Tidigare i vår intervjuade Classier Corn mig. Nu ligger intervjun uppe och jag kommer hålla koll på kommentatorsfältet för eventuella följdfrågor.

Nu ligger första avsnittet av Superspararna uppe på Kanal 5 Play. Det var en orgie i spar, snål och snylt-tips. Man fick följa en rad personer när de berättade om sina bästa råd.

Ett av paren som deltog var helt skamlösa och stod bland annat och pumpade upp ketchup i en mugg på Mc Donnalds tills de blev ivägkörda. Tjejen i paret gick även in i en affär och frågade i delikatessdisken om hon kunde få några smakprov. Dessa stoppade hon ner i en låda för att äta senare.

Andra tips var att göra eget snus och att tanka bilen långsamt för att det tydligen lurar räkneverket något. Listan kan göras lång men jag har redan glömt det mesta.

Om man förväntar sig investeringstips eller blottade siffror på förmögenheter eller liknande blir man besviken. Det var inget av den varan.

Den här tiden på året är den jag gillar allra mest. Det är ljust och varmt, semestern närmar sig och växtligheten står i sin fulla prakt. Jag har en veckas jobb kvar innan semester och tiden rullar på bra. Som om inte det är nog värderas portföljen inklusive kassa nu för första gången till över 2 miljoner av Mr Market. I vanlig ordning är det både besvärande och glädjande. Jag vill ju köpa mer aktier ett tag till.

När det gäller affärer så är det inte helt torrt på den fronten. Senaste helgen spenderades på Öland och där hittade jag en liten fin skalkniv(se bild ovan) för 1 kr på loppis. Jag har anledning att tro att den är av ganska bra kvalité eftersom bladet är taperat vilket innebär att det inte är jämntjockt som vilken plåtbit som helst. Nej det är tjockast inne vid handtaget och smalnar sedan successivt av ut mot spetsen. Ett riktigt fynd enligt mig. Vad skall man då med en skalkviv till undrar du kanske. Jo, jag är egen nog att skala potatis med mera med kniv. När man väl fått in snitsen är det en härlig känsla.

Vidare fick jag i veckan sålt en solpanel som jag har haft stående oanvänd något år. Hade tänkt att den skulle komma till användning med det blev inte av och jag tappade suget på det projektet. Jag fick 1800 kr och 100 kr för hemkörning. Det var jag riktigt nöjd med för jag hade inte gett mer än 1800 kr själv. Att sälja av grejer som står oanvända är något jag vill ägna mig mer åt. Det finns lite att ta av kan jag lova och jag skall försöka att ha åtminstone nånting ute på annons i stort sett hela tiden. Men på semestern är jag ut på vift så nu får det vänta lite.

På kvällarna tar jag gärna en tur med cykeln. Antingen ger jag mig ut på landsbygden och trampar mig slut eller så glider jag bara runt i stadsmiljö. Jag cyklar gärna där jag aldrig varit och ibland kan jag till och med göra som en östgöte och cykla gata upp och gata ner och glana. Bara för att få se varje liten del av staden. Det är fascinerande hur många områden som man aldrig varit i och ibland kan man hitta små guldklimpar på det här sättet. Bland annat har jag hittat två helt ok tennisplaner med nät, linjer och allt där man kan spela helt gratis.

I Kaliforniens stora vågor hade jag tyvärr sönder en kite genom att tappa ner den i vattnet. Den togs snabbt av en rejäl våg och då är det inte mycket mer man kan göra än att släppa kiten och hoppas på det bästa. Den flyter då fint in till stranden och när man själv simmat in får man domen för sin bristfällighet. I det här fallet hade min kära trotjänare från 2007 rivits sönder rätt rejält.

Min bedömning var först att skadorna borde gå att laga men det var inget jag skulle ge mig på själv. Körde iväg med den till en kitereparatör men han ville inte ta sig an den. Han tyckte den var för gammal och att skadorna var allt för stora. Det slutade med att jag köpte en ny kite.

Så vad gör man med en söndrig kite? Idag har jag i alla fall utnyttjat en liten bit av den. Dagens projekt har nämligen varit att sy mig en sjömanssäck. Av gammal hävd skall man själv sy sin sjömanssäck och gärna av ett gammalt segel som tjänat en troget under många år.

Även om det blev några missar är jag mycket nöjd med säcken. En sjömanssäck är praktisk på så vis att i förhållande till hur mycket den rymmer så tar den väldigt lite plats när den är tom. Och det är precis vad som behövs på en båt där det ofta är dåligt med plats att stuva ner diverse stora väskor. Det skall bli spännande att använda den och se om den håller in action. Det finns gott om material att göra en till förbättrad variant om den skulle visa sig för klen.

Symaskinen jag använt har jag kommit över alldeles gratis. Men den historien får vi ta en annan gång.

Kan ni tänka er något mer frestande än ett uppfriskande lagom tempererat glas flädersaft en varm sommardag. Helst skall den vara hemgjord och nästan gratis det klart och nu är det i så fall dags att ge sig ut på fläderjakt, i alla fall hör i söder.

Igår såg jag ett par plocka stora vita blomflak och funderade en sekund på vad det kunde va. Måste vara fläder tänkte jag. Den upptäckten öppnade ögonen på mig och sen dess har jag sett fläderbuskar både här och där på allmänna platser längs trottoarer och cykelbanor. Om man inte hittar något i sin omgivning kanske fruktkartan.se kan vara till hjälp.

Själv är jag inte så mycket för saft över huvud taget och har aldrig gjort flädersaft. Men en av mina minst husmoderaktiga kompisar vet jag har gjort en sats så det kan inte vara särskilt betungande.

Den senaste helgen blev ju med hjälp av nationaldagen en långhelg för oss kontorsråttor. Då passade jag på att läsa Rich Dad Poor Dad av Robert T. Kiyosaki.

Jag ger boken tre cyklar av fem. Den innehöll mycket matnyttigt men även en del mindre givande avsnitt.

Många sidor ägnades åt att berätta om hans fantastiska affärer. Han gjorde bland annat en affär där han utan en krona på fickan budade på en fastighet för att sedan lyckas sälja vidare affären till någon annan innan han behövde betala. Detta på grund av att han visste att fastigheten var värd mer än vad den såldes för. Den här typen av berättelser tycker jag inte är så himla givande. Det är väl inget nytt att om man råkar komma över något billigt och vet att det går att sälja för mer så kan man gaska lätt tjäna pengar. Det svåra är är att skaffa sig den här kunskapen och det beskriver Robert Kiyosaki bara på väldigt hög nivå. Han menar att det handlar om att lära sig redovisning och ekonomi. Att man inte skall slita på ett jobb dag ut och dag in för då ser man inte alla möjligheter som står rakt framför näsan. Man skall använda sig av advokater och mäklare och betala dem rikligt. Kurser och seminarium är inte heller något man skall snåla på.

Vidare menar Robert Kiyosaki att du inte skall jobba för pengar utan pengarna skall jobba för dig. Jobba skall man däremot göra för att lära sig. Själv sa han upp sig från ett bra jobb för att börja sälja kopiatorer - just för att lära sig sälja. När han var en av toppsäljarna på det jobbet hoppade han på nästa tåg. Det viktigaste att lära sig är att bli ekonomiskt läs och skrivkunnig som Robert kallar det. Men även om man blivit det finns risk att man inte blir ekonomiskt oberoende och det beror i så fall på rädsla, cynisk inställning, lättja, dåliga vanor eller arrogans. Samtidigt skriver han på ett ställe att om man inte har självdisciplin så är det ingen ide att man fortsätter läsa.

Titeln anspelar på att boken till stora delar består av lärdomar från hans egen pappa - 'Poor Dad' - och hans kompis pappa - Rich Dad. Poor Dad är högt utbildad och har bra lön men ser sitt stora hus i fina området som sin bästa investering trots alla utgifter som det drar med sig. Han lånar till det mesta vitt och brett och kommer därför aldrig riktigt ikapp. Rich Dad är utan utbildning och bor enkelt, har gammal bil och driver diverse företag. Han börjar tidigt undervisa Robert och hans kompis på ett demonstrativt sätt genom praktiska moment.

Robert får lära sig en egen definition av begreppet tillgång. En tillgång är något som genererar pengar. En bil eller villa är alltså inte några tillgångar eftersom de kostar pengar. Man skall köpa uteslutande tillgångar för det man tjänar för att sedan betala sina utgifter med det som tillgångarna avkastar. Det handlar om att betala sig själv först som upprepas så många gånger i klassikern Den rikaste mannen i Babylon. Just det här drar Robert till sin spets och menar att han prompt betalar sig själv enligt plan även om det innebär att pengarna inte kommer räcka månaden ut på grund av det. Det faktum att pengarna inte kommer räcka skall nämligen sporra till att få in ännu mer pengar på andra sätt och man tvingas därför till att använda sin kreativitet och sitt ekonomiska IQ.

Jag tror ni börjar förstå hur jag menar med att boken bygger lite väl mycket på allmänna goda råd som skall ge utdelning i längden men som låter lite galna och riskfyllda.

I den kommande helgen skall jag dock praktisera några av råden. Jag skall nämligen jobba gratis, alltså inte för pengar utan för att lära mig. Det blir som ljudtekniker på en festival, jag får dock mat och husrum så det blir en billig helg i alla fall. Jag ser även mycket fram emot den - det är för mig kul jobb och jag får allt praktiskt serverat i en trevlig miljö!

Nu är det snart dags för mig att bege mig hemåt och jag skall försöka ge mig på att beskriva arbetsklimatet i Silicon Valley.

Det är inte helt lätt eftersom jag mestadels bara sett min egen lilla grupp hos min arbetsgivare.

Silicon Valley lockar talanger från hela världen. Flest kommer från China, Indien och Japan samt övriga Asien och Europa. En vild gissning är att långt över hälften av de som jobbar i IT-branschen här inte är födda i USA. Därför vet jag inte om man kan kalla det jag kommer beskriva för amerikansk arbetskultur. Å andra sidan är ju USA just så. En blandning av personer från hela världen med olika ursprung.

Kalifornien var först koloniserat av spansktalande som kom från Mexikohållet. De kom bra överens med Indianerna och det var först under guldruschen när landbrytarna kom frän öst som det blev stridigheter med ursprungsbefolkningen. Spanjorernas arv lever kvar i form av namn på städer och vägar. Ex. San Fransisco, San Mateo och Santa Cruz. Den berömda 'stadsgatagata' som går ända från San Francisco till San Jose heter El Camino Real. Det är också fortfarande en stor del av befolkningen som är spansktalande och myndigheter erbjuder service på spanska och även mandarin.

Men i IT-branschen är det 100 % engelska som gäller och det är ju tur för mig det. Så till några reflektioner i punktform.

Personal
Det är inte lätt att rekrytera här om man inte är en av de mest absolut populära arbetsgivarna. Amerikaner har en tendens att överskatta sig själv och pratar gärna vitt och brett om allt de kan. Bara under min korta tid här har personer fått sluta som inte hållit måttet. Och där glider vi över till en annan skillnad. Här får man lön varannan vecka och alltid på en fredag. Det är inte ovanligt att man skall vara ute ur kontoret 15 minuter efter att man fått besked om uppsägning. Detta eftersom arbetsgivaren är rädda för sabotage. Det kan gälla även när någon slutar på eget initiativ. Framförallt om det kommer negativa nyheter från företaget kan anställda helt enkelt bara sticka där ifrån utan någon överlämning.

Teknik
I Sverige finns en förkärlek att utveckla saker från grunden för då får man det precis som man vill ha det och man vet att det blir bra. Här är mer fokus på att få något gjort så fort det bara går, gärna med produkter och tjänster från hyllan. Vidare är det mer trial and error. Ut med produkten till kunderna för att få feedback istället för att lägga enorma resurser på test och analys.

Organisation
Har inte så mycket att säga här. Jag jobbar ju med teknik. Men det är mer av en befordringskultur här. I Sverige skall ju alla tjänster läggas ut så att alla kan söka men här funkar det inte så. Cheferna frågar den de vill ha helt enkelt och man pratar även vitt och brett om att man just blivit befordrad om man blivit det.

Allmänt på jobbet
Jag upplever det som att fler sitter och pratar eller surfar med privata grejer. Det är inte ovanligt att man hör en timslång konversation om helt privata grejer i kontorslandskapet. Å andra sidan är det ingen som tar fikapaus. Utan de flesta sitter på sin plats hela dan. Det kan vara ganska tomt på kontoret och det är mer jobb hemifrån. Läsk finns gratis i kylen men det var inget jag utnyttjade i någon större omfattning. Matlåda är vanligt och den äts vid det egna skrivbordet. Själv har jag inte kört med matlåda och jag tror jag hade saknat det sociala att luncha med kollegorna om jag gjort det. På kontoret i Sverige får vi matlådehunkar äta matlåda tillsammans med de normala i lunchrestaurangen.

Klädsel
Mark Zuckerberg har gjort en grej av att alltid gå klädd i likadana jeans och likadan T-shirt. Även om ingenjörer och tekniker nog ganska länge varit motvilliga till att ta på slipsen så tror jag ändå att Mark har haft en viss effekt åtminstone på mellanchefer och icke-tekniker på teknikcentrerade arbetsplatser. Här får man helt enkelt ha på sig vad helst man vill. Gränsen går väl någonstans vid om man skulle lukta riktigt illa men det hade nog gått an det med om bara personen i fråga hade varit tillräckligt duktig. Nu är det dock inte så att denna frihet utnyttjas till att gå runt i basketlinnen och rosa tights direkt. De allra flesta har jeans eller shorts på underkroppen och T-shirt eller skjorta på överkroppen. En del amerikaner tycker jag klär sig riktigt trist. Det var en lite mellanäldre herre på jobbet som envisades med att alltid gå i brun-orange-gula-gröna toner och matchade dessutom alltid färgen på byxorna och tröjan rakt av. Så hade han bruna kostymbyxor drog han på sig en brun stickad tröja med krage. Det var alltså tydligt att han var aktiv i sitt klädval men gick ändå alltid i kostymbyxor och den typen finstickad tröja med skjortkrage. En annan förklarade stolt hur han med jämna mellanrum åkte till Target och köpte fyra par likadana jeans och sen klarade han sig ett bra tag.

Toaletterna
En kul detalj är att toaletten på kontoret är av krogmodell med pissoarer i det gemensamma rummet och bås där avskärmningarna inte är högre än att en reslig svensk ser in om man går tillräckligt nära. De går inte heller närmare golvet än att man ser kalsongerna på den som sitter på plats om man hukar sig något. Ljudisoleringen är obefintlig, det märks särskilt när ingen står och tvättar händerna för tillfället och man hade kunnat höra en fjäder falla. När det är upptaget på alla pissoarer ställer sig amerikanarna vid en toalett istället och stänger inte till båsdörren under besöket.

Facebooks kontor
Måste även passa på att berätta lite om Facebooks kontor vilket jag hade förmånen att besöka. Kontoret består av flera byggnader och området är nästan lite som en liten stad med restauranger, glassbarer, barer, pizzerrior hamburgeställen med mera i markplan. Alltsammans är gratis så länge man kommit innanför spärrarna. Det är en mysig stämning på stadens gator men som en kontrast till det är det en industriell stil på själva kontoren. Betonggolv och naket tak med ventilationstrummor och elledningar. Men ändå trevligt och jag hade inte haft något emot att jobba på ett sånt ställe.

Nu är jag lite sugen på att veta hur många av mina läsare som har lån på sin bil. Men oavsett skall ni få läsa en sågning a là Sparatilltusen.

- En bil är såpass stort inköp att man måste låna och det gör alla andra jag känner också.

Nej du måste inte låna. Det faktum att du tar ett lån för att köpa bilen gör att allt sammans blir dyrare än om du inte lånat. Ränta är ingenting annat än en överföring av pengar från de som har till de som inte har. Och lånar du till bil så ställer du dig frivilligt i gruppen som inte har. Det är billigare att köpa en skrotbil som man kör slut på varje år än att köpa en nyare Peugeot, Renault eller Citroën. Själv har jag en Mazda från -98 som jag köpte för sju och ett halvt år sen för 45 000 och det är en summa som du kan spara ihop till snabbt om du har marginalerna att ens ha en bil. Att nästan alla lånar till bil gör det inte rätt. Det är som att försöka övertyga en Japansk sashimikock att börja använda slöa knivar med argumentet att nästan alla svenskar använder slöa knivar dagligen.

- Bilar är mitt största intresse och jag vill ha både komfort och kräm när jag trycker på gasen.

Ok, du får lägga hur mycket pengar du vill på bilen men du kommer få ännu mer bil för pengarna om du inte lånar. Om du lånar göder du bara en fet direktör som lever gott på dina surt förvärvade pengar utan att lyfta ett finger. Jag har sagt det förut och säger det igen. Man blir inte lycklig av att ha det bra. Man blir lycklig av att tro att man kommer få det bättre. Köp en billigare, äldre och slitnare bil. Kanske en med några rejäla bucklor och solblekt lack och dröm om vad du skall köpa härnäst så fort du fått ihop pengarna istället. Så får du behålla hela räntekostnaden själv och får därmed mer bil för pengarna.

- Det blir billigare att köpa en ny bil för den behöver inte åka skytteltrafik till verkstan.

Jag vågar påstå att det här är en sanning med modifikation. Mina bilar som har tagit mig fram i 10 år. Först en Toyota Celica från -91 och sen en Mazda 626 från -98 har under dessa 10 år varit färre gånger på verkstan än vad en bekants Renault Clio var under ett år i mitten på 2000-talet. Lär dig byta däck, olja, bromsbelägg och köp en bil baserat på bilprovningens statistik och det kommer gå fint. Dessutom kan man ju knappt fixa med en ny bil själv eftersom garantin går förlorad om man inte lämnar in den på verkstad för svindyr service enligt serviceschemat och dessutom är serviceintervallen tätare på en ny bil än på en gammal.

Som ni kanske anar har jag ingen jättekoll på räntenivån på billån eftersom jag aldrig ens varit i närheten att fundera på det. Men en snabb googling gav att effektiv ränta på nästan 6% är vad man får av Forex. Lita inte på den ränta som skrivs ut om det inte står effektiv ränta före och får du lägre ränta hos en bilhandlare kan du räkna med att du blir blåst på mellanskillnaden på annat sätt. Gör det enkelt för dig och låna inte till bil om du inte är en sjärnförvaltare som de senaste fem åren åtminståne slagit index med en sådär 3 procentenheter per år de senaste fem åren.

Nu har alla mina utdelningar ramlat in för 2014 och jag ser det som mycket osannolikt att jag skulle köpa någon utdelare i höst som delar ut efter det. Därför kan jag redan nu redovisa utdelningarna för 2014.

Aktie | Före skatt | Efter skatt | Yield on cost(%)

H&M B          475	     333              7.50

Fortum      13 422         9 395              7.46

Axfood       2 550         1 785              6.92

TeliaSonera  6 000         4 200              6.55

SCA A        4 750         3 325              5.84

Industriv, C 6 600         6 188              5.13

ABB            908           636              4.89

Nordea Bank    768           538              4.48

Nordnet B      382           268              4.29

Securitas B    900           900              3.96

Kungsleden   1 250           875              2.54



Totalt       38006        28 444              5.92



Alla summor i SEK.

Skattesituationen är lite blandad eftersom jag både har ISK och värdepappersdepå. För vissa innehav blir det än värre eftersom delar av dem ligger i VP och resten i ISK. Jag redovisar även 'Yield on cost' trots att jag tycker det är ett lite skenheligt mått. Det tar ju inte hänsyn till hur länge man haft innehavet. HM ligger i topp men det är också det äldsta innehavet näst efter en liten del av TeliaSonera. HM köpte jag i mars år 2000 och då är inte ett Yield on cost på 7.5 % så himla imponerande med tanke på att HM ofta är prissatt som en tillväxtaktie. Då imponerar Fortum, Axfood, TeliaSonera och SCA A desto mer. Större delen av dessa innehav har inhandlats de fyra senaste åren.

Kungsledens låga utdelning är förhoppningsvis tillfällig då de bunkrar pengar till skatteskulder för tillfället.

Vissa delar ut och andra växer och det enligt mig bästa sättet att utvärdera utvecklingen är med totalavkastning som tar hänsyn till både utdelningar och kursutveckling. Det har jag senast gjort i ett inlägg här.

Förra årets sammanfattning av utdelningar hittar ni här och jag kan glatt konstatera att den totala summan efter skatt stigit från 16 522 kr till 28 444 kr. Det går fort när man har roligt!

Jag har roat mig med att rita min egna pensionstriangel. Det gröna fältet är mitt privata sparande, det blå är tjänstepension och det oranga är den fiktiva summa av insparad statlig pension inklusive premiepension.

Areorna på de olika fälten har samma förhållande som summorna i mitt fall. Det är intressant hur en bild ofta ger en ny insikt även om man hade koll redan innan. Tycker den blå delen ser ganska klen ut minst sagt.

Jag har tidigare definerat milstolpar jag ser fram emot.

Förra året låg jag på första steget men 2014 klättrade jag upp på steg 2 - fasta kostnader täcks av kapitalinkomster(räntor och utdelningar). Jag tror inte jag kommer lyckas klättra upp till steg 3 under 2015 dock hoppas jag göra det under 2016.

Så här såg det ut i snitt per månad under 2014:

Inkomster:                  33 264 kr

Sparat:                     25 500 kr

Utgifter:                    7 764 kr

  - varav fasta kostnader:ca 3 000 kr

  - varav hyra:              2 400 kr

Kapitalinkomster:            4 018 kr

Alla siffror efter ev. skatt.

Under 2014 steg inkomsten rejält och sparandet nådde nya höjder. Den höjda inkomsten berodde mycket på mina 3 månader i USA där jag fick extra betalt. Tyvärr är det här inte en bestående förändring och jag tror att jag kommer tjäna sämre under 2015. Sparandet blev hela 25 500 kronor per månad vilket blir 306 000 kr under året. Det har inte blivit några större inköp under 2014 Varken dator, kite, cykel, bil, kamera eller liknande. Det blev inte heller någon egenbetald  resa till fjärran land som det annars brukar bli av minst en gång om året.

Läs också: Milstolpstrappan 2013

Då var det dags att presentera resultatet när det gäller aktieportföljen för 2014. Allt som anges är inklusive utdelningar och efter skatt och omkostnader.

Efter noga övervägande bestämde jag mig för drygt et år sedan vad jag vill jämföra mig mot. Det skall vara en alternativ investering som faktiskt går att göra och valet föll på Avanza Zero i en ISK.

Under 2014 har jag haft en avkastning för aktieportföljen på 12.6 procent. För ränteplaceringar var avkastningen 1.6 procent och för mitt guld 20.4 procent. Totalt blev avkastningen 7.5 procent för allt sammanräknat.

AZ(Avanza Zero) gick upp 13.3 procent efter ISK-skatt.

Tabellen nedan visar en historisk överblick för aktieportföljen och  mitt jämförelseindex som alltså är AZ efter ISK-skatt.

År         AZ   ISK-skatt    Index  Sparatilltusen

2010  24.59 %     0.837 %  23.55 %         33.33 %

2011 -11.62 %     0.750 % -12.28 %         -6.00 %

2012  16.34 %     0.495 %  15.76 %           8.9 %

2013  25.58 %     0.447 %  25.02 %          32.5 %

2014  14.04 %     0.627 %  13.32 %          12.6 %



Medel:                     13.07 %         16.27 %

Ackumulerat:               77.74 %        103.63 %

Som synes har jag inte slagit index och den största orsaken till det är att mitt näst största innehav och tidigare kursraket SCA A har avkastat -13.2 %. Bäst gick Axfood med en uppgång på 49 %.

Jag skall snart redovisa hur hela portföljen ser ut.

Läs också: Resultat 2013

När det gäller antalet besökare fick bloggen en stark inledning av 2014. Detta mycket på grund av att Lundaluppen tog med bloggen i sin blogglista. Sen kom beskedet som skakade om spar och aktiebloggvärlden: Lundaluppen lägger ner. Det i kombination med låg inläggsfrekvens gav en svag avslutning av 2014.

I genomsnitt har jag haft 75 unika besökare per dag. Toppnoteringen för ett dygn var 8 juli med 452 unika besökare.

Flest kommentarer fick inlägget om att jag ser fram emot nästa börskrasch.

Läs också: Spara till tusen 2013

Nu är det dags att sammanfatta 2014 och jag kommer i vanlig ordning dela upp det på flera inlägg.

Först bjuder jag på en sammanställning av de affärer jag gjort under året. I mitt fall är det lätt gjort eftersom det bara handlar om 3 stycken:

Affär Datum      Aktie          Antal Kurs(SEK) 

Köp   2014-04-28 Castellum      800   109.9     

Köp   2014-09-22 Akelius Pref   1040  320

Köp   2014-10-23 New Wave Group 3000  31.4

Läs också: Affärer 2013

Hösten 2013 satte jag upp ett mål som jag har jobbat mot sedan dess.

Målet var att ha en förmögenhet på 2 miljoner kr årsskiftet 2014/2015. För att uppnå det skulle det krävas en månatlig ökning på i snitt 23 500 kr.

Just nu ligger förmögenheten på ca 2.2 miljoner så det målet klarade jag med bravur med hjälp av sparande och allmän börsuppgång.

Dock tycker jag inte riktigt att det var ett bra mål. Målet är allt för beroende av börsutvecklingen på förhållandevis kort sikt. Därför skall jag ha ett annat typ av mål framöver.

Det nya målet är att mina utgifter skall vara mindre än utdelningar och ränteinkomster under de följande två åren. Mina utgifter 2015 och 2016 skall alltså 'betalas' helt utav utdelningar och ränteinkomster erhållna under 2015 och 2016.

Under 2014 hade jag utgifter på ca 93 tusen kr och utdelningar och räntor på ca 48 tusen kr så jag har helt klart lite att jobba med här. Men jag tror inte det är omöjligt. Under 2014 fick jag exempelvis inte utdelning från mina 800 Castellum B som köptes efter utdelningen våren 2014, jag fick inte heller utdelning från mina 3000 New Wave Group som köptes i höstas. Till sist fick jag bara en kvartalsutdelning från mina 1040 Akelius pref. som också köptes i höstas. Bara detta ger en ökning på 22 850 kr på årsbasis vid oförändrad utdelning.

Jag gillar att nya målet inte är direkt knuten till aktiekurser. Fokus ligger istället på utdelningar som i större utsträckning påverkas av hur företagen går snarare än hur marknadsvärderingen ser ut. Jag kommer inte låta målet påverka vilka aktier jag köper. Vid val av placeringar är utdelning en parameter bland flera och skall inte vägas in mer än något annat viktigt.

21:e december publicerades en debattartikel på svd.se. Artikeln var skriven av Marina Fredriksson som är ordförande i Hyresgästföreningen region Stockholm.

Huvudpoängen med artikeln är att belysa att hyresvärdarna har betydligt bättre marginaler än vad de flesta tror. Exempelvis är direktavkastningen i snitt 8.4 procent för hyresfastigheter enligt beräkningar från Hyresgästföreningen där 15 privata fastighetsbolag undersökts. Därmed borde det finnas utrymme för upprustningar utan några större hyreshöjningar.

25:e december kom en replik från Christer Jansson, "bostadspolitisk debattör, tidigare vd Fastighetsägarna Stockholm".

Christer menar att Hyresgästföreningen har svårt för fastighetsekonomi och fakta. Exempelvis har siffran på 8.4 procents direktavkastning beräknats med hjälp av det bokförda värdet av fastigheterna snarare än marknadsvärdet vilket är det korrekta enligt Christer.

Men hallå. Marknadsvärdet styrs ju bland annat av hyrorna. Det hade inte spelat nån roll om hyrorna höjdes till det tredubbla över en natt. Det hade bara fått effekten att marknadsvärdet stigit i motsvarande grad och direktavkastningen hade återigen stabiliserats på ungefär samma nivå som innan. Det är ju för sjutton spekulanternas avkastningskrav som bestämmer vad marknadsvärdet blir.

Missförstå mig inte nu och tro att jag tycker det är mer korrekt att räkna på det bokförda värdet. Jag tycker bara det är en galen diskussion med dåliga argument.

Faktum är att liknande effekter finns när det gäller nyproduktion. Markpriserna styrs av hur mycket stålar en nybyggd fastighet kan dra in och markpriset kommer därmed bli så högt att exploratörens avkastningskrav precis uppnås. Att det knappt byggs några hyresrätter beror inte på att det är omöjligt att få det att gå ihop. Det beror snarare på att det allt annat lika blir högre lönsamhet med andra fastighetsformer.

Marknadsekonomin är grym men alternativen är dessvärre ännu grymmare.

Mitt näst största innehav i aktieportföljen är SCA. Därför har jag funderat en del kring 'skandalerna' med flygresor som skrivits en hel del om på senaste tiden.

För det första kan jag säga att mitt förtroende för media är rejält lågt i dessa sammanhang. Det är väldigt lätt att vinkla en historia åt det håll man själv behagar som journalist. Det finns därtill ett flertal incitament att få till ett bra scoop. Denna kombination gör att media många gånger slår på stora trumman även för små stormar i vattenglas.

Till på köpet är min erfarenhet att media tar ganska lätt på 'tryckfel'. Jag har själv blivit intervjuad i media några gånger och i samtliga fall har det slunkit med felaktigheter i den resulterade artikeln. Inte bara när man själv är omskriven i media utan alla sammanhang där man har en djup inblick i ett ämne märker man att media ofta inte har koll på vad de skriver om.

Därför är jag skeptisk till att döma bara baserat på information inhämtad från media. Tyvärr är det ju inte så lätt att hämta information om dessa ting någon annanstans så mitt ständiga måtto får bli att hellre fria än fälla.

Vidare jobbar jag själv på ett multinationellt företag och kan säga att ledningsgruppen inte reser för att de tycker det är roligt. De snarare hatar att resa men gör det för att jobbet kräver det. Många gånger får de tillbringa en helg på egen hand när de bra mycket hellre hade varit hemma med familj och vänner. Därför har jag svårt att förstå att mycket av kritiken legat i att medpassagerare vid enstaka tillfällen flugit med. Särskilt när det gäller privat-jet. Visst, om man delar kostnaden på antalet passagerare så blir det ju svindyrt att ha med medpassagerare men det är väl knappast relevant. Man borde kolla på merkostnaden för att ta med medpassageraren istället och eftersom man kan anta att planet ändå skulle flyga så är en extravikt på 100 kilo inte hela värden.

Jag tycker själv att det sunda förnuftet skall råda snarare än någon politisk korrekt policy. Det är bättre att en familjemedlem åker med på en resa till en ringa merkostnad än att VDn istället flyger extra hem till en saftig merkostnad. Detta även om det innebär att familjemedlemmen får en 'lyxsemester' bekostad av företaget.

Jag kommer och tänka på Ingvar Kamprads sommarprat i P1 där han berättade om en medarbetare som behövde ta sig till ett viktigt möte med kort varsel och det fanns inga biljetter i ekonomiklass att få tag på. Han frågade då Kamprad till råds om han möjligtvis kunde ta en affärsklassbiljett trots att det var emot IKEAs policy. Kamprad svarade att det inte kom på fråga och rekommenderade istället att han skulle ta en taxi trots att detta skulle bli ännu dyrare än affärsklassbiljetten. Kamprad menade att en policy skulle följas till varje pris. Det här är bara dumt enligt mig.

Slutsatsen i SCAs fall blir för mig att jag tar lätt på skandalen. Jag skulle önska att uppmärksamheten leder till ökad kostnadsmedvetenhet men är rädd att det kanske får just motsatt effekt med hjälp av striktare policy och ökad policymedvetenhet.

Riksbanken vill få upp inflationen till två procent. För att åstakomma det används uteslutande räntevapnet vad jag förstår. I skrivande stund är reporäntan nere på 0 % vilket innebär att banker till och med får negativ ränta om de sätter in pengar hos Riksbanken. Även Riksbanken har ju nämligen en räntespread och har en högre ränta vid utlåning än vid inlåning. Reporäntan ligger mitt emellan inlåningsräntan och utlåningsräntan.

Tanken är väl främst att fler skall låna. Eftersom penningmängderna bara räknar in tillgångar och inte skulder leder ju nämligen fler lån till större penningmängd vilket teoretiskt borde leda till inflation. Notera dock att Ingenjörens penningmängd, summan av tillgångar och skulder i SEK,  inte ökar eftersom den är konstant noll.

En annan aspekt är att det blir mindre attraktivt för internationella valutaspekulerare att sitta med SEK ju lägre räntan är. Dessa borde alltså allt annat lika sälja av SEK vid en räntesänkning. Den här effekten är dock som vågorna på havet. Det vill säga, det jämnar ut sig i längden.

De senaste åren verkar ju inte räntevapnet varit särskilt effektivt. Trots rekordlåg ränta sen länge har vi i stort sett haft nollinflation de senaste åren. Många menar att detta beror på att Riksbanken varit allt för återhållsam med att sänka räntan men jag är inte lika säker på det. Jag tror det finns annat som spelar in.

Sverige agerar i hög grad på en internationell marknad. För att vi skall uppnå inflation måste därför kronan ständigt försvagas gentemot en valutamix, bestående av alla andra valutor, så länge valutamixen inte har inflation. Men vad styr hur kronan utvecklas jämfört med andra valutor? I det långa loppet är det främst bytesbalansen. När svenska exportföretag exporterar får de ju betalt i Euro, Dollar eller liknande men måste betala de flesta kostnaderna med SEK. De måste då växla till sig SEK och driver därmed upp priset på SEK. Det omvända gäller vi import och skillnaden mellan dessa är bytesbalansen.

Sedan 1994 har Sverige haft en positiv bytesbalans(Källa) och i alla fall jag tror att det är just det som har gjort det tufft för Riksbanken att få fart på inflationen.

Som lekman inom nationalekonomi undrar jag ju då varför inte Riksbanken tar till andra medel om man nu så gärna vill ha inflation. De skulle ju exempelvis kunna utöka guld och valutareserven för att på så vis ösa ut SEK ut marknaden. Det var exempelvis så centralbanken i Schweiz gjorde för att inte låta Schweizerfrancen stiga hur mycket som helst när det var oroligt på valutamarknaden.

Någon kunnig som kan förklara?

Är vi som sparar mer än halva lönen samhällsparasiter och bovar? Hur kommer samhället påverkas om fler och fler anammar en mer minimalistisk livsstil?

Det här är frågor som jag funderar en del kring. Den allmäna uppfattningen verkar vara Ja på den första frågan och Katastrofalt på den andra. Det är väl inte så konstigt med tanke på att den som sparar och gnetar sällan är idolen inom kulturen direkt. Krösus Sork och Jakim von Anka statuerar bra exempel där. Jag tror dock inte att det är så.

För det första är det ingen vits att tänka sig ett scenario där alla helt plötsligt ändrar livsstil. Då skulle hjulen naturligtvis sluta rulla och skatteintäckterna skulle minska. Många skulle bli arbetslösa och detta skulle medföra stora utgifter för staten. Man kan lungt säga att en ond cirkel skulle uppstå med besked.

Istället bör man tänka sig ett långsammare scenario där produktionsapparaten och den offentliga budgeten har all tid i värden på sig att anpassa sig.

Det är lätt att tro att sparade pengar försvinner in i ett stort valv för att aldrig komma till nytta för någon medans konsumtion gör att skatt betalas och andra får ta del av pengarna. Men så är inte fallet. När pengar sparas försvinner de inte. Köper man en aktie är det någon annan som säljer och denne väljer kanske att konsumera pengarna. Om man sparar på sparkonto kommer pengarna lånas ut eller placeras på annat vis. Det är även skatt på avkastningen av sparandet.

Samhället vinner inget på att det produceras och fraktas en massa prylar som vi inte behöver. Det är bara dumt och det är bättre att vi lägger den energin på annat. Däremot vinner samhället på att investeringar görs i hållbara lösningar som underlättar vardagen och det kommer göras i större utsträckning ju fler resurser som läggas på just investeringar.

Det finns även en massa samhällsvinster som skulle komma av att fler såg till att bygga upp ett rejält sparkapital. Mindre kronofogdeärenden och personliga tragedier orsakade av skulder. Mindre försäkringsverksamhet som i ett samhällsperspektiv kan ses som ren belastande administration. Mindre resursslöseri i allmänhet. Mindre miljöpåverkan. Listan kan göra lång.

Vad säger ni. Är jag ute och cyklar?

Sen jag köpte New Wave Group tidigare i höstas tittar jag helt plötsligt på andras kläder på yogapassen. En och annan har träningsbyxor från Craft och jag har även märkt att jag skälv har en Craft-mössa, två Seger-mössor, mjukisbyxor från Umbro med mera. Inte visste jag att jag var en sådan New Wave-kille innan jag läste på mer om bolaget.

Det händer även(visserligen sällan) att jag inte ens känner till staden i På spåret ens när rätt svar lästs upp. Då lägger man naturligtvis staden på minnet och det konstiga är att man ofta ser staden omnämnas i en artikel, eller hör någon nämna den ganska kort därefter. Är det en slump att man nu helt plötsligt får hör om staden två gånger med tätt mellanrum?

Det finns en fantastisk video som visar fenomenet tydligt. Ni som readn sett den kommer säkert ihåg om ni gick på den första gången och ni som inte sett den kan ju testa nu.


Jag var även tidigare i höstas på en föreläsning med Charlie Söderberg och han berättade då om svampplockning. Han hävdade att någon som aldrig plockat svamp och inte letar efter svamp kan i stort sett kliva över kantareller i skogen utan att lägga märke till dem. I motsats kan en van svampplockare till synes lukta sig till kantareller, till och med när de inte plockar. De riktigt duktiga kan se dem från bilen på motorvägen. Han menade att detta även gäller investeringar. Om man bara letar och håller utkik så kommer möjligheterna att dyka upp.

Tyvärr kan jag inte säga att jag ser lysande investeringar runt om mig bara för att jag håller noga utkik. Men jag fortsätter att hålla ögonen öppna.