När jag skrivit mitt teoriprov för körkort här i Kalifornien var det kö för att lämna in det och i den kön började jag prata med en äldre herre. Jag berättade att jag jobbade med mjukvaruutveckling och då sa han att han hade problem med datorn där hemma. Det dröjde inte länge förrän jag frågade om han var intresserad av aktiemarknaden och det visade sig att han var mycket intresserad sedan många år tillbaka.

Han berättade att han spred riskerna mycket och hade runt 50 innehav. Han pratade även om att han nyligen köpt en Mercedes och jag blev naturligtvis nyfiken på hur tät gubben egentligen var. Frågade om vilket hans största innehav var och det gav utdelning. Han sa att det var Charles Schwab och att han hade 38 000 aktier.

Väl framme i luckan tänkte jag inte mycket mer på honom utan jag lämnade in mitt prov som rättades direkt och blev upprymd av att jag blev godkänd. När jag satt mig i bilen för att köra hem knackade det på rutan och där stod han igen. Han ville tacka för pratstunden och först nu sa han vad han hette. Hans namn var Tony Achermann och han skrev teoriprovet för att han nyss fyllt 90 år och från och med 70 måste man skriva om det var femte år. Som av en reflex frågade jag om han ville ha hjälp med datorn där hemma. Jag var nyfiken på hur han bodde. Det slutade med att han bjöd hem mig på middag samma kväll och det var väl lika bra att jag körde efter honom i hans Merca direkt.

I lagom takt drog han iväg och jag efter genom stadsvimlet. Vi körde på en bit och kvarteren började bli lite mer risiga. Vad är det här tänkte jag. Men helt plötsligt så är vi inne i helt andra kvarter med stora villor. Samtidigt börjar det luta uppåt och ju högre vi kommer ju maffigare blir villorna. Efter många stopp-skyltar, som finns vida varenda korsning, svänger han av på en uppfart och vi är framme. Huset var maffigt men inte så vansinnigt stort som de runt omkring. Senare fick jag veta att området hette Hillsborough och är ett av de mest välbärgade områdena i hela USA.

Nu kommer hans yngre fru ut och hon ser minst sagt förvirrad ut när hon ser att jag är med. Hon tittar på mig som om jag bara väntar på att få komma in och sno med både det ena och andra. Men jag lyckas prata mig innanför murarna och där var en trädgård med pool i sedvanlig ordning.

Medans Tony börjar med maten sitter jag och frugan som hette Helga vid datorn. Även om jag nu kommit in är det tydligt att Helga är mycket obekväm med situationen, jag tänker att det släpper väl snart och det skulle visa sig stämma. Fördomsfull som jag är trodde jag att han började med maten för att Helga inte skulle bli fullständigt vansinnig men senare visar det sig att han innan han blev pensionär jobbat som kock och nog fixade den mesta maten där hemma.

Helga och Tony frågade om skatterna när det gällde aktiehandel i Sverige och jag förklarade så gott jag kunde. I USA är det annorlunda, här finns en särskild punktskatt på korta aktieaffärer men det är inte det enda. Lön, reavinst, utdelningar med mera skattas nämligen som inkomst allt ihop och procentsatsen beror på hur mycket man tjänar och kan gå upp mot drygt 40 procent för de som tjänar mycket. Nu blev det ännu mer tydligt varför Buffet är så mycket emot utdelning i Berkshire Hathaway. De klagade mycket på Obama och tyckte i stort sett allt han gjorde var fel. Särskilt de åtgärder som gick åt det socialistiska hållet. Det kändes lite konstigt att sitta där i det fina huset i det fina området med några multimiljonärer som klagade på att de fick betala skatt som gick till matkuponger och sjukvård till de som inte har lika gott ställt.

Men samtidigt förstår jag dem något. De rika i USA får till skillnad mot de i Sverige inte mycket tillbaka för det de betalar in. Dagis är svindyrt och sen är det privatskola hela vägen till universitetsexamen som gäller. Sen får arbetsgivaren stå för sjukförsäkring och någon allmän pension är det inte mycket med.

Det stod snart ganska klart att Tony och Helga inte haft några vansinnigt höga löner utan det var istället sparande och investeringar som hade tagit dem dit de var. Jag fick inte heller intrycket att de var några stjärninvesterare utan det var tron på aktier som investering och frånvaro av köp av orimligt värderade bolag under lång tid som hade räckt.

Själv har jag ännu inte mött någon, som regelbundet investerat på börsen under lång tid, och blivit missnöjd. Däremot har jag mött ett flertal som gjort några fåtal affärer, blivit brända, för att sedan helt avstå. Det känns bra.

Det är mycket snack om bostadsbristen i dessa dagar och den trendiga perfekta lösningen på mångas läppar nu är att det måste byggas mer bostäder. Gärna billiga centrala hyresrätter i Stockholm.

Jag vågar påstå att dagens bostadsbrist inte beror på bristen på bostäder i stort utan snarare att vissa platser att bo på är mer populära än andra och just där blir det brist, det är de större städerna som lockar. Att kompensera detta genom att bygga blir aldrig billigt eftersom det är de centrala delarna av de större städerna som lockar mest och klart det blir dyrt att bygga där.

Tänk allsvenskan i fotboll. Den vill naturligtvis många spela i och det spelar inte så stor roll hur många sämre ligor man skapar under. Det kommer fortfarande vara många som vill spela i högsta ligan och det kommer vara 'brist' på platser i högsta ligan.

En annan aspekt är att det är ju just det faktum att många bor på en begränsad yta som verkar locka just nu. Och lösningen som alla verkar tror på är att bygga mer där - och därmed kommer det bo ännu fler och göra det än mer attraktivt. Det finns många städer runt om i världen och jag har svårt att tro att det finns ett enda exempel där man lyckats får ner bostadspriserna genom att bygga en massa nytt. Snarare är det så att ju större staden blir ju mer attraktiv blir den och därmed också dyrare.

Man kan tro att många även tvingas flytta till storstadsregionerna på grund av att det är där jobben finns. Det ligger en del i det men det är inte hela sanningen. Fråga någon som har försökt rekrytera spetskompetens till en mindre ort i norra sverige så skall du se.

Jag tycker mer fokus borde ligga på att utnyttja de befintliga bostäderna mer effektivt. Även om inte det heller skapar mindre brist i de mest populära områdena. Men jämfört med att bygga nytt så vinner vi alla på effektivisering samhällsekonomiskt genom lägre kostnader för boende i snitt. En åtgärd som bara hade haft positiva effekter vore om de som bor för stort flyttades till mindre. Det är ju inget man bara kan bestämma sig för att göra men man skulle kunna göra en skatteväxling för att i alla fall inte missgynna fenomenet.

- Minska ränteavdraget successivt
Ränteavdraget ger mest till de som bor stort och dyrt. Det ger effekten att man inte själv behöver ta konsekvenserna av sitt stora och dyra boende fullt ut och vinner därför inte så mycket på att flytta till mindre och billigare. För att inte sätta en massa hushåll på pottkanten borde ändringen införas successivt under flera år för att ge möjlighet till alla att anpassa sig.

- Inflationskompensera reavinstskatten
Pengarna från det minskade ränteavdraget kan användas till att reformera reavinstskatten på bostäder. För de som byggt eller köpt för 20-30 år sedan och idag sitter i onödigt stora boenden med utflyttade barn får i stort sett betala reavinstskatt på hela försäljningspriset vid en flytt. Köper man nytt kan man begära uppskov med det innebär att man tvingas in i en skuld till staten vilket inte är så lockande för många. Om man tittade på den inflationsjusterade vinsten istället skulle den effekten utebli. Betydligt fler om än naturligtvis inte alla med onödigt stora boenden skulle flytta till mindre. Samtidigt skulle snabba bostadsklipp beskattas i vanlig ordning.

Till USA kan man åka på turist eller i affärer i upp till 3 månader utan visum. Man skulle kunna tro att jag är här i affärer men det är jag inte enligt de definitioner som gäller. Jag har därför en form av arbetsvisum som kallas L-1.

Med det kommer en hel massa administration och besvär jämfört med att vara här som turist. En del i detta är att jag inte får köra på mitt svenska körkort under hela perioden utan måste skaffa Kaliforniskt körkort och i veckan var jag på DMV(Department of Motor Vehicles) och inledde den processen.

Min tanke var att hämta en blankett och ev. fylla i och lämna in den. Väl där var det en rätt lång kö till anmälningsdisken och det vara bara att ställa sig. Omkring 40 minuter senare kom jag längst fram och fick min blankett och blev anvisad att fylla i den och komma fram till disken igen när det var klart. Jag fyllde i och funderade lite på vad jag skulle göra sen. Försöka smita före kön eller ställa mig sist igen. Valet föll på att ställa mig sist igen.

Väl framme andra gången fick jag en kråka på blanketten och en nummerlapp. Det var en hel del diskar som behandlade oss med nummerlapp men hann ändå ta en promenad och vänta en stund innan det blev min tur. Fick dra fram passet, ett intyg från immigrationsmyndigheten och lämnade in blanketten som jag nyss fyllt i. Mannen bakom disken knappade på datorn och frågade om det mesta som jag redan skrivit på blanketten samt avkrävde mig på 33 dollar. Det slutade med att jag fick nya papper med div kråkor och stämplar och blev anvisad att ställa mig i kö till disk nummer 18.

Vid disk 18 var det kort kö och där fick jag skriva namnteckning och ta ett foto. När jag trodde allt var klart får jag ett teoriprov i handen. Visste att jag skulle behöva göra ett sådant men trodde att jag skulle behöva boka tid för det. Som tur var hade jag redan titta lite på testproven som fanns på hemsidan och det var bara att hoppas på det bästa.

Många frågor tycker jag var rätt lätta men det var även en hel del som jag inte var säker på utan fick chansa på det av de tre svarsalternativen som jag bedömde som mest sannolikt. Väl klar med provet var det kö igen för att lämna in det och i de kön började jag prata med en man vid namn Tony Achermann som jag skall berätta om vid senare tillfälle. Provet rättades direkt vid inlämning och lättnaden var stor nä jag fick besked att jag haft 3 fel på de 36 frågorna. Gränsen för godkänt var 6 fel. Missade bland annat på vilken alkoholgräns som gällde för att köra. 0.01%, 0,008% eller 0,005%. Jag chansade på 0.005%(0.5 promille) men rätt svar var 0.008%.

Detta resulterade i att jag fick ett tillfälligt körkort i avvaktan på uppkörning som jag bokade in 8:e april.

Kan säga att amerikanarna själva inte är imponerade av deras myndigheter här, DMV är inget undantag. Men även om det var en hel del väntetid, allt som allt tog det hela eftermiddagen, så tycker jag att det var ganska smidigt trots allt. Hoppas nu bara att jag klarar uppkörningen.

Har funderat en del kring hur kapitalströmmar kan påverka börsen. Med kapitalströmmar menar jag att kapital flyttas från ett investeringsslag till ett annat. Det kan ex handla om att investerare söker sig mot ädelmetaller i kristider.

Tänk dig en börs som inte har några introduktioner, nyemissioner, utdelningar eller liknande inom den närmsta månaden. Under den här perioden är alltså den tänkta börsen en ren andrahandsmarknad där antalet akter är konstant.

Vad änder med värderingarna om det sker ett nettoinflöde av kapital till börsen i scenariot ovan?

Tja, vi kan tänka oss att en person får lön och bestämmer sig att investera en del på börsen. Hon köper en aktie och driver på så sätt upp kursen i en aktie något. Den som säljer investerar nu summan hon fått för sina aktier i en annan aktie omedelbart. Om hon inte gör det är det ju just inget nettoinflöde. Det  i sin tur driver upp kursen igen och samma sak utspelar sig. Minsta lilla nettoinsättning drar igång en kedjereaktion som teoretiskt driver upp priserna precis hur mycket som helst. Eftersom även små affärer bestämmer kursen kan alltså en liten nettoinsättning på några tusen öka det samlade börsvärdet med många miljarder.

Det är naturligtvis viktigt att som investerare ha i åtanke. Ibland när en aktie kraschar hör man att värden för miljarder gått upp i rök men det är en sanning med modifikation. Det är därför det är så viktigt att försöka förvissa sig om värdet på en aktie och bara köpa när priset är rimligt i förhållande till det.

Det finns reglerande faktorer som gör att nettoinflöden och nettoutflöden inte gör att börser går totalt amok. Till sådana hör nyintroduktioner som blir vanligare ju dyrare börsen anses vara. Även investerare som tittar på förhållandet mellan värde och pris agerar reglerande här.

Eftersom min portfölj fortfarande är under uppbyggnad är min mardröm att stora kapitalströmmar plötsligt riktas mot aktier och driver upp priserna. Då kommer man i en knepig situation eftersom man aldrig vet när det slutar. Det är då enklare att hantera ett motsatt scenario. Då kan man investera i företag som har en policy att dela ut en viss del av vinsten och det spelar då ingen roll hur lågt priset blir. Vinsten måste ta vägen någonstans och det blir främst till aktieägarna.

Sedan en dryg vecka tillbaka är jag alltså i Sillicon Valley och arbetar. Vad innebär det här för mig ekonomiskt?

Jag har inte bytt jobb utan sitter bara tillfälligt på ett annat kontor i 3 månader. Syftet är att jag skall dra nytta av kompetensen som finns här och lära mig mer av arbetskultur och teknik.

Lön
I vanliga fall har jag övertidsersättning men det har jag inte nu. Istället får jag en tillfällig tioprocentig löneförhöjning. I praktiken behöver jag inte jobba övertid så det här ser jag som positivt.

Resor
Självklart betalas resorna av min arbetsgivare

Boende
Arbetsgivaren står även för boende och jag behövde inte ens leta boende själv. Fick ett förslag som jag accepterade. Det är en central, möblerad lägenhet på ca 80 kvadratmeter med tvättmaskin, torktumlare och fullt utrustat kök med diskmaskin. Den är riktigt fräscht och det finns även handdukar, lakan med mera på plats. På innergården finns en större pol som är halvvarm och en mindre bubbelpool som är riktigt varm och skön. Det finns även gym men tyvärr är detta stängt för renovering just nu. Fint skall det va alltså. Men kostar det så smakar det. $205 per natt närmare bestämt eller drygt 40 000 svenska kronor per månad. Måste säga att jag vred mig lite(trots att jag inte betalar själv) när jag såg kontraktet men det var i sista sekund så det var inte läge att vela.

Bil
Arbetsgivaren står även för hyrbil för hela perioden.

Andra direkta kostnader
Kostnader för sjukförsäkring, visum, övervikt på flyg och liknande står arbetsgivaren för.

Merkostnader
För att täcka ev. merkostnader utöver allt som arbetsgivaren redan betalar får jag även en schablonersättning som skall vara $79 netto per dygn. Denna utbetalas även för helger. På en 30 dagars månad blir det drygt 15 000 kr. Det kan väl hända att det blir lite dyrare att vara här än hemma. Äter mer ute och kommer nog göra fler utflykter med mera men det här är ju saker som också ger ett mervärde för mig. Jag kommer absolut inte göra av med 15 000 kr mer per månad jämfört med hemma. Mer pengar att spara alltså.

Jag är alltså helt klart i en förmånlig situation eftersom jag i sig uppskattar placeringen. Det är kul att se ett annat land och jag kan inte komma på något ställe där jag hellre skulle vilja prova på att jobba ifrån. Jag tror inte jag hade pallat att göra samma grej om det handlade om Kina, Ryssland, Saudiarabien eller liknande. Jag har inte lika stort intresse av att prova på andra kulturer som många andra men det här området är ganska lätt att prova på!

Nu är jag bankkund här i the US också. Jag pallade inte undersöka olika banker utan kilade in på Bank of America när jag hade vägarna förbi.

Det jag behövde var ett vanligt konto där jag kunde få pengar insatta. Hur jag får ut dessa brydde jag mig inte så mycket om bara det gick på något sätt. Det fick bli ett 'check account' som ett lönekonto eller transaktionskonto kallas här. Namnet syftar på att jag kan fylla i check och ge till någon och sen kan denna person sätta in summan på sitt eget konto eller få ut kontanter genom att mitt konto belastas.  Till kontot fick jag även ett 'debit card' som jag kan använda för att handla eller ta ut pengar vilket bara är kostnadsfritt i bankens egna bankomater.

Kontot är gratis mot att ett av följande vilkor uppfylls:
- Månatlig 'direct deposit' på minst 250 dollar
- Minst 1500 dollar på kontot i snitt

Annars kostar det 12 dollar per månad.

Med 'direct deposit' menas tydligen att man helt enkelt får lön, pension eller bidrag insatta på kontot elektroniskt. Det här handlar väl om att banken är trött på alla amerikaner som inte litar på elektroniska överföringar och vill gå upp på lönekontoret för att få sin check och sedan traska ner med den på banken och få ut pengarna men kanske också vill sätta in en mindre del på konto av någon anledning.

Trots att jag inte har någonting motsvarande perssonnummer eller folkbokföringsadress här kunde jag fixa allt bara genom att traska in på kontoret med passet i fickan. Jag fick ett checkhäfte och tillfälligt kontokort direkt och även inloggning till internetbanken. Några dagar senare ramlade det riktiga kortet ner i lådan på min tillfälliga adress. Det här tycker jag är riktigt imponerande. Tror inte det finns en möjlighet till motsvarande smidighet i Sverige.

Till internetbanken används ett egenvalt användarnamn och lösenord plus några säkerhetsfrågor. Känns inte på långa vägar lika säkert som i svea rike men smidigt som sagt.

Sedan några dagar tillbaka bor och arbetar jag i Silicon Valley-området strax söder om San Francisco i Kalifornien. Planen är att jag skall vara kvar här omkring 3 månader. Även om mycket här är precis som hemma har det varit omvälvande dagar och jag har insett att det är en annan värld trots allt.

Aktier och investeringar är långt bort från tankarna just nu och jag funderar istället på om jag kan blogga lite om livet här på andra sidan med en ekonomisk infallsvinkel.

Tipsa gärna om vad ni är nyfikna på att läsa om.

Jag får alla årsräkningar runt årsskiftet och nu har samtliga ramlat in. Det är därmed ett bra tillfälle att uppdatera er om mina fasta kostnader.

Det jag menar med fasta kostnader är de kostnader som jag inte vill eller kan ändra från månad till månad. Hyran är exempelvis fast kostnad för att jag inte kan, nåja, i alla fall inte vill flytta varje månad. Däremot ser jag inte mat som en fast kostnad eftersom det är en kostnad som man i allra högsta grad kan påverka genom aktiva val av vad och var man äter.

Alla siffror anger min andel i hushållet per månad. Bilens kostnader står jag dock själv för.

Boende

Hyra             2 400 kr

Internet           175 kr

Hemförsäkring       23 kr



Bil

Trafikförsäkring   182 kr

Fordonsskatt       150 kr

Besiktning          31 kr



Övrigt

Tandläkare          42 kr

A-kassa             90 kr



Totalt           3 093 kr

Lite mer detaljer om vad kostnaderna består i finns i det här inlägget och det som står där gäller i stort fortfarande.

Under 2014 hoppas jag att mina fasta kostnader skall täckas av räntor och utdelningar. Det ser ganska lovande ut. Under 2013 var jag ganska nära och förra året köpte jag efter x-dagen TeliaSonera och Industrivärden som båda är hyffsade utdelare. Dessutom har jag mer likvider som genererar ränta i år. Däremot så har räntan gått ner men jag har en del bundet med oförändrad ränta.

Något man ofta hör och läser är att något i stil med följande:

- Det är inte svårt att hitta en vinnande investeringsstrategi. Det svåra är att följa den.

Jag tror det ligger en del i det även om man inte skall underskatta själva strategin. Om det är en dålig strategi blir den inte bättre hur nitiskt man än följer den.

Men om man nu tror man har en hyfsad strategi. Hur vet man om man själv klarar att följa den? För det första. Om du då och då ändrar strategin och genast följer den nya så vågar jag påstå att du inte presterar på topp på den punkten. Det svåra skulle ju som sagt var vara att följa strategin, även just när det bär som mest emot. Om man då jobbar sig runt det genom att ändra den så tappar den sin funktion.

Många, inklusive jag själv, känner nog att de är i upplärningsfasen av sin investeringskarriär. Men tro mig. Kunskap om investeringar skiljer sig inte från kunskap i övrigt - ju mer man lär sig ju mer förstår man hur mycket man inte kan.

Att tycka att man är i upplärningsfasen och därmed behöva justera strategin ofta och omedelbart håller alltså inte riktigt som argument. Lärandet är livslångt.

Själv försöker jag ändra min strategi med åtminstone 6 månaders framförhållning. Då har man dessutom tid att 'sova på saken'.

Hedge innebär att man tar motstridiga positioner för att gardera sig mot ogynnsam prisutveckling. Det kan handla om att dels placera i guld och dels på aktiemarknaden eftersom guld ofta stiger i pris vid börsfall. Man kan även se till att blanka aktier som komplement till aktieinnehav för att få en hedge mot en allmän börsnedgång.

Om man är duktig på att hitta aktier som kommer gå bättre än index och även duktig på att hitta de som kommer gå sämre än index kan man få en positiv utveckling oavsett börsklimat.

Som jag ser det kan man även få hedge på sina vardagliga kostnader. Är man exempelvis storkund av el kan man köpa aktier i ett elbolag. Går elpriset upp och får högre räkningar får man i alla fall igen en del av det genom intäkterna i det bolag man är delägare i. Det är dock viktigt att tänka på att staten tar sin del och trots hedgen kan händelser inträffa som slår i båda ändar. Exempelvis höjd elskatt.

Ändå har jag alltid hedgen i åtanke, i alla fall när jag letar efter nya möjliga investeringar. Energipriserna är vi alla beroende av och bland annat därför har jag aktier i Fortum. Även telefoni och datakommunikation förbrukas i riklig mängd och på den fronten täcker jag upp med mina TeliaSonera.

Även Axfood, H&M, SCA, Nordea, Nordnet, Kungsleden är exempel på innehav inom branscher som jag själv nyttjar. Något jag skulle vilja komma åt är jordbruksmark och jag har börjat titta lite på på Black Earth Farming. Kanske kommer det en analys framöver.

Jag önskar att jag varit mer på hugget när Bilprovningen avreglerades. Numera får man plocka upp 350 - 400 kronor ur plånkan när bilen skall besiktigas jämfört med de 300 som räckte fint innan. Det hade inte känts lika surt om man samtidigt gjort sig en hacka på de företag som köpte upp stationerna.

Men vardagshedge får aldrig innebära att man köper något till fel pris. Mitt tips är att använda vardagshedge till att få uppslag till eventuella investeringar för att sedan granska priset i förhållande till värdet i vanlig ordning.

Den här tiden på året är den jag gillar allra mest. Det är ljust och varmt, semestern närmar sig och växtligheten står i sin fulla prakt. Jag har en veckas jobb kvar innan semester och tiden rullar på bra. Som om inte det är nog värderas portföljen inklusive kassa nu för första gången till över 2 miljoner av Mr Market. I vanlig ordning är det både besvärande och glädjande. Jag vill ju köpa mer aktier ett tag till.

När det gäller affärer så är det inte helt torrt på den fronten. Senaste helgen spenderades på Öland och där hittade jag en liten fin skalkniv(se bild ovan) för 1 kr på loppis. Jag har anledning att tro att den är av ganska bra kvalité eftersom bladet är taperat vilket innebär att det inte är jämntjockt som vilken plåtbit som helst. Nej det är tjockast inne vid handtaget och smalnar sedan successivt av ut mot spetsen. Ett riktigt fynd enligt mig. Vad skall man då med en skalkviv till undrar du kanske. Jo, jag är egen nog att skala potatis med mera med kniv. När man väl fått in snitsen är det en härlig känsla.

Vidare fick jag i veckan sålt en solpanel som jag har haft stående oanvänd något år. Hade tänkt att den skulle komma till användning med det blev inte av och jag tappade suget på det projektet. Jag fick 1800 kr och 100 kr för hemkörning. Det var jag riktigt nöjd med för jag hade inte gett mer än 1800 kr själv. Att sälja av grejer som står oanvända är något jag vill ägna mig mer åt. Det finns lite att ta av kan jag lova och jag skall försöka att ha åtminstone nånting ute på annons i stort sett hela tiden. Men på semestern är jag ut på vift så nu får det vänta lite.

På kvällarna tar jag gärna en tur med cykeln. Antingen ger jag mig ut på landsbygden och trampar mig slut eller så glider jag bara runt i stadsmiljö. Jag cyklar gärna där jag aldrig varit och ibland kan jag till och med göra som en östgöte och cykla gata upp och gata ner och glana. Bara för att få se varje liten del av staden. Det är fascinerande hur många områden som man aldrig varit i och ibland kan man hitta små guldklimpar på det här sättet. Bland annat har jag hittat två helt ok tennisplaner med nät, linjer och allt där man kan spela helt gratis.

I Kaliforniens stora vågor hade jag tyvärr sönder en kite genom att tappa ner den i vattnet. Den togs snabbt av en rejäl våg och då är det inte mycket mer man kan göra än att släppa kiten och hoppas på det bästa. Den flyter då fint in till stranden och när man själv simmat in får man domen för sin bristfällighet. I det här fallet hade min kära trotjänare från 2007 rivits sönder rätt rejält.

Min bedömning var först att skadorna borde gå att laga men det var inget jag skulle ge mig på själv. Körde iväg med den till en kitereparatör men han ville inte ta sig an den. Han tyckte den var för gammal och att skadorna var allt för stora. Det slutade med att jag köpte en ny kite.

Så vad gör man med en söndrig kite? Idag har jag i alla fall utnyttjat en liten bit av den. Dagens projekt har nämligen varit att sy mig en sjömanssäck. Av gammal hävd skall man själv sy sin sjömanssäck och gärna av ett gammalt segel som tjänat en troget under många år.

Även om det blev några missar är jag mycket nöjd med säcken. En sjömanssäck är praktisk på så vis att i förhållande till hur mycket den rymmer så tar den väldigt lite plats när den är tom. Och det är precis vad som behövs på en båt där det ofta är dåligt med plats att stuva ner diverse stora väskor. Det skall bli spännande att använda den och se om den håller in action. Det finns gott om material att göra en till förbättrad variant om den skulle visa sig för klen.

Symaskinen jag använt har jag kommit över alldeles gratis. Men den historien får vi ta en annan gång.

Kan ni tänka er något mer frestande än ett uppfriskande lagom tempererat glas flädersaft en varm sommardag. Helst skall den vara hemgjord och nästan gratis det klart och nu är det i så fall dags att ge sig ut på fläderjakt, i alla fall hör i söder.

Igår såg jag ett par plocka stora vita blomflak och funderade en sekund på vad det kunde va. Måste vara fläder tänkte jag. Den upptäckten öppnade ögonen på mig och sen dess har jag sett fläderbuskar både här och där på allmänna platser längs trottoarer och cykelbanor. Om man inte hittar något i sin omgivning kanske fruktkartan.se kan vara till hjälp.

Själv är jag inte så mycket för saft över huvud taget och har aldrig gjort flädersaft. Men en av mina minst husmoderaktiga kompisar vet jag har gjort en sats så det kan inte vara särskilt betungande.

Den senaste helgen blev ju med hjälp av nationaldagen en långhelg för oss kontorsråttor. Då passade jag på att läsa Rich Dad Poor Dad av Robert T. Kiyosaki.

Jag ger boken tre cyklar av fem. Den innehöll mycket matnyttigt men även en del mindre givande avsnitt.

Många sidor ägnades åt att berätta om hans fantastiska affärer. Han gjorde bland annat en affär där han utan en krona på fickan budade på en fastighet för att sedan lyckas sälja vidare affären till någon annan innan han behövde betala. Detta på grund av att han visste att fastigheten var värd mer än vad den såldes för. Den här typen av berättelser tycker jag inte är så himla givande. Det är väl inget nytt att om man råkar komma över något billigt och vet att det går att sälja för mer så kan man gaska lätt tjäna pengar. Det svåra är är att skaffa sig den här kunskapen och det beskriver Robert Kiyosaki bara på väldigt hög nivå. Han menar att det handlar om att lära sig redovisning och ekonomi. Att man inte skall slita på ett jobb dag ut och dag in för då ser man inte alla möjligheter som står rakt framför näsan. Man skall använda sig av advokater och mäklare och betala dem rikligt. Kurser och seminarium är inte heller något man skall snåla på.

Vidare menar Robert Kiyosaki att du inte skall jobba för pengar utan pengarna skall jobba för dig. Jobba skall man däremot göra för att lära sig. Själv sa han upp sig från ett bra jobb för att börja sälja kopiatorer - just för att lära sig sälja. När han var en av toppsäljarna på det jobbet hoppade han på nästa tåg. Det viktigaste att lära sig är att bli ekonomiskt läs och skrivkunnig som Robert kallar det. Men även om man blivit det finns risk att man inte blir ekonomiskt oberoende och det beror i så fall på rädsla, cynisk inställning, lättja, dåliga vanor eller arrogans. Samtidigt skriver han på ett ställe att om man inte har självdisciplin så är det ingen ide att man fortsätter läsa.

Titeln anspelar på att boken till stora delar består av lärdomar från hans egen pappa - 'Poor Dad' - och hans kompis pappa - Rich Dad. Poor Dad är högt utbildad och har bra lön men ser sitt stora hus i fina området som sin bästa investering trots alla utgifter som det drar med sig. Han lånar till det mesta vitt och brett och kommer därför aldrig riktigt ikapp. Rich Dad är utan utbildning och bor enkelt, har gammal bil och driver diverse företag. Han börjar tidigt undervisa Robert och hans kompis på ett demonstrativt sätt genom praktiska moment.

Robert får lära sig en egen definition av begreppet tillgång. En tillgång är något som genererar pengar. En bil eller villa är alltså inte några tillgångar eftersom de kostar pengar. Man skall köpa uteslutande tillgångar för det man tjänar för att sedan betala sina utgifter med det som tillgångarna avkastar. Det handlar om att betala sig själv först som upprepas så många gånger i klassikern Den rikaste mannen i Babylon. Just det här drar Robert till sin spets och menar att han prompt betalar sig själv enligt plan även om det innebär att pengarna inte kommer räcka månaden ut på grund av det. Det faktum att pengarna inte kommer räcka skall nämligen sporra till att få in ännu mer pengar på andra sätt och man tvingas därför till att använda sin kreativitet och sitt ekonomiska IQ.

Jag tror ni börjar förstå hur jag menar med att boken bygger lite väl mycket på allmänna goda råd som skall ge utdelning i längden men som låter lite galna och riskfyllda.

I den kommande helgen skall jag dock praktisera några av råden. Jag skall nämligen jobba gratis, alltså inte för pengar utan för att lära mig. Det blir som ljudtekniker på en festival, jag får dock mat och husrum så det blir en billig helg i alla fall. Jag ser även mycket fram emot den - det är för mig kul jobb och jag får allt praktiskt serverat i en trevlig miljö!

Nu är det snart dags för mig att bege mig hemåt och jag skall försöka ge mig på att beskriva arbetsklimatet i Silicon Valley.

Det är inte helt lätt eftersom jag mestadels bara sett min egen lilla grupp hos min arbetsgivare.

Silicon Valley lockar talanger från hela världen. Flest kommer från China, Indien och Japan samt övriga Asien och Europa. En vild gissning är att långt över hälften av de som jobbar i IT-branschen här inte är födda i USA. Därför vet jag inte om man kan kalla det jag kommer beskriva för amerikansk arbetskultur. Å andra sidan är ju USA just så. En blandning av personer från hela världen med olika ursprung.

Kalifornien var först koloniserat av spansktalande som kom från Mexikohållet. De kom bra överens med Indianerna och det var först under guldruschen när landbrytarna kom frän öst som det blev stridigheter med ursprungsbefolkningen. Spanjorernas arv lever kvar i form av namn på städer och vägar. Ex. San Fransisco, San Mateo och Santa Cruz. Den berömda 'stadsgatagata' som går ända från San Francisco till San Jose heter El Camino Real. Det är också fortfarande en stor del av befolkningen som är spansktalande och myndigheter erbjuder service på spanska och även mandarin.

Men i IT-branschen är det 100 % engelska som gäller och det är ju tur för mig det. Så till några reflektioner i punktform.

Personal
Det är inte lätt att rekrytera här om man inte är en av de mest absolut populära arbetsgivarna. Amerikaner har en tendens att överskatta sig själv och pratar gärna vitt och brett om allt de kan. Bara under min korta tid här har personer fått sluta som inte hållit måttet. Och där glider vi över till en annan skillnad. Här får man lön varannan vecka och alltid på en fredag. Det är inte ovanligt att man skall vara ute ur kontoret 15 minuter efter att man fått besked om uppsägning. Detta eftersom arbetsgivaren är rädda för sabotage. Det kan gälla även när någon slutar på eget initiativ. Framförallt om det kommer negativa nyheter från företaget kan anställda helt enkelt bara sticka där ifrån utan någon överlämning.

Teknik
I Sverige finns en förkärlek att utveckla saker från grunden för då får man det precis som man vill ha det och man vet att det blir bra. Här är mer fokus på att få något gjort så fort det bara går, gärna med produkter och tjänster från hyllan. Vidare är det mer trial and error. Ut med produkten till kunderna för att få feedback istället för att lägga enorma resurser på test och analys.

Organisation
Har inte så mycket att säga här. Jag jobbar ju med teknik. Men det är mer av en befordringskultur här. I Sverige skall ju alla tjänster läggas ut så att alla kan söka men här funkar det inte så. Cheferna frågar den de vill ha helt enkelt och man pratar även vitt och brett om att man just blivit befordrad om man blivit det.

Allmänt på jobbet
Jag upplever det som att fler sitter och pratar eller surfar med privata grejer. Det är inte ovanligt att man hör en timslång konversation om helt privata grejer i kontorslandskapet. Å andra sidan är det ingen som tar fikapaus. Utan de flesta sitter på sin plats hela dan. Det kan vara ganska tomt på kontoret och det är mer jobb hemifrån. Läsk finns gratis i kylen men det var inget jag utnyttjade i någon större omfattning. Matlåda är vanligt och den äts vid det egna skrivbordet. Själv har jag inte kört med matlåda och jag tror jag hade saknat det sociala att luncha med kollegorna om jag gjort det. På kontoret i Sverige får vi matlådehunkar äta matlåda tillsammans med de normala i lunchrestaurangen.

Klädsel
Mark Zuckerberg har gjort en grej av att alltid gå klädd i likadana jeans och likadan T-shirt. Även om ingenjörer och tekniker nog ganska länge varit motvilliga till att ta på slipsen så tror jag ändå att Mark har haft en viss effekt åtminstone på mellanchefer och icke-tekniker på teknikcentrerade arbetsplatser. Här får man helt enkelt ha på sig vad helst man vill. Gränsen går väl någonstans vid om man skulle lukta riktigt illa men det hade nog gått an det med om bara personen i fråga hade varit tillräckligt duktig. Nu är det dock inte så att denna frihet utnyttjas till att gå runt i basketlinnen och rosa tights direkt. De allra flesta har jeans eller shorts på underkroppen och T-shirt eller skjorta på överkroppen. En del amerikaner tycker jag klär sig riktigt trist. Det var en lite mellanäldre herre på jobbet som envisades med att alltid gå i brun-orange-gula-gröna toner och matchade dessutom alltid färgen på byxorna och tröjan rakt av. Så hade han bruna kostymbyxor drog han på sig en brun stickad tröja med krage. Det var alltså tydligt att han var aktiv i sitt klädval men gick ändå alltid i kostymbyxor och den typen finstickad tröja med skjortkrage. En annan förklarade stolt hur han med jämna mellanrum åkte till Target och köpte fyra par likadana jeans och sen klarade han sig ett bra tag.

Toaletterna
En kul detalj är att toaletten på kontoret är av krogmodell med pissoarer i det gemensamma rummet och bås där avskärmningarna inte är högre än att en reslig svensk ser in om man går tillräckligt nära. De går inte heller närmare golvet än att man ser kalsongerna på den som sitter på plats om man hukar sig något. Ljudisoleringen är obefintlig, det märks särskilt när ingen står och tvättar händerna för tillfället och man hade kunnat höra en fjäder falla. När det är upptaget på alla pissoarer ställer sig amerikanarna vid en toalett istället och stänger inte till båsdörren under besöket.

Facebooks kontor
Måste även passa på att berätta lite om Facebooks kontor vilket jag hade förmånen att besöka. Kontoret består av flera byggnader och området är nästan lite som en liten stad med restauranger, glassbarer, barer, pizzerrior hamburgeställen med mera i markplan. Alltsammans är gratis så länge man kommit innanför spärrarna. Det är en mysig stämning på stadens gator men som en kontrast till det är det en industriell stil på själva kontoren. Betonggolv och naket tak med ventilationstrummor och elledningar. Men ändå trevligt och jag hade inte haft något emot att jobba på ett sånt ställe.

Nu är jag lite sugen på att veta hur många av mina läsare som har lån på sin bil. Men oavsett skall ni få läsa en sågning a là Sparatilltusen.

- En bil är såpass stort inköp att man måste låna och det gör alla andra jag känner också.

Nej du måste inte låna. Det faktum att du tar ett lån för att köpa bilen gör att allt sammans blir dyrare än om du inte lånat. Ränta är ingenting annat än en överföring av pengar från de som har till de som inte har. Och lånar du till bil så ställer du dig frivilligt i gruppen som inte har. Det är billigare att köpa en skrotbil som man kör slut på varje år än att köpa en nyare Peugeot, Renault eller Citroën. Själv har jag en Mazda från -98 som jag köpte för sju och ett halvt år sen för 45 000 och det är en summa som du kan spara ihop till snabbt om du har marginalerna att ens ha en bil. Att nästan alla lånar till bil gör det inte rätt. Det är som att försöka övertyga en Japansk sashimikock att börja använda slöa knivar med argumentet att nästan alla svenskar använder slöa knivar dagligen.

- Bilar är mitt största intresse och jag vill ha både komfort och kräm när jag trycker på gasen.

Ok, du får lägga hur mycket pengar du vill på bilen men du kommer få ännu mer bil för pengarna om du inte lånar. Om du lånar göder du bara en fet direktör som lever gott på dina surt förvärvade pengar utan att lyfta ett finger. Jag har sagt det förut och säger det igen. Man blir inte lycklig av att ha det bra. Man blir lycklig av att tro att man kommer få det bättre. Köp en billigare, äldre och slitnare bil. Kanske en med några rejäla bucklor och solblekt lack och dröm om vad du skall köpa härnäst så fort du fått ihop pengarna istället. Så får du behålla hela räntekostnaden själv och får därmed mer bil för pengarna.

- Det blir billigare att köpa en ny bil för den behöver inte åka skytteltrafik till verkstan.

Jag vågar påstå att det här är en sanning med modifikation. Mina bilar som har tagit mig fram i 10 år. Först en Toyota Celica från -91 och sen en Mazda 626 från -98 har under dessa 10 år varit färre gånger på verkstan än vad en bekants Renault Clio var under ett år i mitten på 2000-talet. Lär dig byta däck, olja, bromsbelägg och köp en bil baserat på bilprovningens statistik och det kommer gå fint. Dessutom kan man ju knappt fixa med en ny bil själv eftersom garantin går förlorad om man inte lämnar in den på verkstad för svindyr service enligt serviceschemat och dessutom är serviceintervallen tätare på en ny bil än på en gammal.

Som ni kanske anar har jag ingen jättekoll på räntenivån på billån eftersom jag aldrig ens varit i närheten att fundera på det. Men en snabb googling gav att effektiv ränta på nästan 6% är vad man får av Forex. Lita inte på den ränta som skrivs ut om det inte står effektiv ränta före och får du lägre ränta hos en bilhandlare kan du räkna med att du blir blåst på mellanskillnaden på annat sätt. Gör det enkelt för dig och låna inte till bil om du inte är en sjärnförvaltare som de senaste fem åren åtminståne slagit index med en sådär 3 procentenheter per år de senaste fem åren.

Nu har alla mina utdelningar ramlat in för 2014 och jag ser det som mycket osannolikt att jag skulle köpa någon utdelare i höst som delar ut efter det. Därför kan jag redan nu redovisa utdelningarna för 2014.

Aktie | Före skatt | Efter skatt | Yield on cost(%)

H&M B          475	     333              7.50

Fortum      13 422         9 395              7.46

Axfood       2 550         1 785              6.92

TeliaSonera  6 000         4 200              6.55

SCA A        4 750         3 325              5.84

Industriv, C 6 600         6 188              5.13

ABB            908           636              4.89

Nordea Bank    768           538              4.48

Nordnet B      382           268              4.29

Securitas B    900           900              3.96

Kungsleden   1 250           875              2.54



Totalt       38006        28 444              5.92



Alla summor i SEK.

Skattesituationen är lite blandad eftersom jag både har ISK och värdepappersdepå. För vissa innehav blir det än värre eftersom delar av dem ligger i VP och resten i ISK. Jag redovisar även 'Yield on cost' trots att jag tycker det är ett lite skenheligt mått. Det tar ju inte hänsyn till hur länge man haft innehavet. HM ligger i topp men det är också det äldsta innehavet näst efter en liten del av TeliaSonera. HM köpte jag i mars år 2000 och då är inte ett Yield on cost på 7.5 % så himla imponerande med tanke på att HM ofta är prissatt som en tillväxtaktie. Då imponerar Fortum, Axfood, TeliaSonera och SCA A desto mer. Större delen av dessa innehav har inhandlats de fyra senaste åren.

Kungsledens låga utdelning är förhoppningsvis tillfällig då de bunkrar pengar till skatteskulder för tillfället.

Vissa delar ut och andra växer och det enligt mig bästa sättet att utvärdera utvecklingen är med totalavkastning som tar hänsyn till både utdelningar och kursutveckling. Det har jag senast gjort i ett inlägg här.

Förra årets sammanfattning av utdelningar hittar ni här och jag kan glatt konstatera att den totala summan efter skatt stigit från 16 522 kr till 28 444 kr. Det går fort när man har roligt!

Jag har roat mig med att rita min egna pensionstriangel. Det gröna fältet är mitt privata sparande, det blå är tjänstepension och det oranga är den fiktiva summa av insparad statlig pension inklusive premiepension.

Areorna på de olika fälten har samma förhållande som summorna i mitt fall. Det är intressant hur en bild ofta ger en ny insikt även om man hade koll redan innan. Tycker den blå delen ser ganska klen ut minst sagt.

I höstas tog jag äntligen tag i mitt ITP lite mer än tidigare. Valet präglades främst av jakt på låga avgifter men även jakt på möjlighet att själv påverka förvaltningen så mycket som möjligt. Det slutade med att de 50 % som jag är tvingad att placera i traditionell förvaltning hamnade hos Alecta och resterande 50 % hamnade i fondförsäkring hos SPP tjänstepension.

Nu har några premier betalats in och jag har fått lite bättre grepp om hur fondvalet hos SPP fungerar i praktiken. Än så länge har jag kommit upp i 5 672 kr och jag gillar att man kan logga in med BankId för att se det, inget nytt konto med ännu ett lösenord att hålla koll på här inte. Utbudet är inte enormt men i mitt fall hittar jag vad jag är ute efter. Valet föll på SPP Aktiefond Global och SPP Aktiefond Sverige. Avgifterna på dessa är 0,18 % respektive 0.12 % och båda har fyra stjärnor hos Morningstar. Eftersom man är tvingad att placera i fonder hur man än väljer i ITP vill jag passa på att få global exponering 'billigt' eftersom jag i övrigt mest är exponerad mot svenska företag. Men kunde inte låta bli att även ta lite SPP Aktiefond Sverige som har lägre avgift än globalfonden.

Det här inlägget är sponsrat av SPP

Storbolag och stora myndigheter har ett klassiskt problem: De anställda stiger i graderna tills de inte gör ett bra jobb längre. Om de hade gjort ett bra jobba hade de ju klättrat ännu längre. Eller?

Själv är jag inte helt säker på att det verkligen stämmer. Det kan ju också vara så att konkurrensen om högre tjänster är tuffare ju högre upp man kommer och att det är det som sätter stopp på karriären.

Vad kan vi lära oss av detta? En sak är i alla fall säker. På börser och andra handelsplatser gäller något helt annat. Där kan vem som helst ta en VD-tjänst(göra flera affärer varje dag, blanka, investera i guld m.m.) men lär inte bli långvarig om det saknas talang, engagemang, kunskap eller erfarenhet. För även på börsen råder en stenhård konkurrens på toppen.

Även de med försiktighet, de som börjar med en enkel strategi för att lära sig mer och sen går vidare kan misslyckas. Tillslut har de nåt en nivå där talangen helt inte räcker och där säger det stopp.

Det gäller att hitta en strategi som man klarar av och det är viktigt att inse att lika lite som alla kan bli fotbollsproffs kan inte alla bli börsproffs. Det spelar ingen roll hur mycket man tränar, har man inte talang blir man inte proffs. De som lyckas är de som både tränat mycket och har talang.

Själv har jag en 'pest eller kolera'-syn på investeringar. Guld, råvaror, valutor tycker jag är helt värdelöst. Samtidigt vill jag komma åt bättre avkastning än sparkonto. Direktägande av fastigheter innebär mycket jobb eller dålig lönsamhet om man lejer ut det på någon annan. Fonder har en massa avgifter. Listan på investeringar jag skyr kan göras lång men det alternativ som återstår och som jag ser som bäst av de dåliga är direktägande av aktier på börsen.

Jag gör inga anspråk på att köpa och sälja vid rätt tidpunkter utan köper istället regelbundet 2 gånger per år och säljer inte i första taget. Bolag väljs i klassiska branscher där jag oftast själv har ett behov av det som produceras. Jag håller mig till företag jag gillar, som går med vinst med ändå inte är helt galet prissatta i förhållande till det värde jag tycker bolaget har. Man kan väl säga att jag inte ens ger mig på korpligan utan spelar istället i en park med smågrabbar med utlagda skor som mål. Det är lättare att vinna då även om prissumman inte är lika stor.

Jag tänker mig att om jag har talang så kommer det ge positiv effekt på avkastningen på grund av att jag väljer  bra bolag till bra pris när jag köper. Om jag saknar talang ser jag ändå inte hur jag som talanglös skulle kunna investera bättre. En win-win situation.

Så går det att få någon vidare avkastning på min enkla strategi? Det skall bli mycket spännande att se mina vänner.