De flesta vet att skatten på ISK är ett schablonbelopp på hela kapitalet men alla verkar inte riktigt veta hur skatten räknas ut exakt. Nu skall jag försöka förklara hur det ligger till. Nedan räknar jag som det är nu, regeringen har ju som eventuellt är bekant föreslagit förändringar. Men dom väntar vi med tills de eventuellt gäller.
För att beräkna skatten behöver vi först en del siffror vilka skatten baseras på:
- Insättningar** kvartal 1,2,3 och 4.
- Marknadsvärde** vid ingången* av kvartal 1,2,3 och 4
- Statslåneräntan 30:e nov året innan(2,09 för taxeringssåret 2014, för 2015 gäller 0.9 vilket var den ränta som gällde 30:e nov 2014).
* I praktiken är det enklare att tänka sig utgången av föregående kvartal. Har man aktier så är det stängningskursen sista handelsdagen i föregående kvartal som räknas.
** Marknadsvärde och insättningar är som det låter. Man kan tänka sig en ISK som en flaska. Allt innehåll i flaskan oavsett art(kassa, aktier, fond med mera) räknas med i marknadsvärdet. För att något skall komma in i flaskan måste det passera öppningen och allt som passerar in där(oavsett art) räknas som insättning. Notera att skatten är helt oberoende av uttag. Man kan alltså inte kvitta insättningar mot uttag. Om det som är i flaskan ger avkastning stannar det fortfarande i flaskan så länge du inte avsiktligt väljer att fiska upp och ta ut delar av eller hela innehållet.
Vi kan nu helt sonika plussa ihop alla insättningar och alla marknadsvärden och dela med fyra. Nu har vi fått fram vad man kallar kapitalunderlag och det är detta kapitalunderlag som skall beskattas på samma nivå som om det hade avkastat som statslåneräntan. Skatten på statslåneräntan är 30 % av densamma vilket blir 0.627 % av kapitalunderlaget för 2014.
En tanke slog mig en gång. Den handlade om jämställdheten i stora börsnoterade bolags styrelser. Dessa styrelsers består i skrivande stund till största delen av medlemmar födda på 1940 och 50-talet. På den här tiden var inte jämställdheten något att hänga i granen. De flesta mammor var hemmafruar medans papporna jobbade. De kvinnor som arbetade gjorde det i kvinnodominerade yrken med mera. Utan att ha kollat upp fakta något vidare så är jag ganska säker på att könsfördelningen på utbildningar så som ekonom, jurist och ingenjör var rejält skev. Fler killar än tjejer.
I detta klimat växte alltså våra nuvarande styrelsemedlemmar upp och blev inte bara kulturellt hjärntvättade utan de ägnade sig också åt olika saker i inledningen av livet. Medans en del av de killar som hade möjlighet pluggade började deras kvinnliga jämnåriga sin karriär som hemmafruar eller kanske med ett jobb i vården eller liknande. Det här var naturligtvis inte bra på något sätt men det var så det var och inget vi kan göra något åt nu.
Det jag vill konstatera är att bland 40 och 50-talister så har betydligt fler män fått styrelseförberedande erfarenheter jämfört med kvinnor. Jag säger inte att traditionellt kvinnliga sysslor är okvalificerade på något sätt. Men när det gäller att sitta i en styrelse så väger oftast kunskaper så som teknik, redovisning, ekonomi, juridik med mera tyngre än matlagning om ni förstår vad jag menar.
Att med denna bakgrund kvotera in kvinnor i styrelserna i dagsläget anser jag därmed är helt fel. Kvotering har så många baksidor. Det faktum att man vid könskvotering låter kön vara en merit i vissa fall men en nackdel i andra - alltså raka motsatsen till äkta jämställdhet - är bara en av de uppenbara problemen. Att inkvoterade medlemmar riskerar bli en b-grupp är en annan.
Vissa saker måste få ta tid. Att kräva 50/50 i dagsläget skulle vara som att tvinga ut kvinnor på forna slagfält och skjuta dem där med hänvisning till att könsbalansen av ihjälskjutna på slagfält är skev och måste tillrättaläggas.
Det är mycket som varit fel i gamla tider men ibland kan vi helt enkelt inte göra någonting åt det. Det vi istället skall koncentrera oss på är att dagens barn och ungdomar får bättre förutsättningar. Att ingen särbehandlas på grund av kön eller något annat ovidkommande.
Så hur ser det ut i dagens styrelser? Det är väl allmänt känt att det är fler män än kvinnor. Dock tycker jag, som ni kanske anar, att det inte är något bra metod att räkna på kvinnor och män rakt av med tanke på det jag tar upp ovan. Undra hur det skulle se ut om enbart tittar på medlemmar födda efter 1980? Dessa har åtminstone inte blivit - när det gäller jämställdhet - lika illa behandlade som de som växte upp tidigare.
Jag bestämde mig för att göra en liten undersökning på bolagen i min portfölj(ABB, Axfood, Castellum, Fortum, H&M, Industrivärden, New Wave, Nordea, Nordnet, SCA, Securitas och TeliaSonera).
Jag började titta efter styrelsemedlemmar födda -80 eller senare. Där gick jag dock bet, inte en enda medlem var så ung. Jag fick modifiera till -70 eller senare och resultatet lyder som följer:
ABB - Inga
Axfood - 1 man
Castellum - Inga
Fortum - Inga
H&M - 1 kvinna
Industrivärden - Inga
New Wave - Inga
Nordea - Inga
Nordnet - 1 kvinna
SCA - 1 man
Securitas - 1 kvinna
TeliaSonera - Inga
Alltså, i sparatilltusenportföljen finns det 5 styrelsemedlemmar födda 1970 eller senare. 2 män och 3 kvinnor. Därmed är jag nöjd på jämställdhetspunkten vad gäller styrelserna.
Vi har fantastiskt mycket att jobba på när det gäller jämställdhet fortfarande. Jag blir nästan gråtfärdig om jag tittar i en barnklädavdelning men det har i alla fall gått framåt på en del håll. Och när det gäller styrelsejämställdheten i de bolag jag investerat i har jag inte dåligt samvete.
Under min studietid deltog några kompisar i en aktietävling. Det gick minst sagt dåligt och efter någon vecka hade de gjort en rejäl förlust. -Men nu satsar vi på sämstapriset istället, sa en av kompisarna. Det var nämligen inte bara pris till den som fick sina pengar att växa mest utan även pris till den som presterade sämst. De konstaterade dock snabbt att det var minst lika svårt att prestera dåligt som att prestera bra.
Men spontant så känns det ändå logiskt att den som lyckas välja överpresterande aktier borde även kunna hitta underpresterande.
Men så enkelt är det inte. Det är riktigt lurigt att blanka en aktie och ingenting jag kommer ägna mig åt i första taget. Anledningen är främst att marknaden kan handla upp vilken skitaktie som helst till hissnande nivåer och den kan stanna där en längre tid. Det finns inget som sätter stop på den fronten.
När man köper en aktie och kan tänka sig att vara långsiktig gäller det omvända. Om man köper in sig i ett bra bolag som tjänar pengar och har en rekorderlig ledning kommer värdet att visa sig förr eller senare. Utan undantag. Pengarna kan ju inte försvinna någonstans. Om marknaden skulle handla ner aktien så blir utdelningen procentuellt högre och detta brukar sätta en slags botten. Om detta inte hjälper och aktien handlas ner än mer så väljer naturligtvis en bra ledning att köpa tillbaka egna aktier och dopar på så sätt kursen. Det är mycket lönsamt om priset på aktien är lågt i förhållandet till värdet på företaget.
Därmed inte sagt att man alltid tjänar pengar på att köpa in sig i bolag. Man kan ju köpa in sig i ett dåligt. Men om man har rätt i sin analys, är långsiktig och köpet visar sig vara i ett bra bolag som tjänar pengar och har en bra ledning då kan inte Mr Market ställa till det för än hur gärna han än vill.
Jag hörde en gång en historia om ett experiment som utförts med apor. I korthet och fritt ur minnet gick experimentet ut på att ett tiotal apor placerades i en bur med en stege mitt i.
På toppen av stegen fanns en klase bananer. Så fort en apa försökte klättra upp i stegen sprutades kallt vatten över hela buren utom just där stegen stod. Alla apor utom den som klättrat upp mot bananerna fick därmed en kalldusch. Det ledde till att så fort en apa började klättra blev den hindrad av de övriga aporna och ganska snart inträffade detta bara någon närmade sig stegen. Nu byter man plötsligt ut en av aporna och denne får lära sig den hårda vägen vad som gäller i buren. Närmar du dig tornet får du stryk. Ytterligare en apa byts ut och samma sak utspelar sig. Vid det här laget blir det aldrig några kallduschar eftersom aporna är så snabba på att läxa upp den apa som eventuellt börjar närma sig stegen. Aporna fortsätter att ersättas en efter en i lagom takt och till slut är alla utbytta och ingen av dem som befinner sig i buren har någonsin varken sett eller upplevt kallduschen. Det intressanta nu är att alla apor skyddar fortfarande stegen som sitt eget barn. Trots att ingen rimligen kan veta varför.
Poängen med historian är att påvisa att ibland bara alla gör något eller vet något utan att någonsin ha funderat på varför. Det är så jag upplever svensk bostadsdebatt just nu. Framförallt i Stockholm anses det vara bostadsbrist och den universella lösningen på allas läppar är att enda medicinen som hjälper är bostadsbyggande. Byggregler skall förenklas och till och med miljöpartister vill driva på byggandet. Iofs genom att lägga ner Bromma flygplats för att bygga där.
Trots att det låter så förbannat bra vågar jag bestämt påstå att det är helt uteslutet att det skulle gå att bygga sig bort från bostadsbristen i Stockholm.
Innan jag ger mig in på argument för min sak skall jag be att få definiera ett mått på bostadsbrist. Att mäta nivån av bostadsbrist kan göras komplicerat och även ganska enkelt. Ett enkelt sätt är att helt enkelt titta på prisnivån för de bostäder som kan köpas på fria marknaden för pengar. Det måttet kommer jag använda mig av och för att förenkla ytterligare kommer jag helt enkelt prata om prisnivån fortsättningsvis - när jag menar bostadsbristen. Jag kommer alltså argumentera för att prisnivån inte kommer sjunka av ökat bostadsbyggande och därmed kommer inte bostadsbristen minska heller.
Argument nummer 1. Nybyggda bostäder blir aldrig billigare än befintliga bostäder. Ni kan vara säkra på att alla led i kedjan - såväl markägare som entreprenörer som mäklare och till och med de som hanterar byggloven på kommunen kommer att kräma ut så mycket det bara går. I slutändan kommer det resultera i att bostäderna kommer säljas för precis så mycket som köparna är beredda att betala och det är lite mer än befintliga bostäder eftersom det finns ett mervärde i att ha det nytt och fräscht, långt till nästa renovering med mera.
Argument nummer 2. Man får inte glömma att det är den urbana miljön i sig som lockar i Stockholm. Visst är det vackert med allt vatten och slottet och det där men det är 'storstadslivet' som lockar de flesta. Att bygga mer förstärker bara den effekten. Om en påskbrasa brinner bra för att man hällt på bensin så kommer det inte brinna sämre för att man häller på ännu mer bensin. Det kommer snarare brinna mer. Ni som fortfarande inte är övertygade. Ge mig ett exempel på en stad som har blivit billigare för att det har byggts mycket och staden därmed blivit större.
Argument nummer 3. Stockholm är staden i Sverige som kan jämföras med allsvenskan i fotboll. Det är där det är mest attraktivt att hålla till. Det finns ett så stort underlag ut i landet med personer som funderar på att flytta till Stockholm men hindras av bland annat höga bostadspriser att de normala marknadsreglerna med tillgång och efterfrågan sätts ur spel. Om man så hade dubblat antal lag i allsvenskan så hade det ändå inte varit någon större skillnad när det gäller svårigheten att fylla platserna. Samma sak gäller på bostadsmarknaden. Priserna i Stockholm bestäms snarare av löneläge och kostnader för att leva förutom boendekostnaden. Det kommer alltid finnas sådana som är beredda att lägga allt som blir över på boende och det är dessa som sätter prisnivån.
Tro nu inte att jag är emot byggande eller att jag inte tror att priserna kan sjunka. Jag säger bara att priserna kommer inte sjunka på grund av att man bygger allt annat lika. Själv förstår jag inte riktigt varför man exempelvis inte kan få till ett bygge av ett riktigt höghus med några hundra våningar centralt i Stockholm. Plats kan ordnas genom att riva något mindre tilltalande och så hemskt är det väl ändå inte med ett höghus bara det är snyggt. Titta på Turning Torso i Malmö. Vad är problemet där?
Nyligen kom en ny aktör in på spelplanen när det gäller aktiehandel. Aktören i fråga var nederländska Degiro och jag har tagit en snabbtitt på vad de erbjuder.
Vid en första anblick ser Degiro ut att kunna röra om ordentligt. Vad sägs om att handla amerikanska aktier till ett courtage på under 6 kronor. Själv använder jag i dagsläget Skandiabanken och där är minimicourtages på amerikanska aktier 499 kr. Visst finns det billigare mäklare såsom Nordnet och Avanza men de är inte i närheten av Degiros priser.
Till skillnad från vad vi är vana vid har Degiro högre courtage på Stockholmsbörsen. Men det är ändå billigare(20 SEK + 0.02%) än vad som funnits hittills.
Degiro öppnar även upp möjligheten att handla på exotiska marknader världen över till rimligt courtage. Det här är inte något vi svenska bankunder varit bortskämda med. I dagsläget kan man handla på följande marknader till följande priser:
Tyskland – XETRA
€ 4,00 + 0,04% € 60,00
Tyskland – Zertifikate-Börse Frankfurt
€ 2,00 + 0,10%
Malaysia, Nya Zeeland, Taiwan
€ 10,00 + 0,15% + 0,10%
Så långt ser allt väldigt bra ut i ett kundperspektiv men jag är ju även aktieägare i Nordnet och tittar därmed på Degiro även i ett konkurrensperspektiv. Borde jag vara orolig?
Degiro har i alla fall en del att bevisa innan de blir ett allvarligt hot till Nordnet och det ligger i att anpassa sitt utbud till svenska förhållanden. De erbjuder exempelvis inte ISK i dagsläget. Det är väl rimligt att tro att det är främst mycket medvetna sparare som kan tänka sig att hoppa över till Degiro men i den kundkretsen kan nog nästan ses som ett krav. Jag kan även tänka mig att när det gäller automatisk kvittning av källskatter, som förekommer världen över, så kommer inte Degiro vara bland de bästa. Medans Nordent och Avanza har några få marknader att anpassa sig till så har Degiro betydligt fler.
Men om Degiro kan fixa till ovanstående tror jag de kan bli en spelare att ta på allvar. Frågan är hur enkelt det är att anpassa sig till svenska skatter och svenskt regelverk. Det kan låta enkelt för den som inte är insatt men kan vara nog så dyrt och komplicerat.
Avkastningen är effektiv årsränta antingen sedan 1 jan. 2010 eller sedan investeringen gjordes. Alla siffror är inklusive utdelningar efter skatt och omkostnader.
Portföljen är präglad av att största delen består av de senaste årens sparande och uppvärdering. Därför är inte balanseringen den bästa. Jag vill även gå in lite försiktigt i aktiemarknaden och har därför förhållandevis låg andel aktier trots de för mig massiva inköpen senaste åren.
Guldet består av ett guldhalsband som jag tog in i portföljen för skoj skull och för att få en automatisk jämförelse mot guld.
Under 2014 väntar fortsatta aktieinköp av vad jag tycker verkar prisvärt för stunden samt eventuellt binda lite mer i fasträntekonton eller köpa preferensaktier.
Jag har ett kontokort och ett kreditkort. Att ha minst två betalkort tycker jag är ett måste eftersom de inte är helt tillförlitliga och att man kan bli av med ett av dem och så vidare. Särskilt om man reser en del är det här A och O.
Kreditkortet är ett Visakort från OKQ8 utan månadsavgiftavgift och med 0.3 % bonus på summan man handlar som betalas tillbaka varje kvartal. Så länge man bara handlar - inga bankomatuttag - och betalar hela fakturan vid slutet av månaden tillkommer inga avgifter för dig som konsument.
Kontokortet är ett Visakort från Forex kopplat till ett konto på Forex utan årsavgift. Detta kort har ingen bonus men det är gratis att ta ut pengar från bankomat.
Kreditkortet använder jag så fort jag handlar för att samla bonus och kontokortet använder jag för kontantuttag även om det inte händer så särskilt ofta numera. Det går nämligen att få ut kontanter även på kreditkortet genom att ta 'över beloppet' när man handlar och då får man cashback även på de pengarna. Så det är bara om det behövs ett större uttag med kort varsel som kontokortet åker fram.
På forexkontot har jag en sådär 30 000 kronor redo att plocka ut när helst jag skulle behöva. Räntan när jag startade kontot var ganska bra men nu är den nere på 0.05 % vilket inte, ens i dagens klimat, är något att hurra för.
Men det faktum att jag är kund och har konto hos Forex räddade mig tidigare i sommar när jag hittade en del gamla tjugolappar som jag missat att använda upp. Detta var när de inte längre gick att handla för men fortfarande skulle gå att sätta in på konto hos en bank. Det är ju bara det att bankerna har ju nästan aldrig kontanthantering längre. Det tog faktiskt ett par dagar innan jag kom på att det borde gå att lösa med Forex.
Väl där gick allt snabbt, lätt och kostnadsfritt. Bara att sätta in de gamla tjugolapparna på mitt konto.
- Det här inlägget är inte sponsrat utan bara skrivet i all välmening som ett tips till er läsare -
Förra året låg jag på första steget men 2014 klättrade jag upp på steg 2 - fasta kostnader täcks av kapitalinkomster(räntor och utdelningar). Jag tror inte jag kommer lyckas klättra upp till steg 3 under 2015 dock hoppas jag göra det under 2016.
Så här såg det ut i snitt per månad under 2014:
Inkomster: 33 264 kr
Sparat: 25 500 kr
Utgifter: 7 764 kr
- varav fasta kostnader:ca 3 000 kr
- varav hyra: 2 400 kr
Kapitalinkomster: 4 018 kr
Alla siffror efter ev. skatt.
Under 2014 steg inkomsten rejält och sparandet nådde nya höjder. Den höjda inkomsten berodde mycket på mina 3 månader i USA där jag fick extra betalt. Tyvärr är det här inte en bestående förändring och jag tror att jag kommer tjäna sämre under 2015. Sparandet blev hela 25 500 kronor per månad vilket blir 306 000 kr under året. Det har inte blivit några större inköp under 2014 Varken dator, kite, cykel, bil, kamera eller liknande. Det blev inte heller någon egenbetald resa till fjärran land som det annars brukar bli av minst en gång om året.
Då var det dags att presentera resultatet när det gäller aktieportföljen för 2014. Allt som anges är inklusive utdelningar och efter skatt och omkostnader.
Efter noga övervägande bestämde jag mig för drygt et år sedan vad jag vill jämföra mig mot. Det skall vara en alternativ investering som faktiskt går att göra och valet föll på Avanza Zero i en ISK.
Under 2014 har jag haft en avkastning för aktieportföljen på 12.6 procent. För ränteplaceringar var avkastningen 1.6 procent och för mitt guld 20.4 procent. Totalt blev avkastningen 7.5 procent för allt sammanräknat.
AZ(Avanza Zero) gick upp 13.3 procent efter ISK-skatt.
Tabellen nedan visar en historisk överblick för aktieportföljen och mitt jämförelseindex som alltså är AZ efter ISK-skatt.
Som synes har jag inte slagit index och den största orsaken till det är att mitt näst största innehav och tidigare kursraket SCA A har avkastat -13.2 %. Bäst gick Axfood med en uppgång på 49 %.
Jag skall snart redovisa hur hela portföljen ser ut.
Höstens val av aktie blev Kopparbergs B och igår köpte jag 700 aktier till en snittkurs av 273.40 kr. Det var första gången som jag fick vara med om att vara 'kursdrivande'. När jag la min order på 700 aktier och limit på 275 låg väl kursen på så där 271. Ordern resulterade i affärer med hela 5 andra aktörer på olika kurser från omkring 271 upp till 274.5.
Kopparbergs har varit en favorit i ekonomiblogg och Tvitter-världen ganska länge och det känns ju helt klart lite som att jag är sist på bollen. Samtidigt är ekonomiblogg och twitter-kretsen ganska liten i det stora hela och Kopparbergs har inte så värst många ägare hos Avanza. Tråden om Kopparbergs på flashback är i stort sett helt död och likviditeten i aktien är för dålig för att fondbolagen skall kunna gå in. Jag tror även att en fantastisk historik ibland kan ligga en aktie i fatet eftersom man tror man missat tåget.
Kopparbergs handlas till p/e 24 enligt Börsdata och jag tycker inte det är så farligt med tanke på dagens räntenivå och den tillväxt bolaget visar upp. Att den inte handlas till högre multiplar tror jag kan bero mycket på det att fondbolagen inte kan gå in samtidigt som småspararne tycker aktien ser dyr ut för att den varit mycket billigare tidigare.
Kopparbergs har flera megatrender med sig och kan de bara hålla sin marknadsandel så är jag övertygad om att det blir en hyffsad affär för mig. Jordens medelklass ökar vilket innebär att fler kan kosta på sig restaurangbesök och cider/öl där hemma. Den västerländska livsstilen sprider sig vilket leder till högre alkoholkonsumption. Samtidigt får medelklassen mer och mer pengar att röra sig med och då tror jag Kopparbergs i alla fall utomlands kan ses som ett hippt och exotiskt alternativ.
När det gäller antalet besökare fick bloggen en stark inledning av 2014. Detta mycket på grund av att Lundaluppen tog med bloggen i sin blogglista. Sen kom beskedet som skakade om spar och aktiebloggvärlden: Lundaluppen lägger ner. Det i kombination med låg inläggsfrekvens gav en svag avslutning av 2014.
I genomsnitt har jag haft 75 unika besökare per dag. Toppnoteringen för ett dygn var 8 juli med 452 unika besökare.
Flest kommentarer fick inlägget om att jag ser fram emot nästa börskrasch.
Min bästa investering - alla kategorier - är mina 1000 SCA A som jag köpte hösten 2011 när börsen gjorde en första dipp efter 2008.
Jag betalade 81 300 kr för mina 1000 aktier och de är idag av marknaden värderade till 269 300 kr. Under tiden har de delat ut 17 034 kr efter 30% skatt. Detta ger en total avkastning på 205 034 kr eller 252% av den ursprungliga investeringen. Det i sin tur innebär en årsavkastning i snitt 29.9 %. Då har jag räknat in skatt som redan är inbetald i samband med utdelningar men har inte räknat med den skatt som skulle utlösas vid en försäljning. Jag tänker inte sälja så det är inget jag bekymrar mig om.
Jag har sedan jag började logga alla transaktioner(1 jan 2010) slagit min jämförelseinvestering. Senaste redogörelsen finns här. Jag har inte räknat på det men är ganska säker på att utan SCA i portföljen hade jag istället legat med marginal under. Det ger en tankeställare att prestationen hänger på en sådan skör tråd som ett enda inköp fem år tillbaka.
Så varför köpte jag SCA? Jag har alltid fascinerats av skog. När jag rest genom landet har tankarna sprungit iväg om hur enormt mycket skog det finns i Sverige och även om den växer sakta är det en svindlande tanke hur mycket virke som kontinuerligt produceras dag ut och dag in. SCA som det ser ut idag är europas största privata skogsägare men det är ändå inte bästa investeringen om man vill ha så mycket skog som möjligt för pengarna. Detta därför att konsumentdelen av SCA med varumärken som Tork, Libero, Libresse, Tena med flera är värt så fantastiskt mycket att till och med 2.6 miljoner hektar skog kommer i skymundan. Att valet ändå föll på SCA berodde faktiskt på ett aktietips från Leif GW Persson som ansåg att SCA vid tidpunkten var kraftigt undervärderat.
Om det var undervärderat då så är det inte många som tycker att det är det idag. SCA handlas till ett p/e på 35.5 och p/b på 2.6. Detta utan någon fantastisk omsättningstillväxt och framförallt inte vinsttillväxt. Måste säga att jag inte riktigt förstår den höga värderingen men jag tänker ändå inte sälja. Jag kör på buy and hold känner mer trygg med den strategin än någonsin.
Nu skall SCA delas och då är det inte omöjligt att jag kommer köpa mer av skogs-SCA efter delningen. Förhoppningsvis blir det en mer dämpad värdering när den häftiga och roliga konsumentdelen är avknoppad.
En kul grej med att äga SCA är att det knappt går en dag utan att man ser deras produkter. Min känsla är att runt 90 % av offentliga toaletter i sverige är utrustade med pappershållare och därmed tillhörande papper från Tork. På matställen där man tar servett själv är dominansen i stort sett lika god. Till och med när jag var i USA 3 mån var min upfattning i stort sett samma. SCA-produkter var jag än vände mig.
Nu är det dags att sammanfatta 2014 och jag kommer i vanlig ordning dela upp det på flera inlägg.
Först bjuder jag på en sammanställning av de affärer jag gjort under året. I mitt fall är det lätt gjort eftersom det bara handlar om 3 stycken:
Affär Datum Aktie Antal Kurs(SEK)
Köp 2014-04-28 Castellum 800 109.9
Köp 2014-09-22 Akelius Pref 1040 320
Köp 2014-10-23 New Wave Group 3000 31.4
Valet av vårens inköp föll till slut på Walt Disney Company till kursen 101.58 USD(8,1975 SEK/USD). Jag köpte 200 aktier.
Jag har blivit mer och mer ödmjuk när det gäller att välja aktier med tiden och jag har inte gjort någon djupare analys av Disney. Om man ändå inte litar på sin förmåga att slå marknaden kan man lika gärna köpa sådant som är kul. Att valet föll på Disney beror dels på att jag gillar och har stort förtroende för Magnus Andersson som driver Fundamentalanalysbloggen men faktiskt också för att min sambo alltid gillat Disney och eftersom hon skuggar mina inköp så är det roligt att hon blir delägare i det bolaget.
Sen tycker jag det är trevligt att äga bolag som har starka varumärken och som hörs och syns. Utan tvekan tror jag Disney kommer fortsätta att höras och synas ett bra tag till och de kommer säkerligen dra in bra med cash. Jag gillar även den riskspridning mot Nordamerika/hela världen som Disney ger. Det ger i mitt fall också en riskspridning branschmässigt för att jag inte har något i underhållningsbranschen sedan tidigare.
Disney är lite nertryckt värderingsmässigt pga den stora exponering mot kabel-TV som finns, men jag kan tänka mig att jag är lite mer positiv där än vad marknaden är i stort.
Här följer ett gästinlägg av twitterprofilen Analysera Mera - Recensionen skrevs redan 2013 men publiceras först nu.
Robert J. Shiller - Finance and the Good Society (Av Analysera Mera 25 december 2013) Den här boken var bättre, längre och mer genomarbetad än The Subprime Solution. Det är dock lite svårt att greppa hela syftet med boken. Jag tolkar det som att Robert vill försvara finansbranschen som ständigt smutskastas. Det handlar inte om att han vill försvara allt och alla utan att han vill bära fram positiva finansiella uppfinningar som försäkringar, pensioner, välgörenhetsfonder, finansiering kommunalt och statligt, huslån m.m. och hur vi ska förbättra oss och att hela världen ska få ta del av de uppfinningarna. Han talar om att demokratisera finansbranschen (vad det nu betyder konkret?) och informationsspridning och annat. Han är tydlig att han inte är som de gamla stora tänkarna Marx och Engels men samtidigt är han ingen ren kapitalist som Ayn Rand heller.
Det är en svår balansgång. Det är lite märkligt att han ger ut en bok av det här slaget när vi haft en av de största finanskrascherna i modern tid, fastighetskriser, EURO-kris, redovisningsfiffel som skapat nya lagar, rekordhög belåning i många länder, extrema bonusar och pensionsavtal, VD-löner och företagsledningar och styrelser som gottar sig, misslyckade börsintroduktioner och mycket annat.
Med det facit skulle jag hellre inta en position bakom Andreas Cervenka som har en lite mörk negativ grundton när han på ett roligt vis beskriver allvarliga fiaskon inom ekonomin på den högsta nivån när han skriver om nationalekonomi och finansiell ekonomi och politik för Svenska Dagbladet.
Självklart håller jag med Shiller om att lån till mindre företag och deras uppfinningar och annat är viktigt och att finans stundtals har ett smutsigt rykte som det inte alltid förtjänar.
Shiller säger själv att titeln på hans bok väcker känslor eftersom "Finance seems to be working against the good society". Ibland upplever jag att Shiller vill ha mer lagar, regleringar, perfekt information och styrning av olika organisationer men ibland vill han ha en marknadsekonomi med fri konkurrens. Ja lite konstigt är det allt. Det känns som att Robert Shiller stundtals är en vänsterekonom och stundtals en ekonom starkt åt höger. Han hänvisar dock till Keynes som en av eller troligtvis den störste genom tiderna så han vill nog markera att han kan inspireras och ta det bästa ifrån olika stora tänkare.
Robert är även väldigt kunnig inom internationella förhållanden, historia, psykologi m.m. och han hänvisar till stora tänkare oavsett tidsperioder, land och forskningsinriktning. Han beskriver att de problemen som finns i börsbolagen även fanns bland kommunisternas ledare. Därför vill han tydligt markera ett avstånd till de alternativa "lösningarna" för samhället.
Han beskriver de vanligaste jobben inom finansbranschen och både vad de ska göra, vad de gör, vad de inte borde göra m.m. (CEO, Investment Bankers, Bankers, Traders, Insurers, Market Designers, Regulators, Accountants, Auditors, Educators, Derivates Providers med flera). De första 18 ! kapitlen beskriver "Roles and Responsibilities" medans resten av boken behandlar ämnen som Debt, Risk Taking, Bubbles, Leverage, Problems with Philanthropy, The Dispersal of Ownership of Capital.
Avslutningen är Finance, Power och Human Values.
Förutom de kapitel om Trustees and Nonprofit Managers och Philanthropists tycker jag inte boken tillför så mycket. De kapitlen innehåller heller inget nytt eller intressant men det är bra att de har en plats i en bok av det här slaget åtminstone. Trots att Shiller undervisar mycket, reser mycket och definitivt har koll på samhället så tänker han stundtals med en hjärna som endast går att ha om man har det bra själv ekonomiskt, statusmässigt m.m.
Väldigt svårt för "vanliga" arbetare att kunna relatera till en mängd saker som han nämner. Det är som standarden för de med hans bakgrund är att studera på ett fint universitet, sedan kan de välja och vraka bland jobben, få en lön på 1 miljon dollar om året och gärna bonus i form av aktieoptioner på det. Det är ju inte så de flesta i världen har det...Men har man gått på Yale kanske verkligheten ser ut på det viset. Så det är viktigare att de med pengar och makt läser boken än att jag gör det.
Jag har tidigare läst en hel del böcker av stora tänkare som Keynes med flera och jag tycker inte Shiller är i närheten oavsett om han nu kan titulera sig Nobelprisvinnare. Han har dock rätt om allt i boken som rör det han kallar "Dealmakers". Att ekonomer, chefer, jurister med flera är de som lyckats tjäna mest och inte uppfinnare eller andra mer kreativa personer. De kreativa som väl tjänar mycket är de som har stora imperier inom nöjesbranschen.
I Israel finns det en lawyer (om det är juristutbildad eller advokat vet jag inte) per 169 människor, I USA 1 på 273, i Japan 1 per 4197, och i Kina 1 per 8082, så per capita har Israel cirka 50X jurister i förhållande till Kina. Om det är bra eller dåligt att ha många jurister är en annan intressant frågeställning. Hur värdeskapande är det med all byråkrati, stämningar och överklaganden och papper fram och tillbaka ? Åtminstone sådan intressant kuriosa som man ofta hittar i Shillers böcker.
