Om man antar att man har pengar tillhands så att man kan betala av CSN i ett svep. Skall man då göra det?
För 2013 är räntan för lånet 1.3 procent. Räntan uppdateras varje år och baseras på statens lånekostnader de senaste tre åren. En expiditionsavgift på 120 kr / år tillkommer.
På Hoist spar kan man få 3.1 % ränta om man binder pengarna ett år just nu. På det får man betala 30 % skatt. Kvar blir 2.17 %.
Expiditionsavgiften gör att effektiva räntan blir högra ju mindre lån på CSN man har. Brytpunkten ligger på ca 14 tusen kr. Har man mer lån tjänar man alltså på att inte betala av och spara på Hoist istället.
Det bygger dock på att man är vaken och bevakar räntorna noga. Minst varje år. För att sedan direkt betala tillbaka om det visar sig att man inte tjänar på det längre. Det är även viktigt att betala i tid. Påminnelseavgiften är 200 kr och det påverkar direkt den effektiva räntan.
Om man inte orkar binda pengar varje år utan istället väljer ett flex-konto där Hoist idag ger 2.7 % hamnar brytpunkten istället på ca 20 tusen kr.
De flesta har nog mer i lån än det.
Själv tog jag inga studielån trots nästan 5 års högskolestudier. Jag levde billigt med framför allt billigt boende och jobbade på sommrarna istället.
I Stieg Larsons Millenium-böcker beskrivs Göteborgs biljettsystem för kollektivtrafiken som hopplöst invecklat. På den tiden som böckerna skrevs kunde man köpa ett litet papperskort i kreditkortsformat för hundra kronor. När man sedan åkte tryckte man på en av tio knappar numrerade 1 till 10 - beroende på hur långt man skulle åka - på en apparat och matade sen in papperskortet. På baksidan av kortet skrev apparaten en notis om resan och hur mycket pengar som fanns kvar. En rad för varje resa. Om man var osäker på vilken siffra man skulle trycka på för resan kunde man fråga chauffören eller spårvagnsföraren. Så vitt jag vet hade korten ingen giltighetstid. Ibland kunde man hitta ett bortglömt kort någonstans som säkert var flera år gammalt men det funkade fint att åka på det ändå.
I Stockholm finns motsvarande system men istället för ett litet papperskort har man en remsa som ser ut att vara ca en meter lång men om man kontrollmäter är den väl snarare kanske runt 30 -40 cm. Denna tar sedan mer plats än ca 3000 kr i femhundringar i plånboken.
Senast jag var i Stockholm vilket var över valborg i våras hade jag med mig två remsor som jag införskaffat på tidigare resor. Båda dessa hade naturligtvis gått ut pga den numera korta giltighetstiden på runt ett år. När jag då köpte ny remsa tror jag den gällde fram till årsskiftet och har alltså även den gått ut vid det här laget. Nu skall jag snart upp igen men då får jag nog kolla upp det nya alternativet eftersom alla remsor skall sluta gälla 31 augusti enligt DN. Det har iofs SL sagt förut men backat.
Remsorna skall ersättas med 'reskassa' och det skall bli spännande att se hur lång giltighetstiden är för den varianten. När man köper en 'reskassa' måste man välja en standardresa och åker man inte den resan måste man ta upp det med spärrvakten.
För oss som inte är i Stockholm så ofta är det helt enkelt ganska jobbigt att betala för sig i kollektivtrafiken. Jag vill minnas att man även kan köpa enkelbiljetter men de är rätt så dyra vill jag lova. Remsorna är så stora att man lägger ur dem ur plånboken så snart man är hemma och vid nästa besök har man antingen glömt sina remsor eller så har de gått ut. Drygt.
Möjligheten att kommentera är avstängd tillsvidare.
