Jag vet inte hur många artiklar, tweets, kommentarer, blogginlägg med mera jag sett om att avdragsrätten för privat pensionssparande försvinner vid årsskiftet. Inte nog med det. Jag har sett nästan lika många artiklar om att det fortfarande är någon miljon som verkar ha missat alltihop eftersom de fortsätter med sitt pensionssparande och därmed kommer bli dubbelbeskattade inom en snar framtid.

Det pratas om att staten inte informerat ordentligt och att de hemska bolagen som erbjuder pensionsprodukterna in informerat de heller. Även om jag själv inte är särskild representativ så har jag dock svårt att tro att någon helt missat det som jag sett många, många gånger vid det här laget.

Men varför avslutar de inte sitt sparande då?

Det är inte så konstigt. När det gäller förändringar vet vi ofta vad som behöver göras men vi orkar inte ta tag i det. Jag påstår alltså att den stora majoriteten av de som fortfarande pensionssparar är väl medvetna om dubbelbeskattningen som snart kommer men de har helt enkelt inte kommit till skott med att avsluta sparandet på grund av att de inte orkar ta tag i det. Ingen kan väl ha missat det här fenomenet och jag känner igen det inte minst från mig själv.

Det är alltså inte mer information från staten som folket behöver i den här frågan utan snarare sekreterare som tar hand om den operativa handling som krävs och ringer det där telefonsamtalet om att avsluta inbetalningarna. Men det hade inte blivit billigt för staten att bjuda på den hjälpen.

Inte tycker jag att det är någon katastrof heller för den delen. Det är ju inte så att dessa pengar går raka vägen till satan själv om man säger så. De går ju in i statskassan och bekostar skola, vård och omsorg med mera och gör att skattebördan blir lite lättare för oss andra.

Så fortsätt gärna med ert pensionssparande ni som ännu inte avslutat det!

För ett tag sen började jag lite försiktigt att skriva om förvaltning åt andra med ett inlägg om själva verkställandet av de råd man ger.

Nu tänker jag fortsätta med lite allmänna tankar hur man kommer igång och några problem som man ställs inför.

Att hjälpa till med förvaltning till familj och vänner är känsligt. Tänk om man helt enkelt ger dåliga råd som resulterar i rejäla förluster. Tänk om man har otur i timingen. I mitt fall är det dessutom så  att 'klienterna' inte bett om mina råd rakt ut. De jag hjälper tillhör närmsta familjen och det är snarare så att jag inte står ut att vara medveten om misären utan att agera än att de frågat om hjälp. Det gör det hela ännu lite mera känsligt.

Mina klienter har alla en hyffsad sparad peng och man kan ganska bra sammanfatta dem som storbanksdrömkunder. Räntakonton med nollränta. Dyra 'aktiva' aktiefonder och blandfonder i vanlig depå. Efter några års börshause har naturligtvis även dessa fonder gått upp och därvid uppkommer en nätt reavinst vid försäljning. Detta är det första konkreta problemet. När det kommer till personer som inte vet vad reavinst eller ISK är för något kan det bli lite svårt att förklara varför mina råd lett till att de måste betala en rejäl restskatt något år efter verkställandet.

Min lösning på problematiken är att jag går in försiktigt och gör små förändringar snarare än att stöpa om allt helt. När det gäller räntekonton är det väl inga större problem men med aktiefonder är min tanke att göra förändringar på omkring 7 % av portföljvärdet varje år. Vilka förändringar det blir beror på hur sammansättningen i portföljen ser ut och i vilken riktning jag vill.

Strategin ger fördelen att det inte blir några chocksummor i reavinstskatt samtidigt som timingrisken minskar markant. Hittills känns det mycket bra.

Ingves har det inte lätt. Sedan 1994 har Sverige haft nettoexport vilket innebär att vi sålt mer varor och tjänster till utlandet än vi producerat. Förr eller senare måste betalningen för detta växlas till SEK vilket sätter press på kronan i riktning uppåt. Dessutom blir en hel del varor faktiskt billigare pga teknisk utveckling och större tillverkningsserier. Eftersom Riksbanken själv satt ett inflationsmål på 2 procent blir deras uppgift som att hålla ner vattennivån i en tunna som sakta, droppe för droppe, fylls med vatten. Visst har dom kraft att skvätta ut någon liter med hjälp av en räntesänkning men dropparna droppar dygnet runt och vinner i längden.

Om man tittar på grafen ovan är det ganska uppenbart att Riksbanken inte fattar vad de håller på med. Vad sägs om att ge fasen i att göra prognoser om de gång på gång visar sig vara fel. Inte nog med att Riksbanken gör prognoser. Ledamöterna baserar dessutom sina beslut på dessa prognoser. Eftersom effekten av en ränteändring tar sisådär ett halvår för att slå igenom baseras besluten på prognoser om hur situationen kommer se ut om ett halvår. Det låter ju fantastiskt bra. Men om prognoserna inte stämmer så blir det inte så bra.

Jag tycker att riksbanken borde hålla sig till det uppdrag de har fått. Att upprätthålla ett stabilt penningvärde. Ett stabilt penningvärde för mig är att kronans värde inte sjunker eller stiger i allt för hög takt. Säg att försöka hålla inflationen på -2 till 2 procent. Det hade varit betydligt enklare för Riksbanken att upprätthålla. Låt vattnet stiga i tunnan bara det inte går allt för fort.

En sådan lösning är naturligtvis inte utan problem. Deflation är politikernas mardröm då massor av statens utgifter, ex barnbidrag och CSN, inte räknas upp med inflationen. När det gäller statens inkomster är det annorlunda då de ofta är av procentuell karaktär, så som Moms och arbetsgivaravgifter. Det innebär i praktiken att utgifterna sakta sänks utan att folket klagar allt för mycket och därför kan valfläsk utlovas var fjärde år. Vidare drar staten in ofantliga summor på vad jag kallar inflationsskatt. Den skatt man betalar när man säljer ett hus man haft i 30 år som egentligen inte stigit i värde men som är mer värt i kronor räknat pga inflationen. Detsamma gäller för värdepapper.

Sist men inte minst kommer ju folket att ägna sig åt fasansfulla sysslan att skjuta upp sin konsumtion. Varför köpa idag om jag kan köpa billigare imorgon? Men som jag argumenterat för tidigare(iofs blygsamt) så tror jag inte det är världens undergång trots allt.

Men hur kommer svenska exportföretag överleva? En sak är säker och det är att vi människor kan ändra referensramar snabbt. Se bara på räntan. Det var inte länge sedan som ett bolån med 8 procents ränta var billigt. Vi får helt enkelt lära oss att det lika gärna kan bli en lönesänkning som en löneökning varje år. Detsamma gäller barnbidraget. Om deflationen håller i sig så får väl politikerna sluta vara så förbannat mesiga och helt enkelt sänka det. När vi ser hur kronan bara blir starkare och starkare och allt man köper bara blir billigare och billigare kommer vi inte tycka att det är konstigt. Det kommer kännas precis lika naturligt som räntorna känns idag. Sanna mina ord.

Det känns inte bra att skriva om min egen framgångsrika privatekonomi för tillfället när så många är på flykt i vårt närområde. Därför skall jag ge en kommentar om flyktingkrisen istället.

Något jag har mycket svårt att förstå är att de flesta som uttalar sig är så tvärsäkra på sin sak. En del vill öppna gränserna helt och andra vill stänga dem och båda verkar vara helt övertygade att det går att genomföra.

Sveriges flyktingpolitik bygger på en humanistisk medmänsklig grund med inslag av rationalitet och realism. Vi vet att vi inte kan låta alla som vill flytta hit. För det har vi ett allt för attraktivt land. Därför ges bara uppehållstillstånd till de som verkligen anses vara i behov av det. Vi vet även att vi inte kan hjälpa hela världen och därför begränsar vi oss dessutom till de som kommer hit och knackar på vår dörr. I övrigt har vi ingen övre gräns utan de som kommer hit och har goda själ kommer få hjälp oavsett hur många det är. Detta i kombination med bistånd och katastrofhjälp.

Att bara helt och fullt ta hand om de flyktingar som lyckas ta sig hit känns logiskt på ett sätt. Det är en sak att hjälpa någon som kommer i nöd till din egen trygga hamn. Det är en annan sak att själv lämna tryggheten och utsätta sig för risker för att hämta den nödställda. Men jag tycker ändå att logiken haltar något i dessa dagar när vi med teknikens hjälp vet vad som händer på andra sidan jorden och turister och journalister åker till samma orter som flyktingar. Vi skulle helt klart utan större fara kunna chartra ett kryssningsfartyg ner till medelhavet och hämta en last på flera tusen flyktingar. Vi skulle dessutom kunna tillåta asylansökningar på ambassader runt om i världen och låta dem som beviljas asyl flyga hit.

Samtidigt är det inte helt enkelt att veta hur dyrt det är att hjälpa flyktingar på plats i Sverige. Inledningsvis är det en kostnad det klart. Boende, undervisning och bidrag och inte minst utredningar om asylskäl. Men svenska nyfödda är ju inte heller gratis de första åren direkt. Förhoppningsvis kommer nyanlända förr eller senare i arbete och betalar då skatt som alla andra.

Själv har jag inga bra svar och vet inte varken ut eller in.

Det finns många aspekter att ta hänsyn till när det gäller att förvalta pengar åt vänner och familj. Skall man ens göra det? Hur skall man placera? Hur gör man i praktiken? Med mera, med mera.

I det här inlägget kommer jag begränsa mig till hur man verkställer de placeringsbeslut man tar i praktiken.

Förvaltandet åt andra är något som i mitt fall sakta krupit sig på under många år och inledningsvis var det mer fråga om att svara på frågor och ge tips. Jag märkte rätt snabbt att tipsen man gav sällan följdes. Om jag rekommenderade att sälja en fond och istället köpa en annan så blev det inte verkställt. Det kunde gå år utan att det hände något och när jag frågade varför så blev svaret att det inte blivit av men att inom kort skall det hända grejer. Men samma visa återupprepade sig år efter år.

Skall man förvalta åt andra är alltså min erfarenhet att det funkar väldigt dåligt att ge direktiv som den man hjälper själv skall verkställa. Det som då återstår är att jag på något vis verkställer besluten. Nackdelen med det är att man då får mer eller mindre kontroll över klientens tillgångar. Om det mystiskt utan förklaring skulle göras ett uttag eller överföring som klienten inte vill kännas vid skulle man genast bli misstänkt.

Men det finns en medelväg som jag tycker funkar ganska bra. Jag passar på att ta hand om förvaltningen när jag ändå är på besök och gör helt enkelt affären jag rekommenderar direkt. När jag bestämt vad som skall utföras loggar jag in på klientens konto på min egen dator med hjälp av Mobilt BankId. Sen utförs helt enkelt transaktionerna, köpen, försäljningarna eller vad det nu är. Det fiffiga med det är att jag aldrig behöver se pinkoden som klienten skriver in. Jag har alltså bara access under en begränsad tid och inte där emellan. Det funkar även bra via chatt eller telefon. Jag väljer Mobilt BankId som inloggningsmetod och fyller sedan in klientens personnummer. Klienten plockar sen upp sin telefon eller surfplatta och skriver in pinkoden på sitt håll.

Helt smärtfritt är det dock inte. Det tar någon dag att föra över pengar mellan olika banker eller att sälja fonder så ofta får man inte gjort det man vill vid ett enda tillfälle. Ofta blir det bara första steget och sen får man fortsätta några dagar senare. Men i det stora hela tycker jag det funkar helt ok.

Som de flesta andra orkar inte heller jag med att se över försäkringar och abonnemang en gång om året - eller vad nu privatekonomerna förespråkar. Men min internetleverantör har haft den dåliga smaken att göra en rad prishöjningar senaste åren och för någon månad sen tog jag äntligen tag i det.

Jag kollade upp alternativ och det visade sig att det fanns motsvarande tjänster till något bättre pris. Men nu är det så att vi har ADSL-uppkoppling och då är det en del strul att byta leverantör eftersom modem skall skickas och tas emot och det är inte säkert det funkar direkt efter byte med mera med mera. Därför dröjde det rätt länge, men till slut kom jag till skott och ringde kundtjänst för att säga upp abonnemanget.

Den trevliga killen i kundtjänsten frågade varför jag ville säga upp abonnemanget. Jag svarade som det var att jag tyckte det blivit för dyrt. Han kontrade då genast med att erbjuda rabatt på 70 kr per månad i ett år framöver. Med rabatten inräknad blev nu mitt nuvarande abonnemang billigare än det jag hade tänkt teckna efter uppsägningen och då var det inte mycket att fundera över. Jag stannade kvar som kund och slapp därmed allt potentiellt strul och kom undan med ett enkelt samtal.

Det kan alltså löna sig att ringa och utan omsvep begära uppsägning. Jag har till och med funderat på att köra med den taktiken även om jag egentligen inte orkar med ett byte just för tillfället. Om kundtjänstmedarbetaren skulle godta uppsägningen utan följdfrågor får man väl snabbt som attan hosta upp att man precis ångrade sig och be om ursäkt för att man störde. Jag tror den taktiken fungerar bättre än att bara ringa och be om rabatt rakt av.

Akelius preferensaktie har värderats ner rätt kraftigt på senaste. Jag har köpt alla mina tidigare aktier för 320 kr vilket ger en direktavkastning på 6,25 % men den senaste tiden har kursen varit nere och nosat på 300 vilket ger en direktavkastning på 6.66 %.

Jag tror kräftgången främst har två orsaker. Dels har de internationella marknadsräntorna stigit på senaste och dels fick Akelius en kreditrating från Standard & Poor's på BBB-.

För någon vecka sen kunde jag därför inte låta bli att trycka på köpknappen och jag köpte 460 aktier till kursen 308.5. Naturligtvis lyckades jag inte pricka botten och kursen sjönk ytterligare efter mitt köp men har nu hämtat sig något.

Totalt har jag nu 1500 Akeliuspreffar och jag tror inte risken är så hög som direktavkastningen vill antyda. BBB- är inte ett så dåligt kredibetyg som det låter.

Igår förmiddag köpte jag 450 HM till kursen 337.3 kr. Sedan tidigare hade jag 50 stycken så nu har jag 500.

Någon närmare beskrivning av HM behövs väl ej antar jag. Jag köpte inte HM för att jag tror jag är bättre på aktievärdering än majoriteten som handlar med HM utan för mig är det ett sätt att närma mig index. Jag tycker nämligen allt jag vill åt ser dyrt ut i dagsläget och tanken har slagit mig att vid sådana tillfällen köpa indexfond istället för enskilda aktier.

Men jag tycker fonder är så tråkiga och dessutom går de inte att låna ut till blankare. Därför låter jag istället min egen portfölj närma sig index genom inköp av indextunga bolag som är underrepresenterade i min egen portfölj.

Affären försämrade mitt GAV på HM ganska kraftigt. Men det bekommer mig inte och det är väldigt skönt att ha kommit över den psykologiska spärren. Jag har lidit av den tidigare men känner mig nu botad.

Du kan lätt kolla om du själv lider av fenomenet. Tycker du det ser bättre ut i depån med innehav som gått upp flera hundra procent jämfört med innehav som bara gått upp 6 % som är fallet för mina HM just nu? Svarar du ja så har du lite att jobba på.

Nu när de flesta utdelningarna från svenska aktier ramlat in i depån och börsen nästan står i topp är det säkert en och annan som inte vill återinvestera direkt utan istället vänta lite.

Skalla man då plocka ut likviderna ur sin ISK i avvaktan på köp?

Anledningen till att man vill plocka ut likvider ur sin ISK trots att man vet att man skall sätta in dem igen är att räntan man numera får på likvider ofta är lägre än vad schablonavkastningen som skatten i ISK räknas på. Det innebär att det kan vara bättre att ha likviderna utanför och betala 30% skatt på räntan istället för att betala schablonskatten på hela beloppet.

För att ta reda på det här behöver man förstå hur skatten på ISK egentligen räknas ut. De flesta nöjer sig med att veta att skatten är en låg procentsats av hela kapitalet. Men om man tittar på hur skatten faktiskt räknas ut, som jag har gjort i ett tidigare inlägg, så ser man att det i praktiken är två saker man skattar för. Man skattar för insättningar och man skattar för att ha pengar i ISKn över ett kvartalsskifte. Skatten på båda dessa är lika stor och för 2015 är den 0.9 * 0.3 * 0.25 = 0.0675 % av hela beloppet.

För enkelhets skull antar jag nedan att man får samma ränta i som utanför sin ISK men denna räntan är lägre än schabllonavkastningen i ISK. Under 2015 innebär det i praktiken att man har en ränta som är lägre än 0.9 %.

För att veta om du bör ta ut pengarna ur din ISK måste du veta när du tänkt sätta in dem igen.

1.
Om du skall sätta in pengarna igen samma kvartal...

... är det bättre att låta pengarna ligga kvar i ISKn. Annars kommer du dels få skatta för att pengarna ligger i ISKn över ett kvartalsskifte och dels för en insättning.

2.
Om du skall sätta in pengarna nästa kvartal...

... kvittar det hur du gör. Du slipper iofs skatten för ett kvartalsskifte men skatten på din insättning blir precis lika stor.

3.
Om du sätter in pengarna tidigast om två kvartal...

... tjänar du på att plocka ut dem. Skatten på en insättning är lika stor som för ett kvartalsskifte så det räcker att du slipper skatten för två kvartalsskiften för att du skall kompensera för insättningsskatten.

Eftersom jag har stor exponering mot Sverige i mitt privata sparande försöker jag få lite global exponering i PPM och tjänstepensionen.

Nu har jag gått ett steg längre. Tidigare hade jag 30% SPP Aktiefond Sverige och 70% Seligson & Co Global Top 25 Brands.

Nu har jag precis skiftat om till 100% Seligson & Co Global Top 25 Brands.

Det har gått fantastiskt för Sverige och svenska företag och även om jag inte direkt tror på att det kommer gå sämre framöver så ser jag det inte som helt uteslutet.