Som de flesta andra orkar inte heller jag med att se över försäkringar och abonnemang en gång om året - eller vad nu privatekonomerna förespråkar. Men min internetleverantör har haft den dåliga smaken att göra en rad prishöjningar senaste åren och för någon månad sen tog jag äntligen tag i det.

Jag kollade upp alternativ och det visade sig att det fanns motsvarande tjänster till något bättre pris. Men nu är det så att vi har ADSL-uppkoppling och då är det en del strul att byta leverantör eftersom modem skall skickas och tas emot och det är inte säkert det funkar direkt efter byte med mera med mera. Därför dröjde det rätt länge, men till slut kom jag till skott och ringde kundtjänst för att säga upp abonnemanget.

Den trevliga killen i kundtjänsten frågade varför jag ville säga upp abonnemanget. Jag svarade som det var att jag tyckte det blivit för dyrt. Han kontrade då genast med att erbjuda rabatt på 70 kr per månad i ett år framöver. Med rabatten inräknad blev nu mitt nuvarande abonnemang billigare än det jag hade tänkt teckna efter uppsägningen och då var det inte mycket att fundera över. Jag stannade kvar som kund och slapp därmed allt potentiellt strul och kom undan med ett enkelt samtal.

Det kan alltså löna sig att ringa och utan omsvep begära uppsägning. Jag har till och med funderat på att köra med den taktiken även om jag egentligen inte orkar med ett byte just för tillfället. Om kundtjänstmedarbetaren skulle godta uppsägningen utan följdfrågor får man väl snabbt som attan hosta upp att man precis ångrade sig och be om ursäkt för att man störde. Jag tror den taktiken fungerar bättre än att bara ringa och be om rabatt rakt av.

Akelius preferensaktie har värderats ner rätt kraftigt på senaste. Jag har köpt alla mina tidigare aktier för 320 kr vilket ger en direktavkastning på 6,25 % men den senaste tiden har kursen varit nere och nosat på 300 vilket ger en direktavkastning på 6.66 %.

Jag tror kräftgången främst har två orsaker. Dels har de internationella marknadsräntorna stigit på senaste och dels fick Akelius en kreditrating från Standard & Poor's på BBB-.

För någon vecka sen kunde jag därför inte låta bli att trycka på köpknappen och jag köpte 460 aktier till kursen 308.5. Naturligtvis lyckades jag inte pricka botten och kursen sjönk ytterligare efter mitt köp men har nu hämtat sig något.

Totalt har jag nu 1500 Akeliuspreffar och jag tror inte risken är så hög som direktavkastningen vill antyda. BBB- är inte ett så dåligt kredibetyg som det låter.

Igår förmiddag köpte jag 450 HM till kursen 337.3 kr. Sedan tidigare hade jag 50 stycken så nu har jag 500.

Någon närmare beskrivning av HM behövs väl ej antar jag. Jag köpte inte HM för att jag tror jag är bättre på aktievärdering än majoriteten som handlar med HM utan för mig är det ett sätt att närma mig index. Jag tycker nämligen allt jag vill åt ser dyrt ut i dagsläget och tanken har slagit mig att vid sådana tillfällen köpa indexfond istället för enskilda aktier.

Men jag tycker fonder är så tråkiga och dessutom går de inte att låna ut till blankare. Därför låter jag istället min egen portfölj närma sig index genom inköp av indextunga bolag som är underrepresenterade i min egen portfölj.

Affären försämrade mitt GAV på HM ganska kraftigt. Men det bekommer mig inte och det är väldigt skönt att ha kommit över den psykologiska spärren. Jag har lidit av den tidigare men känner mig nu botad.

Du kan lätt kolla om du själv lider av fenomenet. Tycker du det ser bättre ut i depån med innehav som gått upp flera hundra procent jämfört med innehav som bara gått upp 6 % som är fallet för mina HM just nu? Svarar du ja så har du lite att jobba på.

Nu när de flesta utdelningarna från svenska aktier ramlat in i depån och börsen nästan står i topp är det säkert en och annan som inte vill återinvestera direkt utan istället vänta lite.

Skalla man då plocka ut likviderna ur sin ISK i avvaktan på köp?

Anledningen till att man vill plocka ut likvider ur sin ISK trots att man vet att man skall sätta in dem igen är att räntan man numera får på likvider ofta är lägre än vad schablonavkastningen som skatten i ISK räknas på. Det innebär att det kan vara bättre att ha likviderna utanför och betala 30% skatt på räntan istället för att betala schablonskatten på hela beloppet.

För att ta reda på det här behöver man förstå hur skatten på ISK egentligen räknas ut. De flesta nöjer sig med att veta att skatten är en låg procentsats av hela kapitalet. Men om man tittar på hur skatten faktiskt räknas ut, som jag har gjort i ett tidigare inlägg, så ser man att det i praktiken är två saker man skattar för. Man skattar för insättningar och man skattar för att ha pengar i ISKn över ett kvartalsskifte. Skatten på båda dessa är lika stor och för 2015 är den 0.9 * 0.3 * 0.25 = 0.0675 % av hela beloppet.

För enkelhets skull antar jag nedan att man får samma ränta i som utanför sin ISK men denna räntan är lägre än schabllonavkastningen i ISK. Under 2015 innebär det i praktiken att man har en ränta som är lägre än 0.9 %.

För att veta om du bör ta ut pengarna ur din ISK måste du veta när du tänkt sätta in dem igen.

1.
Om du skall sätta in pengarna igen samma kvartal...

... är det bättre att låta pengarna ligga kvar i ISKn. Annars kommer du dels få skatta för att pengarna ligger i ISKn över ett kvartalsskifte och dels för en insättning.

2.
Om du skall sätta in pengarna nästa kvartal...

... kvittar det hur du gör. Du slipper iofs skatten för ett kvartalsskifte men skatten på din insättning blir precis lika stor.

3.
Om du sätter in pengarna tidigast om två kvartal...

... tjänar du på att plocka ut dem. Skatten på en insättning är lika stor som för ett kvartalsskifte så det räcker att du slipper skatten för två kvartalsskiften för att du skall kompensera för insättningsskatten.

Eftersom jag har stor exponering mot Sverige i mitt privata sparande försöker jag få lite global exponering i PPM och tjänstepensionen.

Nu har jag gått ett steg längre. Tidigare hade jag 30% SPP Aktiefond Sverige och 70% Seligson & Co Global Top 25 Brands.

Nu har jag precis skiftat om till 100% Seligson & Co Global Top 25 Brands.

Det har gått fantastiskt för Sverige och svenska företag och även om jag inte direkt tror på att det kommer gå sämre framöver så ser jag det inte som helt uteslutet.

De flesta vet att skatten på ISK är ett schablonbelopp på hela kapitalet men alla verkar inte riktigt veta hur skatten räknas ut exakt. Nu skall jag försöka förklara hur det ligger till. Nedan räknar jag som det är nu, regeringen har ju som eventuellt är bekant föreslagit förändringar. Men dom väntar vi med tills de eventuellt gäller.

För att beräkna skatten behöver vi först en del siffror vilka skatten baseras på:
- Insättningar** kvartal 1,2,3 och 4.
- Marknadsvärde** vid ingången* av kvartal 1,2,3 och 4
- Statslåneräntan 30:e nov året innan(2,09 för taxeringssåret 2014, för 2015 gäller 0.9 vilket var den ränta som gällde 30:e nov 2014).

* I praktiken är det enklare att tänka sig utgången av föregående kvartal. Har man aktier så är det stängningskursen sista handelsdagen i föregående kvartal som räknas.

** Marknadsvärde och insättningar är som det låter. Man kan tänka sig en ISK som en flaska. Allt innehåll i flaskan oavsett art(kassa, aktier, fond med mera) räknas med i marknadsvärdet. För att något skall komma in i flaskan måste det passera öppningen och allt som passerar in där(oavsett art) räknas som insättning. Notera att skatten är helt oberoende av uttag. Man kan alltså inte kvitta insättningar mot uttag. Om det som är i flaskan ger avkastning stannar det fortfarande i flaskan så länge du inte avsiktligt väljer att fiska upp och ta ut delar av eller hela innehållet.

Vi kan nu helt sonika plussa ihop alla insättningar och alla marknadsvärden och dela med fyra. Nu har vi fått fram vad man kallar kapitalunderlag och det är detta kapitalunderlag som skall beskattas på samma nivå som om det hade avkastat som statslåneräntan. Skatten på statslåneräntan är 30 % av densamma vilket blir 0.627 % av kapitalunderlaget för 2014.

Här följer ett exempel för 2014:

Kvartal            jan-mar apr-jun jul-sep nov-dec

Marknadsvärde(SEK)  25 000  27 800  26 700  31 200	

Insättningar(SEK)        0   1 000   1 000       0	

Summan av alla insättningar och marknadsvärden blir:

25 000 + 27 800 +26 700 +31 200 + 1 000 + 1 000 =

112 700

Denna skall delas med fyra för att få fram kapitalunderlaget:

112 700 / 4 = 28 175

Statslåneräntan 30:nov 2013 var 2.09 %, 30% av den  ger schablonskatten:

2.09 * 30 / 100 = 0.627 %

För att beräkna skatten multipliceras kapitalunderlaget med schablonskatten:

28 175 * 0.627 / 100 = 177 SEK

Skatten i exemplet blir alltså 177 kronor.

En tanke slog mig en gång. Den handlade om jämställdheten i stora börsnoterade bolags styrelser. Dessa styrelsers består i skrivande stund till största delen av medlemmar födda på 1940 och 50-talet. På den här tiden var inte jämställdheten något att hänga i granen. De flesta mammor var hemmafruar medans papporna jobbade. De kvinnor som arbetade gjorde det i kvinnodominerade yrken med mera. Utan att ha kollat upp fakta något vidare så är jag ganska säker på att könsfördelningen på utbildningar så som ekonom, jurist och ingenjör var rejält skev. Fler killar än tjejer.

I detta klimat växte alltså våra nuvarande styrelsemedlemmar upp och blev inte bara kulturellt hjärntvättade utan  de ägnade sig också åt olika saker i inledningen av livet. Medans en del av de killar som hade möjlighet pluggade började deras kvinnliga jämnåriga sin karriär som hemmafruar eller kanske med ett jobb i vården eller liknande. Det här var naturligtvis inte bra på något sätt men det var så det var och inget vi kan göra något åt nu.

Det jag vill konstatera är att bland 40 och 50-talister så har betydligt fler män fått styrelseförberedande erfarenheter jämfört med kvinnor. Jag säger inte att traditionellt kvinnliga sysslor är okvalificerade på något sätt. Men när det gäller att sitta i en styrelse så väger oftast kunskaper så som teknik, redovisning, ekonomi, juridik med mera tyngre än matlagning om ni förstår vad jag menar.

Att med denna bakgrund kvotera in kvinnor i styrelserna i dagsläget anser jag därmed är helt fel. Kvotering har så många baksidor. Det faktum att man vid könskvotering låter kön vara en merit i vissa fall men en nackdel i andra - alltså raka motsatsen till äkta jämställdhet - är bara en av de uppenbara problemen. Att inkvoterade medlemmar riskerar bli en b-grupp är en annan.

Vissa saker måste få ta tid. Att kräva 50/50 i dagsläget skulle vara som att tvinga ut kvinnor på forna slagfält och skjuta dem där med hänvisning till att könsbalansen av ihjälskjutna på slagfält är skev och måste tillrättaläggas.

Det är mycket som varit fel i gamla tider men ibland kan vi helt enkelt inte göra någonting åt det. Det vi istället skall koncentrera oss på är att dagens barn och ungdomar får bättre förutsättningar. Att ingen särbehandlas på grund av kön eller något annat ovidkommande.

Så hur ser det ut i dagens styrelser? Det är väl allmänt känt att det är fler män än kvinnor. Dock tycker jag, som ni kanske anar, att det inte är något bra metod att räkna på kvinnor och män rakt av med tanke på det jag tar upp ovan. Undra hur det skulle se ut om enbart tittar på medlemmar födda efter 1980? Dessa har åtminstone inte blivit - när det gäller jämställdhet - lika illa behandlade som de som växte upp tidigare.

Jag bestämde mig för att göra en liten undersökning på bolagen i min portfölj(ABB, Axfood, Castellum, Fortum, H&M, Industrivärden, New Wave, Nordea, Nordnet, SCA, Securitas och TeliaSonera).

Jag började titta efter styrelsemedlemmar födda -80 eller senare. Där gick jag dock bet, inte en enda medlem var så ung. Jag fick modifiera till -70 eller senare och resultatet lyder som följer:

ABB - Inga

Axfood - 1 man

Castellum - Inga

Fortum - Inga

H&M - 1 kvinna

Industrivärden - Inga

New Wave - Inga

Nordea - Inga

Nordnet - 1 kvinna

SCA - 1 man

Securitas - 1 kvinna

TeliaSonera - Inga

Alltså, i sparatilltusenportföljen finns det 5 styrelsemedlemmar födda 1970 eller senare. 2 män och 3 kvinnor. Därmed är jag nöjd på jämställdhetspunkten vad gäller styrelserna.

Vi har fantastiskt mycket att jobba på när det gäller jämställdhet fortfarande. Jag blir nästan gråtfärdig om jag tittar i en barnklädavdelning men det har i alla fall gått framåt på en del håll. Och när det gäller styrelsejämställdheten i de bolag jag investerat i har jag inte dåligt samvete.

Det skulle vara kul om någon som är betydligt mer påläst på jämställdhet ville bemöta min argumentation ovan. Kanske nån bloggare från exempelvis Jämlikhet, Könsfreden, Jämställdhetsfeministerns blogg, Fanny Åström, Lady Dahmer eller Unga Feminister.

Under min studietid deltog några kompisar i en aktietävling. Det gick minst sagt dåligt och efter någon vecka hade de gjort en rejäl förlust. -Men nu satsar vi på sämstapriset istället, sa en av kompisarna. Det var nämligen inte bara pris till den som fick sina pengar att växa mest utan även pris till den som presterade sämst. De konstaterade dock snabbt att det var minst lika svårt att prestera dåligt som att prestera bra.

Men spontant så känns det ändå logiskt att den som lyckas välja överpresterande aktier borde även kunna hitta underpresterande.

Men så enkelt är det inte. Det är riktigt lurigt att blanka en aktie och ingenting jag kommer ägna mig åt i första taget. Anledningen är främst att marknaden kan handla upp vilken skitaktie som helst till hissnande nivåer och den kan stanna där en längre tid. Det finns inget som sätter stop på den fronten.

När man köper en aktie och kan tänka sig att vara långsiktig gäller det omvända. Om man köper in sig i ett bra bolag som tjänar pengar och har en rekorderlig ledning kommer värdet att visa sig förr eller senare. Utan undantag. Pengarna kan ju inte försvinna någonstans. Om marknaden skulle handla ner aktien så blir utdelningen procentuellt högre och detta brukar sätta en slags botten. Om detta inte hjälper och aktien handlas ner än mer så väljer naturligtvis en bra ledning att köpa tillbaka egna aktier och dopar på så sätt kursen. Det är mycket lönsamt om priset på aktien är lågt i förhållandet till värdet på företaget.

Därmed inte sagt att man alltid tjänar pengar på att köpa in sig i bolag. Man kan ju köpa in sig i ett dåligt. Men om man har rätt i sin analys, är långsiktig och köpet visar sig vara i ett bra bolag som tjänar pengar och har en bra ledning då kan inte Mr Market ställa till det för än hur gärna han än vill.

Jag hörde en gång en historia om ett experiment som utförts med apor. I korthet och fritt ur minnet gick experimentet ut på att ett tiotal apor placerades i en bur med en stege mitt i.

På toppen av stegen fanns en klase bananer. Så fort en apa försökte klättra upp i stegen sprutades kallt vatten över hela buren utom just där stegen stod. Alla apor utom den som klättrat upp mot bananerna fick därmed en kalldusch. Det ledde till att så fort en apa började klättra blev den hindrad av de övriga aporna och ganska snart inträffade detta bara någon närmade sig stegen. Nu byter man plötsligt ut en av aporna och denne får lära sig den hårda vägen vad som gäller i buren. Närmar du dig tornet får du stryk. Ytterligare en apa byts ut och samma sak utspelar sig. Vid det här laget blir det aldrig några kallduschar eftersom aporna är så snabba på att läxa upp den apa som eventuellt börjar närma sig stegen. Aporna fortsätter att ersättas en efter en i lagom takt och till slut är alla utbytta och ingen av dem som befinner sig i buren har någonsin varken sett eller upplevt kallduschen. Det intressanta nu är att alla apor skyddar fortfarande stegen som sitt eget barn. Trots att ingen rimligen kan veta varför.

Poängen med historian är att påvisa att ibland bara alla gör något eller vet något utan att någonsin ha funderat på varför. Det är så jag upplever svensk bostadsdebatt just nu. Framförallt i Stockholm anses det vara bostadsbrist och den universella lösningen på allas läppar är att enda medicinen som hjälper är bostadsbyggande. Byggregler skall förenklas och till och med miljöpartister vill driva på byggandet. Iofs genom att lägga ner Bromma flygplats för att bygga där.

Trots att det låter så förbannat bra vågar jag bestämt påstå att det är helt uteslutet att det skulle gå att bygga sig bort från bostadsbristen i Stockholm.

Innan jag ger mig in på argument för min sak skall jag be att få definiera ett mått på bostadsbrist. Att mäta nivån av bostadsbrist kan göras komplicerat och även ganska enkelt. Ett enkelt sätt är att helt enkelt titta på prisnivån för de bostäder som kan köpas på fria marknaden för pengar. Det måttet kommer jag använda mig av och för att förenkla ytterligare kommer jag helt enkelt prata om prisnivån fortsättningsvis - när jag menar bostadsbristen. Jag kommer alltså argumentera för att prisnivån inte kommer sjunka av ökat bostadsbyggande och därmed kommer inte bostadsbristen minska heller.

Argument nummer 1. Nybyggda bostäder blir aldrig billigare än befintliga bostäder. Ni kan vara säkra på att alla led i kedjan - såväl markägare som entreprenörer som mäklare och till och med de som hanterar byggloven på kommunen kommer att kräma ut så mycket det bara går. I slutändan kommer det resultera i att bostäderna kommer säljas för precis så mycket som köparna är beredda att betala och det är lite mer än befintliga bostäder eftersom det finns ett mervärde i att ha det nytt och fräscht, långt till nästa renovering med mera.

Argument nummer 2. Man får inte glömma att det är den urbana miljön i sig som lockar i Stockholm. Visst är det vackert med allt vatten och slottet och det där men det är 'storstadslivet' som lockar de flesta. Att bygga mer förstärker bara den effekten. Om en påskbrasa brinner bra för att man hällt på bensin så kommer det inte brinna sämre för att man häller på ännu mer bensin. Det kommer snarare brinna mer. Ni som fortfarande inte är övertygade. Ge mig ett exempel på en stad som har blivit billigare för att det har byggts mycket och staden därmed blivit större.

Argument nummer 3. Stockholm är staden i Sverige som kan jämföras med allsvenskan i fotboll. Det är där det är mest attraktivt att hålla till. Det finns ett så stort underlag ut i landet med personer som funderar på att flytta till Stockholm men hindras av bland annat höga bostadspriser att de normala marknadsreglerna med tillgång och efterfrågan sätts ur spel. Om man så hade dubblat antal lag i allsvenskan så hade det ändå inte varit någon större skillnad när det gäller svårigheten att fylla platserna. Samma sak gäller på bostadsmarknaden. Priserna i Stockholm bestäms snarare av löneläge och kostnader för att leva förutom boendekostnaden. Det kommer alltid finnas sådana som är beredda att lägga allt som blir över på boende och det är dessa som sätter prisnivån.

Tro nu inte att jag är emot byggande eller att jag inte tror att priserna kan sjunka. Jag säger bara att priserna kommer inte sjunka på grund av att man bygger allt annat lika. Själv förstår jag inte riktigt varför man exempelvis inte kan få till ett bygge av ett riktigt höghus med några hundra våningar centralt i Stockholm. Plats kan ordnas genom att riva något mindre tilltalande och så hemskt är det väl ändå inte med ett höghus bara det är snyggt. Titta på Turning Torso i Malmö. Vad är problemet där?

Nyligen kom en ny aktör in på spelplanen när det gäller aktiehandel. Aktören i fråga var nederländska Degiro och jag har tagit en snabbtitt på vad de erbjuder.

Vid en första anblick ser Degiro ut att kunna röra om ordentligt. Vad sägs om att handla amerikanska aktier till ett courtage på under 6 kronor. Själv använder jag i dagsläget Skandiabanken och där är minimicourtages på amerikanska aktier 499 kr. Visst finns det billigare mäklare såsom Nordnet och Avanza men de är inte i närheten av Degiros priser.

Till skillnad från vad vi är vana vid har Degiro högre courtage på Stockholmsbörsen. Men det är ändå billigare(20 SEK + 0.02%) än vad som funnits hittills.

Degiro öppnar även upp möjligheten att handla på exotiska marknader världen över till rimligt courtage. Det här är inte något vi svenska bankunder varit bortskämda med. I dagsläget kan man handla på följande marknader till följande priser:

Tyskland – XETRA

€ 4,00 + 0,04% € 60,00



Tyskland – Zertifikate-Börse Frankfurt

€ 2,00 + 0,10%



Tyskland – Frankfurt

€ 7,50 + 0,08%



Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Irland,

Italien, Nederländerna, Norge, Österrike,

Portugal, Spanien, Storbritannien*, Schweiz

€ 4,00 + 0,04% € 60,00



USA

€ 0,50 + USD 0,004 per andel

Kanada 

€ 2,00 + CAD 0,01 per andel 



Australien, Hongkong, Japan, Singapore

€ 10,00 + 0,05% 

Polen

€ 5,00 + 0,15%

Ungern, Grekland, Mexiko, Tjeckien, Turkiet

€ 10,00 + 0,15%



Indonesien

€ 10,00 + 0,15% + 0,25% 



Indien

€ 10,00 + 0,20% + 0,10% 



Malaysia, Nya Zeeland, Taiwan

€ 10,00 + 0,15% + 0,10% 

Så långt ser allt väldigt bra ut i ett kundperspektiv men jag är ju även aktieägare i Nordnet och tittar därmed på Degiro även i ett konkurrensperspektiv. Borde jag vara orolig?

Degiro har i alla fall en del att bevisa innan de blir ett allvarligt hot till Nordnet och det ligger i att anpassa sitt utbud till svenska förhållanden. De erbjuder exempelvis inte ISK i dagsläget. Det är väl rimligt att tro att det är främst mycket medvetna sparare som kan tänka sig att hoppa över till Degiro men i den kundkretsen kan nog nästan ses som ett krav. Jag kan även tänka mig att när det gäller automatisk kvittning av källskatter, som förekommer världen över, så kommer inte Degiro vara bland de bästa. Medans Nordent och Avanza har några få marknader att anpassa sig till så har Degiro betydligt fler.

Men om Degiro kan fixa till ovanstående tror jag de kan bli en spelare att ta på allvar. Frågan är hur enkelt det är att anpassa sig till svenska skatter och svenskt regelverk. Det kan låta enkelt för den som inte är insatt men kan vara nog så dyrt och komplicerat.

Jag kommer inte sälja mitt innehav i Nordnet.

Nu har alla mina utdelningar ramlat in för 2014 och jag ser det som mycket osannolikt att jag skulle köpa någon utdelare i höst som delar ut efter det. Därför kan jag redan nu redovisa utdelningarna för 2014.

Aktie | Före skatt | Efter skatt | Yield on cost(%)

H&M B          475	     333              7.50

Fortum      13 422         9 395              7.46

Axfood       2 550         1 785              6.92

TeliaSonera  6 000         4 200              6.55

SCA A        4 750         3 325              5.84

Industriv, C 6 600         6 188              5.13

ABB            908           636              4.89

Nordea Bank    768           538              4.48

Nordnet B      382           268              4.29

Securitas B    900           900              3.96

Kungsleden   1 250           875              2.54



Totalt       38006        28 444              5.92



Alla summor i SEK.

Skattesituationen är lite blandad eftersom jag både har ISK och värdepappersdepå. För vissa innehav blir det än värre eftersom delar av dem ligger i VP och resten i ISK. Jag redovisar även 'Yield on cost' trots att jag tycker det är ett lite skenheligt mått. Det tar ju inte hänsyn till hur länge man haft innehavet. HM ligger i topp men det är också det äldsta innehavet näst efter en liten del av TeliaSonera. HM köpte jag i mars år 2000 och då är inte ett Yield on cost på 7.5 % så himla imponerande med tanke på att HM ofta är prissatt som en tillväxtaktie. Då imponerar Fortum, Axfood, TeliaSonera och SCA A desto mer. Större delen av dessa innehav har inhandlats de fyra senaste åren.

Kungsledens låga utdelning är förhoppningsvis tillfällig då de bunkrar pengar till skatteskulder för tillfället.

Vissa delar ut och andra växer och det enligt mig bästa sättet att utvärdera utvecklingen är med totalavkastning som tar hänsyn till både utdelningar och kursutveckling. Det har jag senast gjort i ett inlägg här.

Förra årets sammanfattning av utdelningar hittar ni här och jag kan glatt konstatera att den totala summan efter skatt stigit från 16 522 kr till 28 444 kr. Det går fort när man har roligt!

Jag har roat mig med att rita min egna pensionstriangel. Det gröna fältet är mitt privata sparande, det blå är tjänstepension och det oranga är den fiktiva summa av insparad statlig pension inklusive premiepension.

Areorna på de olika fälten har samma förhållande som summorna i mitt fall. Det är intressant hur en bild ofta ger en ny insikt även om man hade koll redan innan. Tycker den blå delen ser ganska klen ut minst sagt.

I höstas tog jag äntligen tag i mitt ITP lite mer än tidigare. Valet präglades främst av jakt på låga avgifter men även jakt på möjlighet att själv påverka förvaltningen så mycket som möjligt. Det slutade med att de 50 % som jag är tvingad att placera i traditionell förvaltning hamnade hos Alecta och resterande 50 % hamnade i fondförsäkring hos SPP tjänstepension.

Nu har några premier betalats in och jag har fått lite bättre grepp om hur fondvalet hos SPP fungerar i praktiken. Än så länge har jag kommit upp i 5 672 kr och jag gillar att man kan logga in med BankId för att se det, inget nytt konto med ännu ett lösenord att hålla koll på här inte. Utbudet är inte enormt men i mitt fall hittar jag vad jag är ute efter. Valet föll på SPP Aktiefond Global och SPP Aktiefond Sverige. Avgifterna på dessa är 0,18 % respektive 0.12 % och båda har fyra stjärnor hos Morningstar. Eftersom man är tvingad att placera i fonder hur man än väljer i ITP vill jag passa på att få global exponering 'billigt' eftersom jag i övrigt mest är exponerad mot svenska företag. Men kunde inte låta bli att även ta lite SPP Aktiefond Sverige som har lägre avgift än globalfonden.

Det här inlägget är sponsrat av SPP

Storbolag och stora myndigheter har ett klassiskt problem: De anställda stiger i graderna tills de inte gör ett bra jobb längre. Om de hade gjort ett bra jobba hade de ju klättrat ännu längre. Eller?

Själv är jag inte helt säker på att det verkligen stämmer. Det kan ju också vara så att konkurrensen om högre tjänster är tuffare ju högre upp man kommer och att det är det som sätter stopp på karriären.

Vad kan vi lära oss av detta? En sak är i alla fall säker. På börser och andra handelsplatser gäller något helt annat. Där kan vem som helst ta en VD-tjänst(göra flera affärer varje dag, blanka, investera i guld m.m.) men lär inte bli långvarig om det saknas talang, engagemang, kunskap eller erfarenhet. För även på börsen råder en stenhård konkurrens på toppen.

Även de med försiktighet, de som börjar med en enkel strategi för att lära sig mer och sen går vidare kan misslyckas. Tillslut har de nåt en nivå där talangen helt inte räcker och där säger det stopp.

Det gäller att hitta en strategi som man klarar av och det är viktigt att inse att lika lite som alla kan bli fotbollsproffs kan inte alla bli börsproffs. Det spelar ingen roll hur mycket man tränar, har man inte talang blir man inte proffs. De som lyckas är de som både tränat mycket och har talang.

Själv har jag en 'pest eller kolera'-syn på investeringar. Guld, råvaror, valutor tycker jag är helt värdelöst. Samtidigt vill jag komma åt bättre avkastning än sparkonto. Direktägande av fastigheter innebär mycket jobb eller dålig lönsamhet om man lejer ut det på någon annan. Fonder har en massa avgifter. Listan på investeringar jag skyr kan göras lång men det alternativ som återstår och som jag ser som bäst av de dåliga är direktägande av aktier på börsen.

Jag gör inga anspråk på att köpa och sälja vid rätt tidpunkter utan köper istället regelbundet 2 gånger per år och säljer inte i första taget. Bolag väljs i klassiska branscher där jag oftast själv har ett behov av det som produceras. Jag håller mig till företag jag gillar, som går med vinst med ändå inte är helt galet prissatta i förhållande till det värde jag tycker bolaget har. Man kan väl säga att jag inte ens ger mig på korpligan utan spelar istället i en park med smågrabbar med utlagda skor som mål. Det är lättare att vinna då även om prissumman inte är lika stor.

Jag tänker mig att om jag har talang så kommer det ge positiv effekt på avkastningen på grund av att jag väljer  bra bolag till bra pris när jag köper. Om jag saknar talang ser jag ändå inte hur jag som talanglös skulle kunna investera bättre. En win-win situation.

Så går det att få någon vidare avkastning på min enkla strategi? Det skall bli mycket spännande att se mina vänner.

Nu skall väl deklarationen redan var inne och de flesta kör väl kapitalförsäkring eller investeringssparkonto numera. Men för de som fortfarande fyller i K4 vill jag tipsa om skatteverkets aktiehistorik.

Där kan man se historiken för noteringar, splittar, emissioner, återköp med mera för alla bolag noterade på Nasdaq OMX Stockholm, NGM Equity, Nasdaq OMX First North Stockholm och Aktietorget samt NGM Nordic MTF.

Den här information är inte bara bra att ha vid deklaration. Den är dessutom mycket värdefullt inför ett köp oavsett depåtyp. Att känna till exempelvis nyemissioner och återköp är viktigt om man tittar på ett företags historik. Om exempelvis ett företag visar bra tillväxt är den ju inte lika mycket värd om den finansierats med nyemission efter nyemission. 40procent20 år har skrivit ett läsvärt inlägg om den saken.

En sen sommar i början av 00-talet flyttade jag hemifrån för att studera på Linköpings Universitet vid Campus Norrköping. Vid det laget hade jag omkring 200 000 kr i sparkapital på grund av sparsamma och snälla föräldrar som sparat barnbidraget i mitt namn sedan länge. Jag bestämde mig ganska snabbt att jag inte skulle ta något studielån utan istället använda sparkapitalet vid behov. Jag som många andra hade ju hört hur tufft studenterna hade det ekonomiskt och jag tänkte dessutom klara mig utan lånet vilket innebar omkring 2200 kr per månad under terminerna. Här gäller det att hålla ner utgifterna tänkte jag.

När jag tackat ja till utbildningsplatsen fick jag hem en del info, bland annat en broschyr med alla studentboenden på orten samt information om nollning med en uppmaning att betala in 550 kr i nollningspeng. Faktum är att jag inte förstod om de 550 kr var något slags skämt bara för att se om nån idiot betalade. Det fanns inte i min värd att betala in. De boenden som erbjöds i broschyren tyckte jag var för dyra och istället tog jag och pappa familjens folkabuss till Norrköping för att leta på plats. Vi kom upp på kvällen och la oss att sova på sätena parkerade på gatan. Nästa dag in på Universitetet och där hade de en pärm med boendeerbjudanden från privatpersoner. På detta vis hittade jag en liten fin lägenhet på 1 rum och kök som jag hyrde i andra hand för 1700 kr per månad inkl. möbler, värme och el.

När plugget väl startade visade det sig att i princip alla betalat nollepengen och valt boende ur broschyren. Jag var dock nöjd med mitt val. Det var en trevlig egen lägenhet som ändå var billigare än sunkigaste korridorboendet på 'Bollen'. Första dagen var uppstyrd av faddrarna och vid lunchtid begav vi oss mot Studenternas hus för att äta lunch gemensamt. Själv kunde jag inte förstå hur en utelunch kunde föreslås, vi var ju fattiga studenter för fan. Kårlunchen på den tiden var billig och jag tror det handlade om 30 kronor med det var också mycket folk och jag vill minnas att jag löste situationen med att slinka förbi kassan utan att betala. En del fortsatte med att äta lunch på kåren varje dag medans jag ägnade 20 minuter åt att promenera hem för att laga mat och äta och sedan promenera 20 minuter tillbaka. Lunchrasten var 1 timme och en kvart och det dröjde inte länge förrän jag skaffade mig en begagnad cykel för några hundra vilket halverade restiden.

Medans klasskamraterna festade i nollningsperioden hade jag fullt upp med att hantera den nya situationen. Jag hade missuppfattat utbildningen och hade ångrat mig och var inte det minsta sugen på tramsiga lekar och barrundor. Men jag bestämde mig ändå för att stanna kvar under den inledande matteundervisningen, senare skulle det visa sig att jag blev kvar utbildningen ut.

I motsats till kamraterna hade jag ingen mobil men skaffade en hemtelefon. I övrigt köpte jag i stort sett endast mat. Jag cyklade runt stan och när jag skulle hem och hälsa på använde jag ett intyg på att jag låg i lumpen som jag fortfarande hade kvar och åkte således på alla er andras bekostnad. Kläder dröjde innan jag köpte och när jag väl gjorde det var det på Myrorna. Varje dag begav jag mig hem för att laga mat och äta lunch, av någon anledning lagade jag bara en portion om gången. Jag åt pannkakor, pasta med sås, potatis med sojakorv med mera. Inte en enda gång köpte jag lunch eller middag ute. Att köpa kaffe för en femma som alla andra gjorde varje dag var jag inte det minsta sugen på. Jag var dock med ute på kvällarna ibland men studentställena på den tiden var billiga och jag har aldrig varit någon stordrickare.

Terminen rullade på och jag trivdes allt bättre. Lägenheten jag hyrde var en bostadsrätt som hyrts ut under längre tid men just när jag flyttade in hade droppen runnit över för styrelsen i föreningen och jag fick besked att jag skulle vara ute innan årsskiftet. Nytt boende behövdes alltså och jag letade på anslagstavlorna på universitetet. Jag fick se en liten lapp med följande text: "Lägenhet säljes, 20 000 kr" och ett telefonnummer.

Även 20 000 kr kändes som mycket pengar och det tog nog en vecka eller två innan jag ringde och frågade mer. Inte långt där efter var jag på besök o tittade. Det var en äldre dam som täppt till all ventilation med tidningspapper för att hålla uppe värmen och anledningen till det låga priset var att hon ville prompt sälja med minimalt antal visningar på grund av hon var rädd för gubbar. Lägenheten var på 1 rum och kök med en liten toalett utan dusch men med fina trägolv. Dusch fanns dock i källaren 4 trappor ner och jag sa till att jag tar den. När vi sedan träffade för att skriva på papper hade jag med 20 tusenlappar som jag plockat ut från banken. Jag fick följa med damen till banken och sätt in dem för att hon inte vågade gå dit själv med pengarna på sig.

Avgiften låg på låga 986 kr på grund av en sparsam styrelse. Trappen städade vi själva och när man skulle tvätta fick man betala 15 kr till vaktmästaren som själv bodde i huset. Tidningspappret i ventilerna åkte bort och ändå hade jag för varmt i lägenheten enligt min smak.

Jag trivdes snabbt i lägenheten och där blev jag kvar resten av min tid i Norrköping. En ny termin började och jag lunkade på i samma spår. Kommer ihåg hur jag cyklade förbi en pizzeria varje dag och ibland var jag rejält sugen på en pizza kan jag lova, men cyklade ändå förbi. I slutet på våren var snart första studieåret avklarat och jag kunde med förvåning konstatera att jag hade mer pengar än när jag började hösten året innan. Jag insåg att jag överdrivit och bestämde mig för att kosta på mig mer framöver.

Till hösten började jag äta lunch ute och spenderade mer rent allmänt. Men jag klarade mig fortfarande utan lån och utan att sparkapitalet sjönk med hjälp av att jobba halva sommarlovet och även en del bidrag från föräldrar, mor och farföräldrar. Jag kostade på mig allt mer och i slutet av studietiden tog jag motorcykelkörkort och köpte både motorcykel och bil, reste även långt utomlands och hade trevliga lov med uppskattade hemfärder.

Lägenheten sålde jag när jag var färdig för 115 000 kr och jag tjänade mer på den affären än vad jag betalat in i hyra under åren jag bott i den. I dag har priserna stigit ännu mer i Norrköping men man kan fortfarande bo mycket billigt i den staden. Skulle tro att om min gamla lägenhet var till salu idag skulle den kanske gå för omkring 250 000 kr och hyran är nog omkring 1300 kr i dagsläget.

I Kalifornien är det vanligt att två körfält slås ihop till ett. Då gäller dragkedjeprincipen. Först en bil från ena filen sen en från andra sen en från ena igen och så vidare. Visst man får vara lite på hugget för att få sin plats, men om man är det är det aldrig några problem. Om man inte är det är det inte värre än att man kommer en bil längre bak.

I alla fall i södra Sverige verkar det istället vara någon slags tävling om hur snabbt man kan inordna sig i det högra körfältet långt innan de två filerna blir till en. Detta resulterar i att kön blir dubbelt så lång och mer därtill. Att kön blir mer än dubbelt så lång beror på att utfarter täpps till i onödan och även de som skall svänga av där måste köa. Dessutom är det ju alltid några som drar förbi hela kön och skapar en och annan hjärnblödning bland dem som radat upp sig i högra körfältet.

Så snälla ni där hemma. Fyll upp alla körfält ända fram tills det blir ett fält. Det är inte det minsta svårt att sedan ordna in sig varannan precis när det behövs. Det blir så mycket bättre.

Det är april månad och därmed dags för det första av mina två årliga inköp. Valet föll på Castellum och i måndags köpte jag 800 aktier till kursen 109.9 kr. Inköpet gjordes i min ISK på Skandiabanken och courtaget var 69 kr. Jag brukar köpa för lite mer men glömde att föra över från stora sparkontot och ville få affären i hamn i måndags eftersom flickvännen åkte hem då. Hon har nämligen börjat skugga mina inköp och vi tycker det är roligast om vi köper samtidigt och till samma kurs.

I Castellum får man ett förvaltningsresultat på drygt 8 kr per aktie och därmed tycker jag inte 109.9 är allt för farligt pris. Dessutom vill jag öka på något i fastighetssektorn eftersom jag inte äger mitt boende. Det är ju inte säkert jag blir kvar i hyresrätt för evigt och skulle det visa sig att fastighetspriserna aldrig vill dämpas så har jag gärna en liten hedge mot det. Det blir även en viss hedge mot mitt största innehav, Fortum, eftersom Castellum är nettoförbrukare av en del energi.

Två saker kan göra det surt för Castellum framöver. Dels stigande realräntor och dels fallande fastighetspriser. Även konjukturen spelar in det klart med det gäller ju det flesta bolag. Fallande fastighetspriser bryr jag mig inte så mycket om, dels för att jag inte äger mitt eget boende och dels eftersom det inte påverkar förvaltningsresultatet i Castellum negativt i någon större utsträckning. Jag köper inte Castellum för att sälja dem igen om man säger så. När det gäller räntorna tror jag i strid med många andra att vi hittat en ny normalnivå snarare  än att dagens räntor är låga.

Min flickvän har varit på besök senaste tiden och det har blivit en del shopping. För min del består fynden av två par jeans från Levis, ett par surfshorts från från Harley och 3 par shorts av chinosmodell från Dockers resp. Nauticat. Totalt har de gått på omkring 850 kr vilket jag tycker är riktigt bra. Två av chinosshortsen var på second-hand och resten nytt.

Jag ser två strategier när det kommer till medvetna klädinköp i min omgivning. Dels de som köper dyrt men bra kvalité och på så sätt menar att det blir billigt i längden pga att kläderna håller länge både stilmässigt och slitagemässigt. Dels de som köper så billigt som möjligt - spelar ingen roll om den bara håller ett år för den var ändå så billig. Jag försöker kombinera de två och lyckas faktiskt ibland. Ett bra exempel var mitt köp av en begagnad stickat tröja på second-hand. Jag kan gå ganska länge - ibland flera år - och vara sugen på ett visst plagg och när man minst anar det brukar det man är ute efter dyka upp till ett bra pris. Ibland inom kort och ibland dröjer det länge. Strategin bygger dock på att man tycker det är kul och knalla runt på loppisar och second-hand-butiker såväl som på mellandagsrean.

Det jag tycker är svårast är dels att veta vad jag vill ha och dels att bedöma kvalitén. A och O när det gäller effektiv ekipering är att man sliter ut plaggen, att de kasseras på grund av att de är utslitna, inte att man tröttnat på dem. Därför kan det vara svårt att veta vad man vill ha, att man tycker något är snyggt för tillfället kan präglas av gällande mode och det är inte så lätt att veta om man fortfarande kommer tycka det är snyggt efter sju år. Ett knep kan vara att tänka tillbaka, skulle jag uppskattat plagget för både  5 och 10 år sedan? Är svaret ja är det ett bra tecken. Det gäller att hitta det som är tidlöst och klassiskt.

Det är också en balansgång mellan att bara köpa det man behöver för stunden och att slå till när tillfälle ges. Att bara köpa det man verkligen behöver för stunden har fördelarna att man minimerar att köpa något som man snabbt tröttnar på. Det kan också vara så att om man köper något nytt bidrar det till att man tröttnar på äldre plagg och de blir sedan liggande i garderoben utan att användas särskilt mycket. Det är ju trots allt lite tråkigt att använda de kläder man gillar minst för att man vill slita ut dem - den sortens självdisciplin har inte ens jag. Favoritplaggen används mest oavsett om det är senaste inköpet. Man skall inte heller förringa att även kläder dras med en kapitalkostnad. Kan du skjuta upp ett inköp så tickar räntan på banken under tiden.

Samtidigt kan det vara riktigt kraftfullt att köpa rejält när tillfälle ges. Det är inte varje dag man får riktigt bra priser och så länge plaggen tids nog blir utslitna blir det oftast en bra affär i slutändan.

Slutligen kan jag meddela att den stickade tröjan beskriven ovan så här snart 2 år senare fortfarande är en favorit och den är inte det minsta nopprig och visar inte heller några andra tecken på användning eller slitage.

Efter knappt två månader i Kalifornien, USA har jag gjort en hel del iakttagelser när det gäller amerikaner och pengar. Generellt får jag uppfattningen att småpengar här ges mindre värde. Ibland är det nästan som att en dollar här ses som en krona där hemma.

Man ser sällan något mindre än en dollar hos tiggare och gatumusikanter trots att det finns gott om mynt med mindre valörer. Det ses helt enkelt som snålt att langa upp småmynt, en sedel skall det vara. Att ge en mycket liten summa ses som värre än att inte ge något alls. Och att ge en mycket liten summa finns alla möjligheter till. Encentarna finns fortfarande kvar och dessa har ett värde av ungefär 6.5 svenska ören. Jag har hört att skrotvärdet i mynten är högre än valören och att det är förbjudet att smälta ner dem. Många bryr sig inte om encentarna utan tycker bara de är jobbiga. Det i kombination med att det ses som en förödmjukelse att ge dessa till tiggare eller gatumusikanter gör att det försvinner stora mängder varje år. Dessa får centralbanken ersätta med nya som är betydligt dyrare att tillverka än de en cent som de är värda.

Om man köper en bit tyg i Sverige är det kutym att säljaren lägger på någon centimeter extra när tyget mäts upp och klipps till. Allt för att minimera risken att kunden får mindre än vad den har betalat för. Detsamma gäller inte här. Jag har tankat en del med sedlar och har aldrig varit med om att räkneverket räknat över någon cent. Däremot har räkneverket stannat strax innan ibland. Tror ni en gniden pensionär i Sverige skulle acceptera det? Att få bensin för 99.76 kr när hon lagt på en hundralapp. Det är ju dessutom alltid några droppar kvar i slangen.

Jag har även varit med om en barnota på 17.97 dollar där en växel på 2 dollar lämnades tillbaka på en 20-dollars sedel. Det som inhandlats var två öl för 6.75 kr styck. Så hur kunde 2 * 6.75 = 13.5 dollar bli 18? Jo, oftast ingår inte skatt i de tryckta priserna. På restauranger och barer är det i stort sett alltid så. Dessutom är det ibland nån form av community fee som läggs på. Det har jag sett på en skidort men även i San Francisco. Dessutom var det så att på detta ställa las en service fee på 18% på. Allt som allt gick notan från 13.5 till 17.97 - då borde alltså växeln varit 2 dollar och 3 cent eftersom en tjuga lämnades. Nä nä, när det handlar om så små summor som tre cent är det inte säkert att man får det. Personalen tar för givet att man ändå inte bryr sig eller till och med tycker det är jobbigt att behöva ta hand om dessa småpengar. Amerikanerna verkar inte ha några problem med sånt här. En orsak är väl att de är bättre på att veta när skatt är inkluderat och när det inte är det. Och när ev. community fees och dricks tillkommer.

Dricks är en historia i sig och det har varit uppe i exempelvis Magdalena Ribbings vett och etickett-blogg nyligen. Själv är jag av den bestämda uppfattningen att om man i USA exempelvis äter på restaurang med bordsservering så betalar man runt 15% dricks och detta även om inte servicen och maten varit på topp. Hur det ses att inte göra det är inte helt enkelt för oss svenskar att förstå. Men tänk dig att du har haft hjälp av några kompisar att flytta en hel dag. Det har varit många lådor, mycket tunga möbler, ett piano och en hel del smågrejer i kassar. Ni satte igång vid 10-tiden och vid fyra-tiden på eftermiddagen började det bli färdigt. Du frågar vilka som vill ha flyttpizza och ringer och beställer.

Skulle du nu börja samla in pengar av kompisarna för pizzan eller skulle du bjuda? Ni har ju inte på förhand kommit överens om att det skall bjudas på pizza och du skulle kunna säga att de som inte vill betala får helt enkelt ingen pizza. Att göra så är precis som att inte ge dricks till serveringspersonalen.

Dricks är frivilligt juridiskt sett men inte socialt.

Mitt sista exempel handlar om telefoni. Här ser man inte på numret om det är en mobiltelefon eller fast telefon. Men även här kostar det olika att ringa beroende på mottagartelefon. Så fort man ringer på en annons eller får ett nummer på en lapp kan man alltså inte veta vad det kostar att ringa. Nope, är det ett problem? Nja, amerikanarna bara rycker på axlarna. Den som ringer har säkert råd. Det sammanfattar amerikanernas syn på pengar bra. Det handlar mest om huruvida man har råd här, inte så mycket om man tycker att det är värt pengarna eller inte.