon medans konsumtion gör att skatt betalas och andra får ta del av pengarna. Men så är inte fallet. När pengar sparas försvinner de inte. Köper man en aktie är det någon annan som säljer och denne väljer kanske att konsumera pengarna. Om man sparar på sparkonto kommer pengarna lånas ut eller placeras på annat vis. Det är även skatt på avkastningen av sparandet.

Samhället vinner inget på att det produceras och fraktas en massa prylar som vi inte behöver. Det är bara dumt och det är bättre att vi lägger den energin på annat. Däremot vinner samhället på att investeringar görs i hållbara lösningar som underlättar vardagen och det kommer göras i större utsträckning ju fler resurser som läggas på just investeringar.

Det finns även en massa samhällsvinster som skulle komma av att fler såg till att bygga upp ett rejält sparkapital. Mindre kronofogdeärenden och personliga tragedier orsakade av skulder. Mindre försäkringsverksamhet som i ett samhällsperspektiv kan ses som ren belastande administration. Mindre resursslöseri i allmänhet. Mindre miljöpåverkan. Listan kan göra lång.

Vad säger ni. Är jag ute och cyklar?

Sen jag köpte New Wave Group tidigare i höstas tittar jag helt plötsligt på andras kläder på yogapassen. En och annan har träningsbyxor från Craft och jag har även märkt att jag skälv har en Craft-mössa, två Seger-mössor, mjukisbyxor från Umbro med mera. Inte visste jag att jag var en sådan New Wave-kille innan jag läste på mer om bolaget.

Det händer även(visserligen sällan) att jag inte ens känner till staden i På spåret ens när rätt svar lästs upp. Då lägger man naturligtvis staden på minnet och det konstiga är att man ofta ser staden omnämnas i en artikel, eller hör någon nämna den ganska kort därefter. Är det en slump att man nu helt plötsligt får hör om staden två gånger med tätt mellanrum?

Det finns en fantastisk video som visar fenomenet tydligt. Ni som readn sett den kommer säkert ihåg om ni gick på den första gången och ni som inte sett den kan ju testa nu.


Jag var även tidigare i höstas på en föreläsning med Charlie Söderberg och han berättade då om svampplockning. Han hävdade att någon som aldrig plockat svamp och inte letar efter svamp kan i stort sett kliva över kantareller i skogen utan att lägga märke till dem. I motsats kan en van svampplockare till synes lukta sig till kantareller, till och med när de inte plockar. De riktigt duktiga kan se dem från bilen på motorvägen. Han menade att detta även gäller investeringar. Om man bara letar och håller utkik så kommer möjligheterna att dyka upp.

Tyvärr kan jag inte säga att jag ser lysande investeringar runt om mig bara för att jag håller noga utkik. Men jag fortsätter att hålla ögonen öppna.

Tidigare i höstas, 24 oktober närmare bestämt,  slängde min favoritsparekonom Günther Mårder ur sig en tweet om att "medianförmögenheten i Sverige är överraskande 2.4 mkr enligt Credit Suisse".

Den stora bloggaren Cornucopia? gjorde ett inlägg om saken där han raljerar över att Mårder trots att han gått på en "sk handelshögskola" borde sändas  tillbaka till "mellanstadiets skolbänk". Detta samtidigt som han nämner att Gårder förespråkat att mer ekonomiundervisning krävs i skolan och att privatekonomi borde vara ett eget ämne i grundskolan. Om man läser mellan raderna är min tolkning att Cornucopias kritik ligger främst i bristande rimlighetsbedömningsförmåga.

Rimlighetsbedömningsförmågan är vad man på en mattetenta tar till när man räknat fram att ett enliters mjölkpaket fyllt med bly skulle väga 375 kg. Eftersom ens känsla säger att man om man bara tog i skulle kunna lyfta blypaketet så kan det inte vara rimligt att det skulle väga 375 kg. För då skulle man inte orka lyfta det. Det är vid dessa tillfällen man helt enkelt räknar om talet och hittar förhoppningsvis felet.

Jag tror nog Mårder vet vad median är och även har en hyffsat rimlighetsbedömningsförmåga när det gäller privatekonomi och tweeten var nog inget annat än ett misstag i farten - vilket kan hända den bäste.

Men vad är egentligen median? Den matematiska definitionen är något i stil med det mitterska värdet i en sorterad serie av värden. Men den definitionen blir inte alla klokare av.

I fallet ovan som gällde förmögenhet kan man tänka sig följande. Antag att du ställer upp alla Sveriges medborgare på en lång rad. Du börjar med den fattigaste längst till vänster och sedan den näst fattigaste till höger om denne. Så fortsätter du ända tills du kommit till den rikaste som står längst till höger. Nu går du precis till mitten av raden och där hittar du Anna Svensson. Hon har en förmögenhet på x kr och då är medianförmögenheten just x kronor.

Spontant kan det kännas lite godtyckligt att man bara tittar på en enda förmögenhet. Det finurliga är att det är lika många som är  fattigare än Anna som det är som är rikare. Hon är alltså en äkta medelmåtta. Lika många står till vänster i ledet som det står till höger. Om medianförmögenheten i Sverige skulle vara 2.4 miljoner kronor skulle det alltså innebära att precis varannan person i Sverige skulle ha en förmögenhet på över 2.4 miljoner. Tänk dig nu att du går ut på stan och frågar folk. Skulle då i snitt varannan svara att de hade en förmögenhet på över 2.4 mkr? Nä, det tror jag inte. Det låter inte rimligt.

Jag har för vana att vela lite när det gäller att bestämma när och vad jag skall köpa, men min strategi är att köpa höst och vår, oktober och april mer specifikt och det håller jag mig till. Dock kan jag avslöja att jag funderar mer och mer på att kanske ändra strategin på den punkten men det är en annan historia.

Jag var faktiskt riktigt nära att köpa under eftermiddagen när börsen stod som lägst tidigare i oktober men det blev inte av. I så fall hade jag köpt Handelsbanken och Kungsleden eller möjligtvis Lundbergs vilka dippade förhållandevis mycket allihop. Sen satt jag där och tittade på kurserna som bara steg dag för dag. Det här med kortsiktiga kursrörelser är inte min starka sida kan man lugnt säga. Till på köpet har jag också begränsningen att jag har väldigt svårt att köpa något som stigit kraftigt de senaste dagarna. Det blir som någon slags omvänd rea och det bär emot rejält. Därför blev det varken några Handelsbanken eller Lundbergs den här gången och inga Kungsleden heller för den delen.

Av en slump kom jag istället att tänka på en aktie som jag tittat på tidigare, för några år sen. Då tyckte jag den var för dyr men en del -  skall vi kalla dem misslyckade - affärer har pressat aktien rejält och nu tycker i alla fall jag att den är betydligt mer rimligt värderad. Jag pratar om New Wave Group AB och i slutet av förra veckan köpte jag 3000 aktier till priset av 31.4 kr styck.

De 'misslyckade' affärerna jag pratar genomfördes under shoppingturen i glasriket i Småland då verksamheter som Kosta Boda och Orrefors köptes upp. Det var inga kassakor direkt men jag tror att de mest blödande verksamheterna är nedlagda och kvar sitter New Wave med starka varumärken. Även om inte glas är lika hett nu som det en gång var så kommer det alltid gå att sälja glasprodukter så länge glasprodukter används. Och det lär de göra ett bra tag till.

Men nu är det inte glas som är New Waves största produktkategori. De är främst stora på kläder och innehar varumärken som Craft, Seger och Clique. De har även någon form av licensavtal med exempelvis Speedo och Umbro men jag har inte grävt djupare inom det. Vidare är New Wave stora på arbetskläder och profilkläder. Profilkläder är typiskt reklam-T-shirts som företag köper in med mera.

New Wave har levererat förhållandevis stabila vinster senaste åren, dock inte helt utan hack i kurvan. Aktien handlas till ett p/e-tal på omkring 12 och jag tror de har lärt sig en läxa med de inte helt lysande förvärven. Därmed tror jag att de åtminstone kommer kunna leverera liknande vinster framöver och det scenariot skulle jag vara helt nöjd med. Med ett p/e-tal på 12 behöver jag ingen tillväxt för att vara nöjd.

När det gäller balansräkningen har jag svårt att göra en bedömning. Enligt börsdata handlas New Wave idag till ungefär sitt egna kapital men eftersom detta egna kapital till största delen består av goodwill och varumärken så är det inte helt trivialt att avgöra om det är så attraktivt som det ser ut. P/B är alltså omkring 1 för New Wave vilket kan jämföras med ca 9 för branschen de agerar i.

Till sist skall vi prata lite om Torsten Jansson. Torsten är grundare, VD, styrelseledamot och största ägare. Han äger 31.6 % av aktierna och kontrollerar hela 81 % av rösterna. Efter Torsten kommer Lanebo Microcap, Avanza Pension, Fjärde AP-fonden och en rad andra fonder i ägarlistan. Torsten har visat affärssinne genom att bygga upp företaget och jag tror hans sinne för affärer kommer ge resultat framöver också. Det är helt klart så att det är Torsten som bestämmer i New Wave och hans egen penningpung påverkas i allra högsta grad av allt som sker i koncernen. Det här är något jag gillar skarpt. Det är en sak att leka med andras pengar och en annan sak att leka med sina egna.

Jag kommer att tänka på när Warren Buffet köpte in sig i Sanborn’s. Detta var en net-net där verksamheten gick mycket knackigt, dock hade Sanborn’s en rejäl aktieportfölj vilken höll verksamheten rullande. Med tryggheten som aktieportföljen gav satt styrelsen(som inte hade några egna större aktieinnehav) mest och rökte cigarr på styrelsemötena vilket retade Buffet till vansinne - “That’s my money paying for those cigars,”. Det slutade med att Buffet köpte upp så mycket aktier att han kunde driva igenom att aktieportföljen skulle delas ut till aktieägarna och sen röktes det inga fler cigarrer på de styrelsemötena. Hursomhelst, något liknande hade aldrig hänt i New Wave.

I torsdags skrev jag ett inlägg där jag tittade på mina aktier i Finansinspektionens blankningslista.

Här kommer en sammanställning för alla emittent som förekommer i listan. Datan nedan är baserad för den information som fanns tillgänglig igår, 17 oktober.

Elekta AB                  21.79

Eniro AB                   14.54

SSAB AB                    10.60

Oriflame Cosmetics S.A.    10.25

Axis Communcations AB       7.17

Arcam AB                    6.68

Medivir AB                  6.25

Electrolux AB               4.39

MTG AB                      4.27

Sandvik AB                  5.13

Swedish Match AB            3.21

CDON Group AB               3.13

JM AB                       3.04

Active Biotech AB           2.80

Boliden AB                  2.77

SKF AB                      2.75

Seamless Distribution AB    2.61

Securitas AB                2.50

Tele2 AB                    2.33

Lundin Petroleum AB         2.11

Husqvarna AB                1.93

Ratos AB                    1.83

Getinge AB                  2.35

Vostok Nafta Investment Ltd 1.69

Alfa Laval AB               2.22

Kungsleden AB               1.53

Nobia AB                    1.50

Skanska AB                  1.47

Haldex AB                   1.42

Sanitec Corporation         1.76

Axfood AB                   1.12

Volvo AB                    1.06

Atlas Copco AB              0.98

Hexagon AB                  0.96

Billerudkorsnas AB          0.94

Millicom S.A.               0.93

Meda AB                     0.89

Industrivärden AB           0.83

Net Insight AB              0.76

Avanza AB                   0.71

SAS AB                      0.66

Holmen AB                   0.65

Transmode AB                0.60

Mekonomen AB                0.53

Trelleborg AB               0.51

Com Hem Holding AB          0.50

Hyresfastighetsfonden       0.49

SAAB AB                     0.49

SCA AB                      0.48

Swedish Orphan B. AB        0.48

NCC AB                      0.48

Trelleborg AB               0.48

New Wave Group AB           0.46

Fingerprint Cards AB        0.46

Clas Ohlson AB              0.46

Alliance Oil Company Ltd    0.44

H&M AB                      0.43

Intrum Justitia AB          0.38

BE Group                    0.32

Episurf Medical             0.25

Black Earth Farming         0.20

Cortus Energy AB            0.04

Den uppmärksamme undrar nu varför vissa ligger under 0.5 procent när det bara är blankningar över 0.5 procent som behöver rapporteras in.

Så här är det. Allt över 0.5 måste rapporteras. Efter det så skall alla förändringar över 0.1 procentenheter rapporteras även om detta innebär att man då kommer under 0.5 procent totalt.

För några dagar sedan laddade jag ner Finansinspektionens publicerade blankningar i excelformat. Det jag fick hem var en lista med nästan 2000 rader av blankningshändelser. Det jag var sugen på att se var i ungefär hur stor omfattning som mina egna innehav är blankade. Listan består inte bara av aktiva blankningspositioner utan varje rad representerar en händelse. Det kan vara att någon antingen tagit, ökat, minskat eller stängt en blankningsposition. Det gör att man inte i en handvändning kan få en bild av vilka emittent som är mest blankade och vilka som är minst blankade just nu.

Men informationen finns och det handlar bara om att omarbeta den. Efter någon timmes huvudkliande över macros och diverse utökning av exceldokumentet så har jag nu fått fram den information jag vill ha.

Det finns en del begränsningar. Innehavare behöver bara rapportera till Finansinspektionen om positionen de tagit motsvarar över 0.5% av emittentets börsvärde. För exempelvis Elekta som i skrivande stund har ett börsvärde på drygt 24 363 miljoner kronor så måste man blanka aktier till ett värde av drygt en miljard för att behöva rapportera in. Det kan alltså vara så att en aktie är betydligt mer blankad än vad listan antyder. Dock kan man vara ganska säker på att listan ger ett blankningsminimum. Man vet att en aktie är blankad minst så mycket som listan antyder även om det mycket väl kan vara ännu mer.

Så till resultatet. Här följer en tabell över hur stor del av mina innehav som är blankade:

Emittent         Blankningsgrad i % av börsvärde

Securitas        2.5

Kungsleden       1.53

Axfood           1.12

Industrivärden   0.83

SCA              0.48

H&M              0.43

ABB              0

Castellum        0

Fortum	         -

Nordea           0

Nordnet          0

TeliaSonera      0

Bland mina innehav hittar vi Securitas i topp följt av Kungsleden och Axfood. Spontant har jag lite svårt att förstå att Securitas ligger där. Värderingen är inte skyhög vad jag vet och inte är det väl något bolag i kris direkt. Men visst de har höga fasta kostnader i form av personal och konkurrensen är mördande. Men det gäller ju alla konkurrenter med och jag tror att Securitas kommer fortsätta kunna roffa åt sig en del av kakan.

Kungsleden känns som en mer naturlig kandidat och det är väl ingen nyhet för någon att det varit en illa omtyckt aktie den senaste tiden.

När det gäller Axfood måste det vara värderingen som spökar. Jag tror inte jag läst nån gång att Axfood skulle vara ett illa skött bolag eller liknande. De har i och för sig inte bäst skalfördelar i branschen på grund av dess storlek men det har ju inte hindrat Axfood hittills i alla fall.

Det är intressant att se vad de här jättarna har för syn på ens innehav men jag tycker även det är intressant att se att det faktiskt finns en efterfrågan på att låna aktier även bland innehaven i min portfölj. För att blanka en aktie måste man ju som bekant låna den. Och jag skulle gärna börja låna ut mina aktier till blankare - jag måste bara flytta mina innehav först. För Skandiabanken - där jag har min depå - erbjuder inte utlåning av aktier till blankare.

Jag gjorde även en sammanställning av samtliga emittent i listan och den skall jag bjuda på i nästa inlägg som kommer upp om någon dag, vecka eller när helst andan faller på!

Jag har 1000 aktier i Kungsleden och då får man lika många teckningsrätter. 3 teckningsrätter behövs sedan för att köpa en ny aktie för 35 kronor. Jag har bestämt mig för att inte sälja teckningsrätterna utan kommer köpa 333 nya aktier. Kommer alltså bara kunna utnyttja 3*333 = 999 teckningsrätter.

Kan erkänna att jag klickade på sälj för den teckningsrätt som jag får över men avbröt när jag såg att det skulle bli courtage på en sån affär :)

Jag tycker man får rätt mycket fastigheter för pengarna i Kungsleden för tillfället och det är inte omöjligt att även mitt höstinköp blir i just Kungsleden. Dock gillar jag inte riktigt nyemissionen. Hade hellre sett en inställd utdelning och en mer successiv utökning av beståndet än en nyemission. Men man kan ju inte få allt.

Jag tecknade totalt 2800 preferensaktier från Akelius. Nu har jag fått besked om att jag fått 640 via Skandiabanken och jag har även fått en räkning på att betala 400 hundra stycken från Swedbank. Så 1040 blev det. Alla till kursen 320 kr.

Även om jag hade hoppats på fler är jag ganska nöjd. Det skall bli spännande att se hur kursen går när aktierna från emissionen börjar dyka upp i depåerna ut i stugorna.

Redan vid förra emissionen var jag sugen på Akelius preferensaktie men jag hade mycket att stå i då och det blev inte av helt enkelt. Jag grämde mig över det och nu var jag därför desto bättre på hugget. Eftersom jag redan är kund hos Akelius spar har jag förtur till 400 aktier. Utöver dessa har jag tecknat 2 400 stycken. Totalt 2 800 aktier alltså vilket innebär att jag behöver punga ut med 2 800 * 320 = 896 000 kronor. Nu lär intresset vara stort och jag tror inte att jag blir tilldelad så mycket som jag tecknat. På tisdag eftermiddag hoppas jag få besked och det skall bli mycket spännande.

Med mina mått ser jag den här affären som kortsiktig. Mer om det senare. Först skall vi prata lite risker. Jag ser främst två risker med Akelius pref.

1. Att Akelius får svårt att betala ut utdelningen eller till och med brakar ihop. Tyvärr räcker det att marknaden tror på en försämring av kreditvärdigheten framöver för att kursen skall drabbas.

2. Att räntorna och inflationen sticker iväg. En preferensaktie är inte inflationsskyddad på grund av att utdelningen är bestämd i absoluta belopp i förhand.

Första risken är jag beredd att ta för den förhållandevis höga utdelningen. Men på sikt vill jag inte ha nästan halva portföljen i en preferensaktie på grund av punkt nummer två. Därför kommer jag sälja av i alla fall en större del av innehavet inom ett år.

Så varför är Akelius pref. attraktiv på kort sikt? Aktien handlades på omkring 355 kronor innan den nya emissionen annonserades. Nu sker emissionen till kursen 320 kronor och aktien handlas på dryga 330. Jag tror att aktien återigen kommer klättra upp mot 350 och därmed lägga sig i nivå med andra preffar som exempelvis den från Balder. Det är nog en och annan som tänker som jag och kommer sälja av ganska snabbt efter emissionen. Det kan hålla tillbaka kursen men det kan inte hålla på hur länge som helst och på ett års sikt tror jag de flesta klippare sålt av.

Det finns oändligt med missförstånd om börsen. Av någon anledning stör jag mig på några av dem så till den milda grad att det nästan känns fysiskt i kroppen när jag hör dem eller ser dem.

Ett sådant missförstånd som till och med många förhållandevis kunniga personer tror på är det här med nettoinflöde och nettoutflöde in i eller ur en aktie.

Det är lätt att tro att en aktie är som en slags luftmadrass där pengar pumpas in ena dagen och pyser ut andra dagen. När aktien går upp sker ett nettoinflöde och när akten går ner sker ett nettoutflöde. Men att man kan tro att det är så även efter flera år av aktieintresse irriterar mig. Det irriterar mig eftersom att det är omöjligt att diskutera med den typen av människor. Man kan sällan(ja det finns undantag) diskutera med någon som inte förstår för om man försöker förklara blir man bara sedd som en översittare och besserwisser.

Istället för som en luftmadrass kan snarare ett aktiebolag ses som en flaska till hälften fylld med sand där varje sandkorn motsvarar en aktie. Sandkorn kan naturligtvis byta ägare utan att sandkornen behöver passera öppningen på flaskan. Det sker inget nettoutflöde eller nettoinflöde när aktier byter ägare(handlas). För varje aktie som säljs är det någon annan som köper samma aktie för precis samma pris som den säljs för. Därmed är det inget nettoflöde.  Hur kan det vara svår att förstå?

Så när sker nettoinflöde och nettoinflöde?
- Exempel på nettoinflöde är ex när det sker en nyemission. Antalet aktier ökar och du kan se det som att en näve sand via en tratt får strila ner genom flasköppningen. Ett nettoutflöde sker vid utdelning och om man skall ta till flaskmetaforen även där så kan man se det som att varje sandkorn släpper ifrån sig ett litet hörn som sugs upp genom flaskhalsen.

Naturligtvis kan värdet på flaskan skilja från dag till dag beroende på dagens sandpris men för detta krävs inga flöden.

Rätt så ofta hör man ju hur folk undrar var alla pengar tar vägen. De har inte handlat något särskilt men likväl är pengarna bara borta och de förstår inte var de tagit vägen. För mig börjar det nästan bli tvärt om. Jag tycker att jag spenderar på både det ena och andra men när jag vid varje månadsslut räknar ut hur mycket som är över förstår jag inte hur det kunnat gå åt så lite.

Det har dessutom trillat in lite 'extra' pengar från olika håll det senaste. I våras tog jag ut en månads sparad semester och hängde med som ljudtekniker/roddare på en sverigeturnè. Det resulterade i att det blev en månad med dubbel lön.

Vidare har jag skött ljudtekniken för en musikal tre kvällar och detta var mitt första rena ljudteknikjobb som jag fick betalt för. Det känns mycket bra att som självlärd ha tagit det steget. Det har även blivit ett antal trubadurspelningar under året och där tar jag alltid betalt.

Sist men inte minst fick jag en glad överraskning för bara några dagar sedan. Eftersom jag har en enskild firma brukar jag alltid få restskatt och jag får dessutom beskedet sent, först i december. Så först för några dagar sen fick jag slutskattebeskedet för 2014. 2014 var jag 3 månader i USA med mitt ordinarie jobb och eftersom jag var där på arbetsvisum blev jag skattskyldig där. Denna skatt som gick på ca 23 000 kr kunde jag dra av för i min svenska deklaration och jag kunde dessutom dra av för andra omkostnader som uppstår när man jobbar på annan ort. Men i mitt fall blev jag mer än väl kompenserad för dessa kostnader av min arbetsgivare. Det hela slutade med att jag i dagarna fick en utbetalning från skatteverket på omkring 42 000 kr. Det blev alltså ett extra tillskott på ca 20 000 kr, om man räknar bort USA-skatten, som jag inte alls hade räknat med.

Kulorna rullar in nu :)

Skall man flytta befintliga innehav till ISK eller inte?

Det här är en fråga som inte är helt enkel att ge ett klart svar på. Anledningen är att det är så många okända parametrar som spelar in. Hur kommer statslåneräntan utvecklas? Hur kommer skattereglerna för ISK eller direktägande ändras framöver? Hur kommer marknadsvärdet för innehavet utvecklas? Hur kommer utdelningen se ut framöver?

Dessutom spelar det in på hur lång sikt man i regel behåller innehav. Här tycker jag dock att man kan göra det ganska enkelt för sig i alla fall när det gäller huruvida man skall flytta befintliga innehav. Om man har placeringar på kort eller medellång sikt tänker jag att det löser sig själv eftersom man då säljer ganska snart i vilket fall.

Hädanefter håller jag mig således till hur jag tänker i mitt fall. Sparande på mycket lång sikt.

Att spara på mycket lång sikt innebär att man inte behöver tänka så mycket på reavinstskatten. Jag har helt enkelt inga planer på att sälja och kommer därför aldrig att behöva betala reavinstskatten. Jag koncentrerar mig därför mer på utdelningarna. Vidare är min grundinställning att jag hellre skattar på vinster än att skatta oavsett vinst eller förlust. Därför är jag inte en lika stor ISK-hyllare som de flesta andra. Dock kör jag på ISK i de fall där jag vet att jag även på kort sikt tjänar på ISK. I praktiken handlar det här om att bara skatten på utdelningar många gånger blir högre än ISK-skatten. Skulle dessa förhållanden ändras kostar det ju så lite att hoppa ur ISKn igen.

1. Placeringar som värderas under inköpspris

Här flyttar jag över om utdelningen är såpass hög att skatten på utdelning vid direktägande högre än skatten i ISK. Det fina med ISK är att man inte låser in sig. Det går bra att flytta tillbaka igen om förhållandena skulle ändra sig.

2. Placeringar som värderas långt över inköpspris

Jag har några innehav utanför ISK som gått upp så mycket att jag vid en flytt till ISK skulle få så mycket färre aktier att dessa skulle dela ut mindre före skatt jämfört med vad jag får i dagsläget efter skatt. Detta på grund av att jag helt enkelt inte kan köpa tillbaka lika många aktier efter att reavinstskatten betalats in.

3. Övriga placeringar

Om ett innehav gått upp lite grann så är situationen lite svårare. Hittills har jag låtit dessa innehav vara men jag måste erkänna att det är lite känslor inblandade här. Jag hoppas på en sättning så att jag skall kunna flytta över dem till, i det här avseendet, mer fördelaktiga kurser.

4. Specialfallet med dyra fonder som gått upp mycket

Jag har inga dyra fonder men jag vet att många andra har. I det här fallet hade jag successivt under många år lämnat dessa fonder och bytt över till aktier eller billiga indexfonder i ISK.

Nu har alla mina utdelningar ramlat in för 2015 och en redovisning av dessa följer nedan.

Aktie   |   Före skatt | Efter skatt



H & M B            487           341

Industriv. C     7 500         7 031

Nordea Bank      1 154           807

TeliaSonera      6 000         5 913

ABB Ltd          1 128           790

Kungsleden       1 999         1 399

Axfood           2 890         2 023

Securitas B        900           900

Nordnet B          450           315

SCA A            5 250         3 675

Fortum          16 271        11 389

Castellum        3 680         3 680

New Wave B       3 000         3 000

Akelius Pref    25 400        25 400



Summa           76 111        66 665

All siffror i SEK.

Den blandade skattesituationen beror på att innehav ligger helt eller delvis i värdepappersdepå respektive ISK.

Jag har som eventuellt är bekant en 'köp och behåll'-strategi som innebär att jag inte säljer aktier och att vissa inköp har gjorts för flera år sen. Jag är mycket nöjd att samtliga innehav fortfarande tjänar och delar ut pengar.

Förra årets sammanställning av utdelningar hittar ni här

Höstens köp fick bli 1500 Handelsbanken A till kursen 115.9 SEK som genomfördes tidigare i eftermiddag.

Jag tror att Sveriges bankoligopol kommer hålla stånd ett bra tag till och även om konkurrensen är mördande inom vissa ganska smala områden från nischbanker är den till närmast obefintlig på andra områden när det exempelvis gäller företagskunder.

Jag tror inte heller att någon utländsk jätte kommer försöka ta en del av den Svenska marknaden. Det borde ju isåfall redan ha hänt och min erfarenhet är att generellt är det gynnsamt att vara bankkund i Sverige jämfört med de flesta andra länder. Inte minst jämfört med USA som jag har personlig erfarenhet av. Svenska banker är helt enkelt trots allt rätt så effektiva och utländska banker har inte så mycket att tillföra.

Värderingarna skulle jag säga fortfarande är präglad av finanskrisen 2008 och dagens värderingar ser naturligtvis höga ut om man jämför med den tiden men i relation till vinsterna tycker jag inte det ser så farligt ut.

Att valet föll på just Handelsbanken är mest känsla. Jag har fått uppfattningen att av de hatade fyra storbankerna så är ändå Handelsbanken minst hatad. Satsningen i Storbritannien och Nederländerna är dessutom spännande och även som jag normalt sätt inte är lika tillväxtfixerad som de flesta så tror jag faktiskt att Handelsbanken har något att komma med på dessa marknader delvis med tanke på den erfarenhet jag nämnde ovan.

Ytterligare en faktor är att två ekonomibloggare som jag har stort förtroende för gillar just Handelsbanken. Bloggarna jag pratar om är naturligtvis Lundaluppen och Fundamentalanalysbloggen.

Sist men inte minst närmar jag mig index i och med det här köpet och det ser jag som en fördel med tanke på att jag på senare år börjat tvivla allt mer på min förmåga att överprestera index genom aktiva val av aktier.

Jag vet inte hur många artiklar, tweets, kommentarer, blogginlägg med mera jag sett om att avdragsrätten för privat pensionssparande försvinner vid årsskiftet. Inte nog med det. Jag har sett nästan lika många artiklar om att det fortfarande är någon miljon som verkar ha missat alltihop eftersom de fortsätter med sitt pensionssparande och därmed kommer bli dubbelbeskattade inom en snar framtid.

Det pratas om att staten inte informerat ordentligt och att de hemska bolagen som erbjuder pensionsprodukterna in informerat de heller. Även om jag själv inte är särskild representativ så har jag dock svårt att tro att någon helt missat det som jag sett många, många gånger vid det här laget.

Men varför avslutar de inte sitt sparande då?

Det är inte så konstigt. När det gäller förändringar vet vi ofta vad som behöver göras men vi orkar inte ta tag i det. Jag påstår alltså att den stora majoriteten av de som fortfarande pensionssparar är väl medvetna om dubbelbeskattningen som snart kommer men de har helt enkelt inte kommit till skott med att avsluta sparandet på grund av att de inte orkar ta tag i det. Ingen kan väl ha missat det här fenomenet och jag känner igen det inte minst från mig själv.

Det är alltså inte mer information från staten som folket behöver i den här frågan utan snarare sekreterare som tar hand om den operativa handling som krävs och ringer det där telefonsamtalet om att avsluta inbetalningarna. Men det hade inte blivit billigt för staten att bjuda på den hjälpen.

Inte tycker jag att det är någon katastrof heller för den delen. Det är ju inte så att dessa pengar går raka vägen till satan själv om man säger så. De går ju in i statskassan och bekostar skola, vård och omsorg med mera och gör att skattebördan blir lite lättare för oss andra.

Så fortsätt gärna med ert pensionssparande ni som ännu inte avslutat det!

För ett tag sen började jag lite försiktigt att skriva om förvaltning åt andra med ett inlägg om själva verkställandet av de råd man ger.

Nu tänker jag fortsätta med lite allmänna tankar hur man kommer igång och några problem som man ställs inför.

Att hjälpa till med förvaltning till familj och vänner är känsligt. Tänk om man helt enkelt ger dåliga råd som resulterar i rejäla förluster. Tänk om man har otur i timingen. I mitt fall är det dessutom så  att 'klienterna' inte bett om mina råd rakt ut. De jag hjälper tillhör närmsta familjen och det är snarare så att jag inte står ut att vara medveten om misären utan att agera än att de frågat om hjälp. Det gör det hela ännu lite mera känsligt.

Mina klienter har alla en hyffsad sparad peng och man kan ganska bra sammanfatta dem som storbanksdrömkunder. Räntakonton med nollränta. Dyra 'aktiva' aktiefonder och blandfonder i vanlig depå. Efter några års börshause har naturligtvis även dessa fonder gått upp och därvid uppkommer en nätt reavinst vid försäljning. Detta är det första konkreta problemet. När det kommer till personer som inte vet vad reavinst eller ISK är för något kan det bli lite svårt att förklara varför mina råd lett till att de måste betala en rejäl restskatt något år efter verkställandet.

Min lösning på problematiken är att jag går in försiktigt och gör små förändringar snarare än att stöpa om allt helt. När det gäller räntekonton är det väl inga större problem men med aktiefonder är min tanke att göra förändringar på omkring 7 % av portföljvärdet varje år. Vilka förändringar det blir beror på hur sammansättningen i portföljen ser ut och i vilken riktning jag vill.

Strategin ger fördelen att det inte blir några chocksummor i reavinstskatt samtidigt som timingrisken minskar markant. Hittills känns det mycket bra.

Ingves har det inte lätt. Sedan 1994 har Sverige haft nettoexport vilket innebär att vi sålt mer varor och tjänster till utlandet än vi producerat. Förr eller senare måste betalningen för detta växlas till SEK vilket sätter press på kronan i riktning uppåt. Dessutom blir en hel del varor faktiskt billigare pga teknisk utveckling och större tillverkningsserier. Eftersom Riksbanken själv satt ett inflationsmål på 2 procent blir deras uppgift som att hålla ner vattennivån i en tunna som sakta, droppe för droppe, fylls med vatten. Visst har dom kraft att skvätta ut någon liter med hjälp av en räntesänkning men dropparna droppar dygnet runt och vinner i längden.

Om man tittar på grafen ovan är det ganska uppenbart att Riksbanken inte fattar vad de håller på med. Vad sägs om att ge fasen i att göra prognoser om de gång på gång visar sig vara fel. Inte nog med att Riksbanken gör prognoser. Ledamöterna baserar dessutom sina beslut på dessa prognoser. Eftersom effekten av en ränteändring tar sisådär ett halvår för att slå igenom baseras besluten på prognoser om hur situationen kommer se ut om ett halvår. Det låter ju fantastiskt bra. Men om prognoserna inte stämmer så blir det inte så bra.

Jag tycker att riksbanken borde hålla sig till det uppdrag de har fått. Att upprätthålla ett stabilt penningvärde. Ett stabilt penningvärde för mig är att kronans värde inte sjunker eller stiger i allt för hög takt. Säg att försöka hålla inflationen på -2 till 2 procent. Det hade varit betydligt enklare för Riksbanken att upprätthålla. Låt vattnet stiga i tunnan bara det inte går allt för fort.

En sådan lösning är naturligtvis inte utan problem. Deflation är politikernas mardröm då massor av statens utgifter, ex barnbidrag och CSN, inte räknas upp med inflationen. När det gäller statens inkomster är det annorlunda då de ofta är av procentuell karaktär, så som Moms och arbetsgivaravgifter. Det innebär i praktiken att utgifterna sakta sänks utan att folket klagar allt för mycket och därför kan valfläsk utlovas var fjärde år. Vidare drar staten in ofantliga summor på vad jag kallar inflationsskatt. Den skatt man betalar när man säljer ett hus man haft i 30 år som egentligen inte stigit i värde men som är mer värt i kronor räknat pga inflationen. Detsamma gäller för värdepapper.

Sist men inte minst kommer ju folket att ägna sig åt fasansfulla sysslan att skjuta upp sin konsumtion. Varför köpa idag om jag kan köpa billigare imorgon? Men som jag argumenterat för tidigare(iofs blygsamt) så tror jag inte det är världens undergång trots allt.

Men hur kommer svenska exportföretag överleva? En sak är säker och det är att vi människor kan ändra referensramar snabbt. Se bara på räntan. Det var inte länge sedan som ett bolån med 8 procents ränta var billigt. Vi får helt enkelt lära oss att det lika gärna kan bli en lönesänkning som en löneökning varje år. Detsamma gäller barnbidraget. Om deflationen håller i sig så får väl politikerna sluta vara så förbannat mesiga och helt enkelt sänka det. När vi ser hur kronan bara blir starkare och starkare och allt man köper bara blir billigare och billigare kommer vi inte tycka att det är konstigt. Det kommer kännas precis lika naturligt som räntorna känns idag. Sanna mina ord.

Det känns inte bra att skriva om min egen framgångsrika privatekonomi för tillfället när så många är på flykt i vårt närområde. Därför skall jag ge en kommentar om flyktingkrisen istället.

Något jag har mycket svårt att förstå är att de flesta som uttalar sig är så tvärsäkra på sin sak. En del vill öppna gränserna helt och andra vill stänga dem och båda verkar vara helt övertygade att det går att genomföra.

Sveriges flyktingpolitik bygger på en humanistisk medmänsklig grund med inslag av rationalitet och realism. Vi vet att vi inte kan låta alla som vill flytta hit. För det har vi ett allt för attraktivt land. Därför ges bara uppehållstillstånd till de som verkligen anses vara i behov av det. Vi vet även att vi inte kan hjälpa hela världen och därför begränsar vi oss dessutom till de som kommer hit och knackar på vår dörr. I övrigt har vi ingen övre gräns utan de som kommer hit och har goda själ kommer få hjälp oavsett hur många det är. Detta i kombination med bistånd och katastrofhjälp.

Att bara helt och fullt ta hand om de flyktingar som lyckas ta sig hit känns logiskt på ett sätt. Det är en sak att hjälpa någon som kommer i nöd till din egen trygga hamn. Det är en annan sak att själv lämna tryggheten och utsätta sig för risker för att hämta den nödställda. Men jag tycker ändå att logiken haltar något i dessa dagar när vi med teknikens hjälp vet vad som händer på andra sidan jorden och turister och journalister åker till samma orter som flyktingar. Vi skulle helt klart utan större fara kunna chartra ett kryssningsfartyg ner till medelhavet och hämta en last på flera tusen flyktingar. Vi skulle dessutom kunna tillåta asylansökningar på ambassader runt om i världen och låta dem som beviljas asyl flyga hit.

Samtidigt är det inte helt enkelt att veta hur dyrt det är att hjälpa flyktingar på plats i Sverige. Inledningsvis är det en kostnad det klart. Boende, undervisning och bidrag och inte minst utredningar om asylskäl. Men svenska nyfödda är ju inte heller gratis de första åren direkt. Förhoppningsvis kommer nyanlända förr eller senare i arbete och betalar då skatt som alla andra.

Själv har jag inga bra svar och vet inte varken ut eller in.

Det finns många aspekter att ta hänsyn till när det gäller att förvalta pengar åt vänner och familj. Skall man ens göra det? Hur skall man placera? Hur gör man i praktiken? Med mera, med mera.

I det här inlägget kommer jag begränsa mig till hur man verkställer de placeringsbeslut man tar i praktiken.

Förvaltandet åt andra är något som i mitt fall sakta krupit sig på under många år och inledningsvis var det mer fråga om att svara på frågor och ge tips. Jag märkte rätt snabbt att tipsen man gav sällan följdes. Om jag rekommenderade att sälja en fond och istället köpa en annan så blev det inte verkställt. Det kunde gå år utan att det hände något och när jag frågade varför så blev svaret att det inte blivit av men att inom kort skall det hända grejer. Men samma visa återupprepade sig år efter år.

Skall man förvalta åt andra är alltså min erfarenhet att det funkar väldigt dåligt att ge direktiv som den man hjälper själv skall verkställa. Det som då återstår är att jag på något vis verkställer besluten. Nackdelen med det är att man då får mer eller mindre kontroll över klientens tillgångar. Om det mystiskt utan förklaring skulle göras ett uttag eller överföring som klienten inte vill kännas vid skulle man genast bli misstänkt.

Men det finns en medelväg som jag tycker funkar ganska bra. Jag passar på att ta hand om förvaltningen när jag ändå är på besök och gör helt enkelt affären jag rekommenderar direkt. När jag bestämt vad som skall utföras loggar jag in på klientens konto på min egen dator med hjälp av Mobilt BankId. Sen utförs helt enkelt transaktionerna, köpen, försäljningarna eller vad det nu är. Det fiffiga med det är att jag aldrig behöver se pinkoden som klienten skriver in. Jag har alltså bara access under en begränsad tid och inte där emellan. Det funkar även bra via chatt eller telefon. Jag väljer Mobilt BankId som inloggningsmetod och fyller sedan in klientens personnummer. Klienten plockar sen upp sin telefon eller surfplatta och skriver in pinkoden på sitt håll.

Helt smärtfritt är det dock inte. Det tar någon dag att föra över pengar mellan olika banker eller att sälja fonder så ofta får man inte gjort det man vill vid ett enda tillfälle. Ofta blir det bara första steget och sen får man fortsätta några dagar senare. Men i det stora hela tycker jag det funkar helt ok.