I bilden ovan visas OMX SPI från september 2005 tills idag och mina inköp av aktier under den tiden. Nåja, inte riktigt tills idag, jag började med det här inlägget för några dagar sedan. Jag har använt Avananza och Gimp för att ta fram grafiken. Tack för det. Tyvärr blev bilden lite suddig när jag skalade ner den för att passa bloggmallen men tittar man noga så skall det gå att tyda allt.

Inköpen som illustreras av röda prickar är följande:

0 Nordea bank AB  200 à 84,75 SEK

1 Industriv. C   250 à 75,00 SEK

2 ABB LTD        175 à 137,9 SEK

3 Kungsleden   1 000 à 49,3 SEK

4 Axfood         170 à 216,7 SEK

5 Nordnet B      450 à 19,8 SEK

6 Securitas      300 à 75,8 SEK

7 SCA A        1 000 à 81,3 SEK

8 Fortum         600 à 16,56 EUR(8,91SEK/EUR)

9 Fortum	 750 à 14,11 EUR(8,63SEK/EUR)

10 TeliaSonera 1 904 à 43,9 SEK

11 Industriv. C  950 à 115,6 SEK

Att jag bemödat mig med att ta fram den här bilden beror framförallt på två orsaker. För det första tycker jag det är kul att se en överblick i efterhand av ren nyfikenhet. För det andra för att jag just nu funderar mycket på om jag kan dra större nytta av börsens svängningar, vad skall jag ha för strategi framöver när min nuvarande inte är applicerbar längre?

Bortsett från inköpet av Nordea i början av 2006 är det ganska tomt på inköp fram till hösten 2009. Det berodde inte på någon brist på likvida medel utan snarare på att mitt spar och investeringsintresse inte riktigt blommat ut. Sen gick det ganska snabbt att definiera min nuvarande strategi - att successivt öka andelen aktier genom att ha två inköpsperioder per år och inte sälja. Senast köpte jag för omkring 7 % av portföljvärdet och nu ligger jag på ca 50 % aktier. Men man kan inte successivt öka andelen aktier i all evighet. Därför funderar jag redan nu på vad nästa steg blir.

Det jag skulle vilja åstadkomma framöver är att köpa tätare i svackorna och glesare på topparna. Tidigare har jag tänkt få den effekten genom att alltid hålla en fix andel likvida medel. När börsen då dippar kommer andelen likvida medel öka och inköp måste till för att återställa balansen. Nackdelen med det är att om det skall bli någon skillnad att tala om måste man ligga med ganska mycket likvider - kanske runt 30 %. Eftersom jag i stort tror att börsen avkastar bättre än räntemarknaden känns det inte helt rätt.

Så skall man kanske ta till belåning? Tidigare har jag inte alls förstått de som tar till belåning men har på senare tid börjat överväga den saken. Kanske kan man konstruera en liknande strategi fast där man i snitt ligger  med nästan 100 % i aktier men med hjälp av belåning ändå kan köpa tätare i svackorna. En tanke skulle kunna vara att ha två regler.
1. Aldrig mer än x %(kanske 10%) likvid.
2. Aldrig tillåta att aktieportföljens totala värdering går under x %(kanske 90%) av ett tidigare lokalt max. Om så belåning krävs för att köpa till aktier när det rasar.

Nackdelen med belåning är naturligtvis risken. Det låter väldigt bra i dagens läge när många företag delar ut mer än vad man betalar i ränta. Men vem vet om det kommer ett läge med stigande räntor och fallande börser. Då är det inte säkert det är lika roligt.

Varför inte bara köpa när det är bra pris i förhållande till värde kanske du undrar. Orsaken är att jag inte riktigt sätter så stor tillit till mina färdigheter inom det området ännu. Min strategi skall inte kräva att jag känner av börsklimatet på ett korrekt sätt. Jag vill ha en mekanisk strategi som är lätt att följa utan att blanda in min känslor.

Nå vad säger den enorma läsarkretsen? Några synpunkter och idéer?