Vid sidan av mitt mål har jag även ställt upp en del milstolpar. Jag vet inte om jag någonsin kommer passera alla men så länge min nuvarande hobby - att spara och investera - håller i sig kommer jag sakta gå upp för trappan.

1. Hyran täcks av kapitalinkomster
- En första milstolpe. Den kan ses som att man betalat av sitt boende trots att man bor i hyresrätt.

2. Fasta kostnader täcks av kapitalinkomster

3. Nuvarande utgiftsnivå täcks av kapitalinkomster
- Kan tyckas vara slutgiltiga målet, men jag tror inte det riktigt räcker för att exempelvis sluta jobba. Haken ligger i att så länge man sparar mycket så ligger utgifterna förhållandevis lågt. Det kan vara helt ok, särskilt när man jobbar och inte har så mycket tid att göra av med pengar och samtidigt gläds åt en stadigt växande pengabinge. Men utan motivationen som den växande pengabingen ger och med betydligt mer tid att göra av med pengar på tror jag inte det är lika roligt att leva kostnadseffektivt.

4. Kapitalinkomsterna lika stora som summan som sparas.
- Såvida man sparar mer än 50 procent av sin inkomst är detta en trevlig milstolpe att passera.

5. Kapitalinkomsterna lika stora som lönen
- Nu snackar vi. Vid det här laget lär sparmotivationen tryta och man kan absolut sluta jobba om man känner för det.

* Alla nivåer ovan är efter skatt.

** Med kapitalinkomster menar jag räntor + utdelningar. Ev. kursuppgångar räknas inte in utan ser till att kapitalet inte tappar sitt värde av inflationen.


I nästa inlägg skall jag redovisa var i trappan jag ligger med 2012 års nivåer.

Nu skall jag titta på sista avsnittet av
dokumentären om Jan Stenbeck. Den finns uppe på SVT play ett tag till.

Rekommenderas varmt.

Tillägg 4 nov 2013: Avsnittet finns inte på SVT längre.

Man skulle kunna tro att jag i dagarna filar på budgeten för 2013. Så är dock inte fallet. Jag har nämligen ingen budget. Jag vill ha friheten att köpa det jag känner för när jag vill. Jag väger istället varje inköp vid varje tillfälle, är det värt pengarna eller inte.

I slutet på varje månad ser jag hur stort utrymme som finns till sparande just den månaden.

Att veta hur ens portfölj och dess innehav har utvecklats är inte så enkelt som man kan tro.

För mitt privata aktiesparande använder jag Skandiabanken och där kan man för varje värdepapper naturligtvis se en rad olika siffror. De som är mest intressanta är anskaffningsvärdet, marknadsvärdet och totala utvecklingen i procent. Men det räcker inte. Med dessa siffror återstår en hel del räkning för att exempelvis se vilken som gått bäst av två aktier.

Det beror i stort på två orsaker:
1. Utdelningar räknas inte med.
2. Ingen hänsyn tas till hur lång tid man innehaft ett värdepapper. Om ett papper stigit 10 % på tio år är det en utveckling, om ett papper stigit 10% på ett år är det en annan.

På pensionsmyndighetens hemsida är situationen betydligt bättre. För min PPM-portfölj kan jag se "Snitt per år sedan start", vilket i mitt fall är 5 %. Perfekt. Även för mina enskilda fonder kan jag se "Snitt/år" i procent. Mycket bra.

Via min tjänstepension ITP1 har jag en del fonder hos Länsförsäkringar och där kan man bara se värdeförändring i kronor. Inte bra.

Jag har även tittat på Privata affärers tjänst för portföljövervakning. Den är mycket lik det jag redan har på Skandiabanken.

Så hur göra? Jag vill ju ha bra koll inte bara på PPM utan även min privata pengabinge. Jag har helt enkelt utvecklat mitt eget verktyg i Java. Jag lägger manuellt in när en affär görs och när utdelning ges. Sen räknar verktyget ut en rad nyckeltal, exempelvis "Snitt/år", eller effektiv årsränta som jag hellre kallar det. Allt från courtage till utdelningar räknas med. Sen kan jag direkt se vilket av mina innehav som gett mest oberoende om det beror på generösa utdelningar eller bra kursutveckling. En aktie jag haft i 3 år kan utan problem jämföras med en jag haft i 10 år eftersom effektiva årsräntan räknas ut.

Under senaste året har jag gjort en rad förändringar vad gäller kort och lönekonto.
- Bytt lönekonto till Forex för bättre ränta
- Bytt Skandiabankens kontokort med 240 kr i årsavgift till Forexs kostnadsfria.
- Skaffat OKQ8-kreditkort med räntefri kredit och köpbonus.

Nu börjar det visa sig i plånboken :) Vid årskiftet ramlade det in 330 kr efter skatt i ränta från forex, detta skall jämföras med mitt gamla lönekonto där räntan nu är 0. Under året har jag handlat för 52 659 kr på kreditkortet vilket ger en bonus i kontanter på 520 kr. Totalt blir det 330 + 240 + 520 = 1090 kr.

Inte mycket att bråka om kan tyckas men det här är löpande kostnader/inkomster som rullar på dag ut och dag in. Med en avkastning på 4 % efter skatt krävs 27 250 kr för att avkasta 1090 kr per år.

Under 2012 har min aktieportfölj utvecklats med 8.9 % efter skatt. Min ränteportfölj har stigit med 2.6 % efter skatt.

Totalt blir det 4.6 % vilket jag är nöjd med.

Jag har full historik sedan 1 jan 2010 och sedan dess har aktieportföljen utvecklats med en årseffektiv ränta på 7.3 % efter skatt vilket motsvarar en uppgång på 23,5 % efter skatt.

Det är dags att sammanfatta 2012 och jag kommer dela upp det på flera inlägg.

Jag börjar med att lista de affärer jag gjort under året. Det är inte fler än 3 stycken och i linje med min strategi att regelbundet köpa aktier och binda till fast ränta.

1. I april köpte jag Fortum till kursen 16.56 euro.
2. I april band jag pengar i två år till räntan 3.85 % hos Bluestep.
3. I oktober köpte jag ytterliggare fortumaktier till kursen 14.11 euro.

Att jag inte är mycket för inköp av plojgrejer, designföremål som inte faller i smaken och onödiga prylar i allmänhet är nog ingen nyhet.

Den varan får man dock se mycket av i de två julklappslekar jag deltagit i under julhelgen. I den första köpte skulle man köpa två paket för minst 30 kr vardera, jag två paket à 3 Elkbrew starköl. Eftersom man i leken kunde påverka vad man fick visste jag att de skulle gå till någon som kunde tänka sig en öl och var därmed presenter som gick åt och uppskattades redan samma kväll. Själv kom jag hem med en minimal mexikasnk kokbok med recept som man lika gärna kan kolla upp på nätet.

Till den andra leken skulle man handla en klapp för 100 kr. Jag hade tänkt köpa en parmesanost men glömde tyvärr det och slog därför istället in en hundralapp. Själv fick jag en tekopp men bytte till mig en liten skål med tillhörande special-sked-gaffel avsedd för oliver och liknande. Inte mycket att ha enligt mig. Och det är redan sprängfyllt i köksskåpen där hemma.

Men bättre investeringar är på gång. Igår hyrde vi ett mini-spa med bastu, relax-stolar och två pooler och idag bär det iväg på skidresa till Branäs i nora Värmland. Det är bättre än onödiga prylar det.

God jul till alla sparsamma bloggläsare.

Här följer några allmänna tips för att hålla ner matkostnaderna.

Först och främst är det mataffärer modell större eller möjligtvis torghandel eller gårdsbutiker som gäller för inköpen. Om man kan komma över råvaror helt gratis är ju det toppen med det klart. Exempelvis äpplen som ibland finns i parker. Restauranger, bensinmackar och servicebutiker går bort.

Väl inne i butiken är det praktiskt att titta på kilopriser. Det gör det mycket enklare att jämföra. Rotfrukter, vitkål, olja, ägg, havregryn, pasta, ris, bönor och linser är exempel på billig basmat.

Efter säsong kan man variera kosten. Paprika kostar ner mot 20 kr/kilo ibland och här går även extrapriser att utnyttja.

När det gäller extrapriser gäller det att inte luras att köpa för mycket. A och o är att äta upp precis allt man köper hem. Att köpa tre för priset av två och sedan behöva slänga en är inget vidare.

Köp storpack av sådant som håller sig. Medans färskvaror köps efter närmaste dagarnas behov.

En sen sommar i början av 00-talet flyttade jag hemifrån för att studera på Linköpings Universitet vid Campus Norrköping. Vid det laget hade jag omkring 200 000 kr i sparkapital på grund av sparsamma och snälla föräldrar som sparat barnbidraget i mitt namn sedan länge. Jag bestämde mig ganska snabbt att jag inte skulle ta något studielån utan istället använda sparkapitalet vid behov. Jag som många andra hade ju hört hur tufft studenterna hade det ekonomiskt och jag tänkte dessutom klara mig utan lånet vilket innebar omkring 2200 kr per månad under terminerna. Här gäller det att hålla ner utgifterna tänkte jag.

När jag tackat ja till utbildningsplatsen fick jag hem en del info, bland annat en broschyr med alla studentboenden på orten samt information om nollning med en uppmaning att betala in 550 kr i nollningspeng. Faktum är att jag inte förstod om de 550 kr var något slags skämt bara för att se om nån idiot betalade. Det fanns inte i min värd att betala in. De boenden som erbjöds i broschyren tyckte jag var för dyra och istället tog jag och pappa familjens folkabuss till Norrköping för att leta på plats. Vi kom upp på kvällen och la oss att sova på sätena parkerade på gatan. Nästa dag in på Universitetet och där hade de en pärm med boendeerbjudanden från privatpersoner. På detta vis hittade jag en liten fin lägenhet på 1 rum och kök som jag hyrde i andra hand för 1700 kr per månad inkl. möbler, värme och el.

När plugget väl startade visade det sig att i princip alla betalat nollepengen och valt boende ur broschyren. Jag var dock nöjd med mitt val. Det var en trevlig egen lägenhet som ändå var billigare än sunkigaste korridorboendet på 'Bollen'. Första dagen var uppstyrd av faddrarna och vid lunchtid begav vi oss mot Studenternas hus för att äta lunch gemensamt. Själv kunde jag inte förstå hur en utelunch kunde föreslås, vi var ju fattiga studenter för fan. Kårlunchen på den tiden var billig och jag tror det handlade om 30 kronor med det var också mycket folk och jag vill minnas att jag löste situationen med att slinka förbi kassan utan att betala. En del fortsatte med att äta lunch på kåren varje dag medans jag ägnade 20 minuter åt att promenera hem för att laga mat och äta och sedan promenera 20 minuter tillbaka. Lunchrasten var 1 timme och en kvart och det dröjde inte länge förrän jag skaffade mig en begagnad cykel för några hundra vilket halverade restiden.

Medans klasskamraterna festade i nollningsperioden hade jag fullt upp med att hantera den nya situationen. Jag hade missuppfattat utbildningen och hade ångrat mig och var inte det minsta sugen på tramsiga lekar och barrundor. Men jag bestämde mig ändå för att stanna kvar under den inledande matteundervisningen, senare skulle det visa sig att jag blev kvar utbildningen ut.

I motsats till kamraterna hade jag ingen mobil men skaffade en hemtelefon. I övrigt köpte jag i stort sett endast mat. Jag cyklade runt stan och när jag skulle hem och hälsa på använde jag ett intyg på att jag låg i lumpen som jag fortfarande hade kvar och åkte således på alla er andras bekostnad. Kläder dröjde innan jag köpte och när jag väl gjorde det var det på Myrorna. Varje dag begav jag mig hem för att laga mat och äta lunch, av någon anledning lagade jag bara en portion om gången. Jag åt pannkakor, pasta med sås, potatis med sojakorv med mera. Inte en enda gång köpte jag lunch eller middag ute. Att köpa kaffe för en femma som alla andra gjorde varje dag var jag inte det minsta sugen på. Jag var dock med ute på kvällarna ibland men studentställena på den tiden var billiga och jag har aldrig varit någon stordrickare.

Terminen rullade på och jag trivdes allt bättre. Lägenheten jag hyrde var en bostadsrätt som hyrts ut under längre tid men just när jag flyttade in hade droppen runnit över för styrelsen i föreningen och jag fick besked att jag skulle vara ute innan årsskiftet. Nytt boende behövdes alltså och jag letade på anslagstavlorna på universitetet. Jag fick se en liten lapp med följande text: "Lägenhet säljes, 20 000 kr" och ett telefonnummer.

Även 20 000 kr kändes som mycket pengar och det tog nog en vecka eller två innan jag ringde och frågade mer. Inte långt där efter var jag på besök o tittade. Det var en äldre dam som täppt till all ventilation med tidningspapper för att hålla uppe värmen och anledningen till det låga priset var att hon ville prompt sälja med minimalt antal visningar på grund av hon var rädd för gubbar. Lägenheten var på 1 rum och kök med en liten toalett utan dusch men med fina trägolv. Dusch fanns dock i källaren 4 trappor ner och jag sa till att jag tar den. När vi sedan träffade för att skriva på papper hade jag med 20 tusenlappar som jag plockat ut från banken. Jag fick följa med damen till banken och sätt in dem för att hon inte vågade gå dit själv med pengarna på sig.

Avgiften låg på låga 986 kr på grund av en sparsam styrelse. Trappen städade vi själva och när man skulle tvätta fick man betala 15 kr till vaktmästaren som själv bodde i huset. Tidningspappret i ventilerna åkte bort och ändå hade jag för varmt i lägenheten enligt min smak.

Jag trivdes snabbt i lägenheten och där blev jag kvar resten av min tid i Norrköping. En ny termin började och jag lunkade på i samma spår. Kommer ihåg hur jag cyklade förbi en pizzeria varje dag och ibland var jag rejält sugen på en pizza kan jag lova, men cyklade ändå förbi. I slutet på våren var snart första studieåret avklarat och jag kunde med förvåning konstatera att jag hade mer pengar än när jag började hösten året innan. Jag insåg att jag överdrivit och bestämde mig för att kosta på mig mer framöver.

Till hösten började jag äta lunch ute och spenderade mer rent allmänt. Men jag klarade mig fortfarande utan lån och utan att sparkapitalet sjönk med hjälp av att jobba halva sommarlovet och även en del bidrag från föräldrar, mor och farföräldrar. Jag kostade på mig allt mer och i slutet av studietiden tog jag motorcykelkörkort och köpte både motorcykel och bil, reste även långt utomlands och hade trevliga lov med uppskattade hemfärder.

Lägenheten sålde jag när jag var färdig för 115 000 kr och jag tjänade mer på den affären än vad jag betalat in i hyra under åren jag bott i den. I dag har priserna stigit ännu mer i Norrköping men man kan fortfarande bo mycket billigt i den staden. Skulle tro att om min gamla lägenhet var till salu idag skulle den kanske gå för omkring 250 000 kr och hyran är nog omkring 1300 kr i dagsläget.

I Kalifornien är det vanligt att två körfält slås ihop till ett. Då gäller dragkedjeprincipen. Först en bil från ena filen sen en från andra sen en från ena igen och så vidare. Visst man får vara lite på hugget för att få sin plats, men om man är det är det aldrig några problem. Om man inte är det är det inte värre än att man kommer en bil längre bak.

I alla fall i södra Sverige verkar det istället vara någon slags tävling om hur snabbt man kan inordna sig i det högra körfältet långt innan de två filerna blir till en. Detta resulterar i att kön blir dubbelt så lång och mer därtill. Att kön blir mer än dubbelt så lång beror på att utfarter täpps till i onödan och även de som skall svänga av där måste köa. Dessutom är det ju alltid några som drar förbi hela kön och skapar en och annan hjärnblödning bland dem som radat upp sig i högra körfältet.

Så snälla ni där hemma. Fyll upp alla körfält ända fram tills det blir ett fält. Det är inte det minsta svårt att sedan ordna in sig varannan precis när det behövs. Det blir så mycket bättre.

Det är april månad och därmed dags för det första av mina två årliga inköp. Valet föll på Castellum och i måndags köpte jag 800 aktier till kursen 109.9 kr. Inköpet gjordes i min ISK på Skandiabanken och courtaget var 69 kr. Jag brukar köpa för lite mer men glömde att föra över från stora sparkontot och ville få affären i hamn i måndags eftersom flickvännen åkte hem då. Hon har nämligen börjat skugga mina inköp och vi tycker det är roligast om vi köper samtidigt och till samma kurs.

I Castellum får man ett förvaltningsresultat på drygt 8 kr per aktie och därmed tycker jag inte 109.9 är allt för farligt pris. Dessutom vill jag öka på något i fastighetssektorn eftersom jag inte äger mitt boende. Det är ju inte säkert jag blir kvar i hyresrätt för evigt och skulle det visa sig att fastighetspriserna aldrig vill dämpas så har jag gärna en liten hedge mot det. Det blir även en viss hedge mot mitt största innehav, Fortum, eftersom Castellum är nettoförbrukare av en del energi.

Två saker kan göra det surt för Castellum framöver. Dels stigande realräntor och dels fallande fastighetspriser. Även konjukturen spelar in det klart med det gäller ju det flesta bolag. Fallande fastighetspriser bryr jag mig inte så mycket om, dels för att jag inte äger mitt eget boende och dels eftersom det inte påverkar förvaltningsresultatet i Castellum negativt i någon större utsträckning. Jag köper inte Castellum för att sälja dem igen om man säger så. När det gäller räntorna tror jag i strid med många andra att vi hittat en ny normalnivå snarare  än att dagens räntor är låga.

Min flickvän har varit på besök senaste tiden och det har blivit en del shopping. För min del består fynden av två par jeans från Levis, ett par surfshorts från från Harley och 3 par shorts av chinosmodell från Dockers resp. Nauticat. Totalt har de gått på omkring 850 kr vilket jag tycker är riktigt bra. Två av chinosshortsen var på second-hand och resten nytt.

Jag ser två strategier när det kommer till medvetna klädinköp i min omgivning. Dels de som köper dyrt men bra kvalité och på så sätt menar att det blir billigt i längden pga att kläderna håller länge både stilmässigt och slitagemässigt. Dels de som köper så billigt som möjligt - spelar ingen roll om den bara håller ett år för den var ändå så billig. Jag försöker kombinera de två och lyckas faktiskt ibland. Ett bra exempel var mitt köp av en begagnad stickat tröja på second-hand. Jag kan gå ganska länge - ibland flera år - och vara sugen på ett visst plagg och när man minst anar det brukar det man är ute efter dyka upp till ett bra pris. Ibland inom kort och ibland dröjer det länge. Strategin bygger dock på att man tycker det är kul och knalla runt på loppisar och second-hand-butiker såväl som på mellandagsrean.

Det jag tycker är svårast är dels att veta vad jag vill ha och dels att bedöma kvalitén. A och O när det gäller effektiv ekipering är att man sliter ut plaggen, att de kasseras på grund av att de är utslitna, inte att man tröttnat på dem. Därför kan det vara svårt att veta vad man vill ha, att man tycker något är snyggt för tillfället kan präglas av gällande mode och det är inte så lätt att veta om man fortfarande kommer tycka det är snyggt efter sju år. Ett knep kan vara att tänka tillbaka, skulle jag uppskattat plagget för både  5 och 10 år sedan? Är svaret ja är det ett bra tecken. Det gäller att hitta det som är tidlöst och klassiskt.

Det är också en balansgång mellan att bara köpa det man behöver för stunden och att slå till när tillfälle ges. Att bara köpa det man verkligen behöver för stunden har fördelarna att man minimerar att köpa något som man snabbt tröttnar på. Det kan också vara så att om man köper något nytt bidrar det till att man tröttnar på äldre plagg och de blir sedan liggande i garderoben utan att användas särskilt mycket. Det är ju trots allt lite tråkigt att använda de kläder man gillar minst för att man vill slita ut dem - den sortens självdisciplin har inte ens jag. Favoritplaggen används mest oavsett om det är senaste inköpet. Man skall inte heller förringa att även kläder dras med en kapitalkostnad. Kan du skjuta upp ett inköp så tickar räntan på banken under tiden.

Samtidigt kan det vara riktigt kraftfullt att köpa rejält när tillfälle ges. Det är inte varje dag man får riktigt bra priser och så länge plaggen tids nog blir utslitna blir det oftast en bra affär i slutändan.

Slutligen kan jag meddela att den stickade tröjan beskriven ovan så här snart 2 år senare fortfarande är en favorit och den är inte det minsta nopprig och visar inte heller några andra tecken på användning eller slitage.

Efter knappt två månader i Kalifornien, USA har jag gjort en hel del iakttagelser när det gäller amerikaner och pengar. Generellt får jag uppfattningen att småpengar här ges mindre värde. Ibland är det nästan som att en dollar här ses som en krona där hemma.

Man ser sällan något mindre än en dollar hos tiggare och gatumusikanter trots att det finns gott om mynt med mindre valörer. Det ses helt enkelt som snålt att langa upp småmynt, en sedel skall det vara. Att ge en mycket liten summa ses som värre än att inte ge något alls. Och att ge en mycket liten summa finns alla möjligheter till. Encentarna finns fortfarande kvar och dessa har ett värde av ungefär 6.5 svenska ören. Jag har hört att skrotvärdet i mynten är högre än valören och att det är förbjudet att smälta ner dem. Många bryr sig inte om encentarna utan tycker bara de är jobbiga. Det i kombination med att det ses som en förödmjukelse att ge dessa till tiggare eller gatumusikanter gör att det försvinner stora mängder varje år. Dessa får centralbanken ersätta med nya som är betydligt dyrare att tillverka än de en cent som de är värda.

Om man köper en bit tyg i Sverige är det kutym att säljaren lägger på någon centimeter extra när tyget mäts upp och klipps till. Allt för att minimera risken att kunden får mindre än vad den har betalat för. Detsamma gäller inte här. Jag har tankat en del med sedlar och har aldrig varit med om att räkneverket räknat över någon cent. Däremot har räkneverket stannat strax innan ibland. Tror ni en gniden pensionär i Sverige skulle acceptera det? Att få bensin för 99.76 kr när hon lagt på en hundralapp. Det är ju dessutom alltid några droppar kvar i slangen.

Jag har även varit med om en barnota på 17.97 dollar där en växel på 2 dollar lämnades tillbaka på en 20-dollars sedel. Det som inhandlats var två öl för 6.75 kr styck. Så hur kunde 2 * 6.75 = 13.5 dollar bli 18? Jo, oftast ingår inte skatt i de tryckta priserna. På restauranger och barer är det i stort sett alltid så. Dessutom är det ibland nån form av community fee som läggs på. Det har jag sett på en skidort men även i San Francisco. Dessutom var det så att på detta ställa las en service fee på 18% på. Allt som allt gick notan från 13.5 till 17.97 - då borde alltså växeln varit 2 dollar och 3 cent eftersom en tjuga lämnades. Nä nä, när det handlar om så små summor som tre cent är det inte säkert att man får det. Personalen tar för givet att man ändå inte bryr sig eller till och med tycker det är jobbigt att behöva ta hand om dessa småpengar. Amerikanerna verkar inte ha några problem med sånt här. En orsak är väl att de är bättre på att veta när skatt är inkluderat och när det inte är det. Och när ev. community fees och dricks tillkommer.

Dricks är en historia i sig och det har varit uppe i exempelvis Magdalena Ribbings vett och etickett-blogg nyligen. Själv är jag av den bestämda uppfattningen att om man i USA exempelvis äter på restaurang med bordsservering så betalar man runt 15% dricks och detta även om inte servicen och maten varit på topp. Hur det ses att inte göra det är inte helt enkelt för oss svenskar att förstå. Men tänk dig att du har haft hjälp av några kompisar att flytta en hel dag. Det har varit många lådor, mycket tunga möbler, ett piano och en hel del smågrejer i kassar. Ni satte igång vid 10-tiden och vid fyra-tiden på eftermiddagen började det bli färdigt. Du frågar vilka som vill ha flyttpizza och ringer och beställer.

Skulle du nu börja samla in pengar av kompisarna för pizzan eller skulle du bjuda? Ni har ju inte på förhand kommit överens om att det skall bjudas på pizza och du skulle kunna säga att de som inte vill betala får helt enkelt ingen pizza. Att göra så är precis som att inte ge dricks till serveringspersonalen.

Dricks är frivilligt juridiskt sett men inte socialt.

Mitt sista exempel handlar om telefoni. Här ser man inte på numret om det är en mobiltelefon eller fast telefon. Men även här kostar det olika att ringa beroende på mottagartelefon. Så fort man ringer på en annons eller får ett nummer på en lapp kan man alltså inte veta vad det kostar att ringa. Nope, är det ett problem? Nja, amerikanarna bara rycker på axlarna. Den som ringer har säkert råd. Det sammanfattar amerikanernas syn på pengar bra. Det handlar mest om huruvida man har råd här, inte så mycket om man tycker att det är värt pengarna eller inte.

Då var flytten av mina 1904* Telia Sonera och mina 300 Securitas-aktier till ISK klar. Jag gjorde det genom att först sälja för att sedan köpa tillbaka i ISK. När allt redan var påbörjat kom jag på att man kanske kunde flyttat dem istället och det visade sig gå bra mot en avgift på 149 kr. Det alternativet kommer jag ta nästa gång. Det tog 3 vardagar innan jag fick ut försäljningslikviden ur depån vilket gjorde att jag köpte tillbaka Telia Sonera på något högre kurs än jag sålde för utöver spreaden. Inte så kul.

Telia sålde jag för 45.15 kr och köpte tillbaka för 45.27 kr. Securitas sålde jag för 76.6 och köpte tillbaka för 76.7 kr.

Courtaget var 64 kr vid försäljningarna och 69 kr vid inköpen. Anledningen till skillnaden är att jag har över 500 tusen i värdepappersdepån och får därmed lite rabatt.

* Siffran 1904 beror på att jag har ytterligare 96 aktier som jag köpte på Nordea för många år sen och dessa ligger kvar där. Har alltså totalt 2000 aktier.

Efter utdelningen i TeliaSonera handlades aktien under min snittköpkurs och i fredags bestämde jag mig för att göra en rockad från väredpappersdepån till ISK. Passade samtidigt på att flytta Securitas som inte heller varit någon kursraket. Trodde jag skulle kunna plocka ut pengarna från depån direkt men det gick inte. Summan jag sålt för fanns tillgänglig för andra köp men inte tillgänglig för uttag ur depån.

Därför hoppas jag nu att börsen inleder ner på måndag men jag kommer köpa tillbaka oavsett. Daytrading är inget jag kan och jag kommer inte göra några försök att tjäna en hacka på flytten. Innehavet i Securitas var inte så stort så det kunde jag köpa tillbaka direkt genom att låna lite från lönekontot. Men Telia får jag lugna mig med till på måndag.

Nu i efterhand kom jag på att det kanske hade gått att kontakta Skandiabanken och flytta innehaven mellan depåerna med lägre eller till och med kanske utan courtage. Får kolla upp det till nästa gång.

Min strategi när det gäller depåer är att använda ISK för de innehav med så pass hög direktavkastning  att man tjänar på att ha dem i ISK bara med hänsyn tagen till den. För 2014 innebär det en direktavkastning på över 2.04 %

Om jag kan göra en flytt av befintliga innehav utan reavinstskatt så gör jag det men jag flyttar inte innehav som gått upp en massa.

Sedan en tid tillbaka läser och skriver jag en del på Twitter. Oftast handlar det om ett jag slänger ut någon halvt provokativ kommentar för att se vad reaktionen blir. Jag har arbetat en del med Twitter på jobbet ett bra tag så jag har rätt bra koll på vad tjänsten erbjuder men har inte varit någon större användare och kommer nog inte bli det heller.

Twitter kan vara sjukt irriterande ibland. Om många dras in i en diskussion så kan man snart inte skriva nåt alls eftersom allas namn måste vara med i själva tweeten. Samtidigt är det ju det som är hela iden, att man skall tvingas fatta sig kort.

En annan irriterande grej är att när någon hashtag blir lite för populär så blir den snabbt ganska värdelös. I dessa fall brukar taggen helt tas över av de som skriver "Vilket bra initiativ! #snålmad", "Bästa taggen just nu. #snålmånad", "People in sweden are just now having #snålmad" o.s.v.

Det häftigaste med Twitter är att det är social accepterat, iaf vad jag vet, att ställa en fråga eller kontakta precis vem man vill. Och det är dessutom så att man ofta får svar även när det gäller höjdare. Det är inget jag har utnyttjat i någon större omfattning men jag ställde en 'kundtjänstfråga' om cotrtagenivåer till Nordeas chefsstrateg och fick svar. Det var väldigt smidigt iaf för mig. Istället för att ringa till kundtjänst och sitta i telefonkö.

Om ni vill följa mina utspel så heter jag @sparatilltusen

Jag funderar en del på hur det kommer kännas om börserna rasar rejält ännu en gång. De flesta inklusive jag själv är väl ganska säkra på att det kommer men har ingen aning om när. Det skulle inte vara första gången för mig. Jag var med både på IT-kraschen och under finanskrisen. Men det kommer vara första gången som jag sitter på en miljonportfölj.

För att vara psykologiskt förberedd kan det vara intressant att räkna ut hur stor nedgång man klarar för att totalt sett ligga på noll. Själv har jag full historik sedan 1 jan 2010 och större delen av portföljen är ihopsparad efter den tidpunkten. Avkastningen efter skatt har varit 304 129 kr sedan dess.

I dagsläget värderas mina aktier till 825 077 kr och då är det lätt att räkna ut att en sättning på omkring 36 % skulle radera ut hela avkastningen sedan 2010! Det tål att tänkas på och det visar hur stor vinsten är om man lyckas sälja vid rätt tillfälle och sen köpa tillbaka vid rätt tillfälle. Men dessvärre tror jag inte jag är bättre på det än någon annan utan kommer istället låta portföljen följa med ner i dyn samtidigt som jag fortsätter mina regelbundna inköp. Trösten får bli att jag kommer vara väl positionerad för den följande uppgången som förhoppningsvis kommer därefter.

När de flesta andra sparbloggare antar Kanjagbliriks utmaning att snåla järnet en månad så kan jag inte låta bli att istället anta Snålolles geniala idè om att istället ha en Reverse snålmånad - sätta sprätt på hela lönen. Är så bitter för att jag inte kom på den idèn själv.

Här skall spenderas på grejer som jag ändå inte vill ha. Funderar bland annat på att ta en runda med bilen bara för att bränna bensin. Skall se om Priusen klarar en burnout också, lite bränt gummi är aldrig fel. Sen blir det några paket cigg som jag kan leka med på balkongen, tända på och leka att det är skorstenar eller nåt. Lotter blir det också naturligtvis och skall naturligtvis day och swingtrejda. Kommer även göra lite affärer grundat på parametrar som jag inte har en aning om och sen klappa mig för bröstet om det går bra.

Nu finns det ju en massa sevärdheter här i närheten men istället skall jag ge mig iväg en rejäl tur och titta på andra sevärdheter längre bort. Jodå, och lite bankkort med avgifter skall jag skaffa mig och även byta till en bank som tar betalt för att betala räkningar detklart. Kan inte rada upp allt jag skall göra, det här är bara början :)