Jag vet inte hur många artiklar, tweets, kommentarer, blogginlägg med mera jag sett om att avdragsrätten för privat pensionssparande försvinner vid årsskiftet. Inte nog med det. Jag har sett nästan lika många artiklar om att det fortfarande är någon miljon som verkar ha missat alltihop eftersom de fortsätter med sitt pensionssparande och därmed kommer bli dubbelbeskattade inom en snar framtid.

Det pratas om att staten inte informerat ordentligt och att de hemska bolagen som erbjuder pensionsprodukterna in informerat de heller. Även om jag själv inte är särskild representativ så har jag dock svårt att tro att någon helt missat det som jag sett många, många gånger vid det här laget.

Men varför avslutar de inte sitt sparande då?

Det är inte så konstigt. När det gäller förändringar vet vi ofta vad som behöver göras men vi orkar inte ta tag i det. Jag påstår alltså att den stora majoriteten av de som fortfarande pensionssparar är väl medvetna om dubbelbeskattningen som snart kommer men de har helt enkelt inte kommit till skott med att avsluta sparandet på grund av att de inte orkar ta tag i det. Ingen kan väl ha missat det här fenomenet och jag känner igen det inte minst från mig själv.

Det är alltså inte mer information från staten som folket behöver i den här frågan utan snarare sekreterare som tar hand om den operativa handling som krävs och ringer det där telefonsamtalet om att avsluta inbetalningarna. Men det hade inte blivit billigt för staten att bjuda på den hjälpen.

Inte tycker jag att det är någon katastrof heller för den delen. Det är ju inte så att dessa pengar går raka vägen till satan själv om man säger så. De går ju in i statskassan och bekostar skola, vård och omsorg med mera och gör att skattebördan blir lite lättare för oss andra.

Så fortsätt gärna med ert pensionssparande ni som ännu inte avslutat det!

För ett tag sen började jag lite försiktigt att skriva om förvaltning åt andra med ett inlägg om själva verkställandet av de råd man ger.

Nu tänker jag fortsätta med lite allmänna tankar hur man kommer igång och några problem som man ställs inför.

Att hjälpa till med förvaltning till familj och vänner är känsligt. Tänk om man helt enkelt ger dåliga råd som resulterar i rejäla förluster. Tänk om man har otur i timingen. I mitt fall är det dessutom så  att 'klienterna' inte bett om mina råd rakt ut. De jag hjälper tillhör närmsta familjen och det är snarare så att jag inte står ut att vara medveten om misären utan att agera än att de frågat om hjälp. Det gör det hela ännu lite mera känsligt.

Mina klienter har alla en hyffsad sparad peng och man kan ganska bra sammanfatta dem som storbanksdrömkunder. Räntakonton med nollränta. Dyra 'aktiva' aktiefonder och blandfonder i vanlig depå. Efter några års börshause har naturligtvis även dessa fonder gått upp och därvid uppkommer en nätt reavinst vid försäljning. Detta är det första konkreta problemet. När det kommer till personer som inte vet vad reavinst eller ISK är för något kan det bli lite svårt att förklara varför mina råd lett till att de måste betala en rejäl restskatt något år efter verkställandet.

Min lösning på problematiken är att jag går in försiktigt och gör små förändringar snarare än att stöpa om allt helt. När det gäller räntekonton är det väl inga större problem men med aktiefonder är min tanke att göra förändringar på omkring 7 % av portföljvärdet varje år. Vilka förändringar det blir beror på hur sammansättningen i portföljen ser ut och i vilken riktning jag vill.

Strategin ger fördelen att det inte blir några chocksummor i reavinstskatt samtidigt som timingrisken minskar markant. Hittills känns det mycket bra. En tanke slog mig en gång. Den handlade om jämställdheten i stora börsnoterade bolags styrelser. Dessa styrelsers består i skrivande stund till största delen av medlemmar födda på 1940 och 50-talet. På den här tiden var inte jämställdheten något att hänga i granen. De flesta mammor var hemmafruar medans papporna jobbade. De kvinnor som arbetade gjorde det i kvinnodominerade yrken med mera. Utan att ha kollat upp fakta något vidare så är jag ganska säker på att könsfördelningen på utbildningar så som ekonom, jurist och ingenjör var rejält skev. Fler killar än tjejer.

I detta klimat växte alltså våra nuvarande styrelsemedlemmar upp och blev inte bara kulturellt hjärntvättade utan  de ägnade sig också åt olika saker i inledningen av livet. Medans en del av de killar som hade möjlighet pluggade började deras kvinnliga jämnåriga sin karriär som hemmafruar eller kanske med ett jobb i vården eller liknande. Det här var naturligtvis inte bra på något sätt men det var så det var och inget vi kan göra något åt nu.

Det jag vill konstatera är att bland 40 och 50-talister så har betydligt fler män fått styrelseförberedande erfarenheter jämfört med kvinnor. Jag säger inte att traditionellt kvinnliga sysslor är okvalificerade på något sätt. Men när det gäller att sitta i en styrelse så väger oftast kunskaper så som teknik, redovisning, ekonomi, juridik med mera tyngre än matlagning om ni förstår vad jag menar.

Att med denna bakgrund kvotera in kvinnor i styrelserna i dagsläget anser jag därmed är helt fel. Kvotering har så många baksidor. Det faktum att man vid könskvotering låter kön vara en merit i vissa fall men en nackdel i andra - alltså raka motsatsen till äkta jämställdhet - är bara en av de uppenbara problemen. Att inkvoterade medlemmar riskerar bli en b-grupp är en annan.

Vissa saker måste få ta tid. Att kräva 50/50 i dagsläget skulle vara som att tvinga ut kvinnor på forna slagfält och skjuta dem där med hänvisning till att könsbalansen av ihjälskjutna på slagfält är skev och måste tillrättaläggas.

Det är mycket som varit fel i gamla tider men ibland kan vi helt enkelt inte göra någonting åt det. Det vi istället skall koncentrera oss på är att dagens barn och ungdomar får bättre förutsättningar. Att ingen särbehandlas på grund av kön eller något annat ovidkommande.

Så hur ser det ut i dagens styrelser? Det är väl allmänt känt att det är fler män än kvinnor. Dock tycker jag, som ni kanske anar, att det inte är något bra metod att räkna på kvinnor och män rakt av med tanke på det jag tar upp ovan. Undra hur det skulle se ut om enbart tittar på medlemmar födda efter 1980? Dessa har åtminstone inte blivit - när det gäller jämställdhet - lika illa behandlade som de som växte upp tidigare.

Jag bestämde mig för att göra en liten undersökning på bolagen i min portfölj(ABB, Axfood, Castellum, Fortum, H&M, Industrivärden, New Wave, Nordea, Nordnet, SCA, Securitas och TeliaSonera).

Jag började titta efter styrelsemedlemmar födda -80 eller senare. Där gick jag dock bet, inte en enda medlem var så ung. Jag fick modifiera till -70 eller senare och resultatet lyder som följer:

ABB - Inga

Axfood - 1 man

Castellum - Inga

Fortum - Inga

H&M - 1 kvinna

Industrivärden - Inga

New Wave - Inga

Nordea - Inga

Nordnet - 1 kvinna

SCA - 1 man

Securitas - 1 kvinna

TeliaSonera - Inga

Alltså, i sparatilltusenportföljen finns det 5 styrelsemedlemmar födda 1970 eller senare. 2 män och 3 kvinnor. Därmed är jag nöjd på jämställdhetspunkten vad gäller styrelserna.

Vi har fantastiskt mycket att jobba på när det gäller jämställdhet fortfarande. Jag blir nästan gråtfärdig om jag tittar i en barnklädavdelning men det har i alla fall gått framåt på en del håll. Och när det gäller styrelsejämställdheten i de bolag jag investerat i har jag inte dåligt samvete.

Det skulle vara kul om någon som är betydligt mer påläst på jämställdhet ville bemöta min argumentation ovan. Kanske nån bloggare från exempelvis Jämlikhet, Könsfreden, Jämställdhetsfeministerns blogg, Fanny Åström, Lady Dahmer eller Unga Feminister.

Under min studietid deltog några kompisar i en aktietävling. Det gick minst sagt dåligt och efter någon vecka hade de gjort en rejäl förlust. -Men nu satsar vi på sämstapriset istället, sa en av kompisarna. Det var nämligen inte bara pris till den som fick sina pengar att växa mest utan även pris till den som presterade sämst. De konstaterade dock snabbt att det var minst lika svårt att prestera dåligt som att prestera bra.

Men spontant så känns det ändå logiskt att den som lyckas välja överpresterande aktier borde även kunna hitta underpresterande.

Men så enkelt är det inte. Det är riktigt lurigt att blanka en aktie och ingenting jag kommer ägna mig åt i första taget. Anledningen är främst att marknaden kan handla upp vilken skitaktie som helst till hissnande nivåer och den kan stanna där en längre tid. Det finns inget som sätter stop på den fronten.

När man köper en aktie och kan tänka sig att vara långsiktig gäller det omvända. Om man köper in sig i ett bra bolag som tjänar pengar och har en rekorderlig ledning kommer värdet att visa sig förr eller senare. Utan undantag. Pengarna kan ju inte försvinna någonstans. Om marknaden skulle handla ner aktien så blir utdelningen procentuellt högre och detta brukar sätta en slags botten. Om detta inte hjälper och aktien handlas ner än mer så väljer naturligtvis en bra ledning att köpa tillbaka egna aktier och dopar på så sätt kursen. Det är mycket lönsamt om priset på aktien är lågt i förhållandet till värdet på företaget.

Därmed inte sagt att man alltid tjänar pengar på att köpa in sig i bolag. Man kan ju köpa in sig i ett dåligt. Men om man har rätt i sin analys, är långsiktig och köpet visar sig vara i ett bra bolag som tjänar pengar och har en bra ledning då kan inte Mr Market ställa till det för än hur gärna han än vill. Ingves har det inte lätt. Sedan 1994 har Sverige haft nettoexport vilket innebär att vi sålt mer varor och tjänster till utlandet än vi producerat. Förr eller senare måste betalningen för detta växlas till SEK vilket sätter press på kronan i riktning uppåt. Dessutom blir en hel del varor faktiskt billigare pga teknisk utveckling och större tillverkningsserier. Eftersom Riksbanken själv satt ett inflationsmål på 2 procent blir deras uppgift som att hålla ner vattennivån i en tunna som sakta, droppe för droppe, fylls med vatten. Visst har dom kraft att skvätta ut någon liter med hjälp av en räntesänkning men dropparna droppar dygnet runt och vinner i längden.

Om man tittar på grafen ovan är det ganska uppenbart att Riksbanken inte fattar vad de håller på med. Vad sägs om att ge fasen i att göra prognoser om de gång på gång visar sig vara fel. Inte nog med att Riksbanken gör prognoser. Ledamöterna baserar dessutom sina beslut på dessa prognoser. Eftersom effekten av en ränteändring tar sisådär ett halvår för att slå igenom baseras besluten på prognoser om hur situationen kommer se ut om ett halvår. Det låter ju fantastiskt bra. Men om prognoserna inte stämmer så blir det inte så bra.

Jag tycker att riksbanken borde hålla sig till det uppdrag de har fått. Att upprätthålla ett stabilt penningvärde. Ett stabilt penningvärde för mig är att kronans värde inte sjunker eller stiger i allt för hög takt. Säg att försöka hålla inflationen på -2 till 2 procent. Det hade varit betydligt enklare för Riksbanken att upprätthålla. Låt vattnet stiga i tunnan bara det inte går allt för fort.

En sådan lösning är naturligtvis inte utan problem. Deflation är politikernas mardröm då massor av statens utgifter, ex barnbidrag och CSN, inte räknas upp med inflationen. När det gäller statens inkomster är det annorlunda då de ofta är av procentuell karaktär, så som Moms och arbetsgivaravgifter. Det innebär i praktiken att utgifterna sakta sänks utan att folket klagar allt för mycket och därför kan valfläsk utlovas var fjärde år. Vidare drar staten in ofantliga summor på vad jag kallar inflationsskatt. Den skatt man betalar när man säljer ett hus man haft i 30 år som egentligen inte stigit i värde men som är mer värt i kronor räknat pga inflationen. Detsamma gäller för värdepapper.

Sist men inte minst kommer ju folket att ägna sig åt fasansfulla sysslan att skjuta upp sin konsumtion. Varför köpa idag om jag kan köpa billigare imorgon? Men som jag argumenterat för tidigare(iofs blygsamt) så tror jag inte det är världens undergång trots allt.

Men hur kommer svenska exportföretag överleva? En sak är säker och det är att vi människor kan ändra referensramar snabbt. Se bara på räntan. Det var inte länge sedan som ett bolån med 8 procents ränta var billigt. Vi får helt enkelt lära oss att det lika gärna kan bli en lönesänkning som en löneökning varje år. Detsamma gäller barnbidraget. Om deflationen håller i sig så får väl politikerna sluta vara så förbannat mesiga och helt enkelt sänka det. När vi ser hur kronan bara blir starkare och starkare och allt man köper bara blir billigare och billigare kommer vi inte tycka att det är konstigt. Det kommer kännas precis lika naturligt som räntorna känns idag. Sanna mina ord.

Jag hörde en gång en historia om ett experiment som utförts med apor. I korthet och fritt ur minnet gick experimentet ut på att ett tiotal apor placerades i en bur med en stege mitt i.

På toppen av stegen fanns en klase bananer. Så fort en apa försökte klättra upp i stegen sprutades kallt vatten över hela buren utom just där stegen stod. Alla apor utom den som klättrat upp mot bananerna fick därmed en kalldusch. Det ledde till att så fort en apa började klättra blev den hindrad av de övriga aporna och ganska snart inträffade detta bara någon närmade sig stegen. Nu byter man plötsligt ut en av aporna och denne får lära sig den hårda vägen vad som gäller i buren. Närmar du dig tornet får du stryk. Ytterligare en apa byts ut och samma sak utspelar sig. Vid det här laget blir det aldrig några kallduschar eftersom aporna är så snabba på att läxa upp den apa som eventuellt börjar närma sig stegen. Aporna fortsätter att ersättas en efter en i lagom takt och till slut är alla utbytta och ingen av dem som befinner sig i buren har någonsin varken sett eller upplevt kallduschen. Det intressanta nu är att alla apor skyddar fortfarande stegen som sitt eget barn. Trots att ingen rimligen kan veta varför.

Poängen med historian är att påvisa att ibland bara alla gör något eller vet något utan att någonsin ha funderat på varför. Det är så jag upplever svensk bostadsdebatt just nu. Framförallt i Stockholm anses det vara bostadsbrist och den universella lösningen på allas läppar är att enda medicinen som hjälper är bostadsbyggande. Byggregler skall förenklas och till och med miljöpartister vill driva på byggandet. Iofs genom att lägga ner Bromma flygplats för att bygga där.

Trots att det låter så förbannat bra vågar jag bestämt påstå att det är helt uteslutet att det skulle gå att bygga sig bort från bostadsbristen i Stockholm.

Innan jag ger mig in på argument för min sak skall jag be att få definiera ett mått på bostadsbrist. Att mäta nivån av bostadsbrist kan göras komplicerat och även ganska enkelt. Ett enkelt sätt är att helt enkelt titta på prisnivån för de bostäder som kan köpas på fria marknaden för pengar. Det måttet kommer jag använda mig av och för att förenkla ytterligare kommer jag helt enkelt prata om prisnivån fortsättningsvis - när jag menar bostadsbristen. Jag kommer alltså argumentera för att prisnivån inte kommer sjunka av ökat bostadsbyggande och därmed kommer inte bostadsbristen minska heller.

Argument nummer 1. Nybyggda bostäder blir aldrig billigare än befintliga bostäder. Ni kan vara säkra på att alla led i kedjan - såväl markägare som entreprenörer som mäklare och till och med de som hanterar byggloven på kommunen kommer att kräma ut så mycket det bara går. I slutändan kommer det resultera i att bostäderna kommer säljas för precis så mycket som köparna är beredda att betala och det är lite mer än befintliga bostäder eftersom det finns ett mervärde i att ha det nytt och fräscht, långt till nästa renovering med mera.

Argument nummer 2. Man får inte glömma att det är den urbana miljön i sig som lockar i Stockholm. Visst är det vackert med allt vatten och slottet och det där men det är 'storstadslivet' som lockar de flesta. Att bygga mer förstärker bara den effekten. Om en påskbrasa brinner bra för att man hällt på bensin så kommer det inte brinna sämre för att man häller på ännu mer bensin. Det kommer snarare brinna mer. Ni som fortfarande inte är övertygade. Ge mig ett exempel på en stad som har blivit billigare för att det har byggts mycket och staden därmed blivit större.

Argument nummer 3. Stockholm är staden i Sverige som kan jämföras med allsvenskan i fotboll. Det är där det är mest attraktivt att hålla till. Det finns ett så stort underlag ut i landet med personer som funderar på att flytta till Stockholm men hindras av bland annat höga bostadspriser att de normala marknadsreglerna med tillgång och efterfrågan sätts ur spel. Om man så hade dubblat antal lag i allsvenskan så hade det ändå inte varit någon större skillnad när det gäller svårigheten att fylla platserna. Samma sak gäller på bostadsmarknaden. Priserna i Stockholm bestäms snarare av löneläge och kostnader för att leva förutom boendekostnaden. Det kommer alltid finnas sådana som är beredda att lägga allt som blir över på boende och det är dessa som sätter prisnivån.

Tro nu inte att jag är emot byggande eller att jag inte tror att priserna kan sjunka. Jag säger bara att priserna kommer inte sjunka på grund av att man bygger allt annat lika. Själv förstår jag inte riktigt varför man exempelvis inte kan få till ett bygge av ett riktigt höghus med några hundra våningar centralt i Stockholm. Plats kan ordnas genom att riva något mindre tilltalande och så hemskt är det väl ändå inte med ett höghus bara det är snyggt. Titta på Turning Torso i Malmö. Vad är problemet där?

Det känns inte bra att skriva om min egen framgångsrika privatekonomi för tillfället när så många är på flykt i vårt närområde. Därför skall jag ge en kommentar om flyktingkrisen istället.

Något jag har mycket svårt att förstå är att de flesta som uttalar sig är så tvärsäkra på sin sak. En del vill öppna gränserna helt och andra vill stänga dem och båda verkar vara helt övertygade att det går att genomföra.

Sveriges flyktingpolitik bygger på en humanistisk medmänsklig grund med inslag av rationalitet och realism. Vi vet att vi inte kan låta alla som vill flytta hit. För det har vi ett allt för attraktivt land. Därför ges bara uppehållstillstånd till de som verkligen anses vara i behov av det. Vi vet även att vi inte kan hjälpa hela världen och därför begränsar vi oss dessutom till de som kommer hit och knackar på vår dörr. I övrigt har vi ingen övre gräns utan de som kommer hit och har goda själ kommer få hjälp oavsett hur många det är. Detta i kombination med bistånd och katastrofhjälp.

Att bara helt och fullt ta hand om de flyktingar som lyckas ta sig hit känns logiskt på ett sätt. Det är en sak att hjälpa någon som kommer i nöd till din egen trygga hamn. Det är en annan sak att själv lämna tryggheten och utsätta sig för risker för att hämta den nödställda. Men jag tycker ändå att logiken haltar något i dessa dagar när vi med teknikens hjälp vet vad som händer på andra sidan jorden och turister och journalister åker till samma orter som flyktingar. Vi skulle helt klart utan större fara kunna chartra ett kryssningsfartyg ner till medelhavet och hämta en last på flera tusen flyktingar. Vi skulle dessutom kunna tillåta asylansökningar på ambassader runt om i världen och låta dem som beviljas asyl flyga hit.

Samtidigt är det inte helt enkelt att veta hur dyrt det är att hjälpa flyktingar på plats i Sverige. Inledningsvis är det en kostnad det klart. Boende, undervisning och bidrag och inte minst utredningar om asylskäl. Men svenska nyfödda är ju inte heller gratis de första åren direkt. Förhoppningsvis kommer nyanlända förr eller senare i arbete och betalar då skatt som alla andra.

Själv har jag inga bra svar och vet inte varken ut eller in.

Nyligen kom en ny aktör in på spelplanen när det gäller aktiehandel. Aktören i fråga var nederländska Degiro och jag har tagit en snabbtitt på vad de erbjuder.

Vid en första anblick ser Degiro ut att kunna röra om ordentligt. Vad sägs om att handla amerikanska aktier till ett courtage på under 6 kronor. Själv använder jag i dagsläget Skandiabanken och där är minimicourtages på amerikanska aktier 499 kr. Visst finns det billigare mäklare såsom Nordnet och Avanza men de är inte i närheten av Degiros priser.

Till skillnad från vad vi är vana vid har Degiro högre courtage på Stockholmsbörsen. Men det är ändå billigare(20 SEK + 0.02%) än vad som funnits hittills.

Degiro öppnar även upp möjligheten att handla på exotiska marknader världen över till rimligt courtage. Det här är inte något vi svenska bankunder varit bortskämda med. I dagsläget kan man handla på följande marknader till följande priser:

Tyskland – XETRA

€ 4,00 + 0,04% € 60,00



Tyskland – Zertifikate-Börse Frankfurt

€ 2,00 + 0,10%



Tyskland – Frankfurt

€ 7,50 + 0,08%



Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Irland,

Italien, Nederländerna, Norge, Österrike,

Portugal, Spanien, Storbritannien*, Schweiz

€ 4,00 + 0,04% € 60,00



USA

€ 0,50 + USD 0,004 per andel

Kanada 

€ 2,00 + CAD 0,01 per andel 



Australien, Hongkong, Japan, Singapore

€ 10,00 + 0,05% 

Polen

€ 5,00 + 0,15%

Ungern, Grekland, Mexiko, Tjeckien, Turkiet

€ 10,00 + 0,15%



Indonesien

€ 10,00 + 0,15% + 0,25% 



Indien

€ 10,00 + 0,20% + 0,10% 



Malaysia, Nya Zeeland, Taiwan

€ 10,00 + 0,15% + 0,10% 

Så långt ser allt väldigt bra ut i ett kundperspektiv men jag är ju även aktieägare i Nordnet och tittar därmed på Degiro även i ett konkurrensperspektiv. Borde jag vara orolig?

Degiro har i alla fall en del att bevisa innan de blir ett allvarligt hot till Nordnet och det ligger i att anpassa sitt utbud till svenska förhållanden. De erbjuder exempelvis inte ISK i dagsläget. Det är väl rimligt att tro att det är främst mycket medvetna sparare som kan tänka sig att hoppa över till Degiro men i den kundkretsen kan nog nästan ses som ett krav. Jag kan även tänka mig att när det gäller automatisk kvittning av källskatter, som förekommer världen över, så kommer inte Degiro vara bland de bästa. Medans Nordent och Avanza har några få marknader att anpassa sig till så har Degiro betydligt fler.

Men om Degiro kan fixa till ovanstående tror jag de kan bli en spelare att ta på allvar. Frågan är hur enkelt det är att anpassa sig till svenska skatter och svenskt regelverk. Det kan låta enkelt för den som inte är insatt men kan vara nog så dyrt och komplicerat.

Jag kommer inte sälja mitt innehav i Nordnet.

Det finns många aspekter att ta hänsyn till när det gäller att förvalta pengar åt vänner och familj. Skall man ens göra det? Hur skall man placera? Hur gör man i praktiken? Med mera, med mera.

I det här inlägget kommer jag begränsa mig till hur man verkställer de placeringsbeslut man tar i praktiken.

Förvaltandet åt andra är något som i mitt fall sakta krupit sig på under många år och inledningsvis var det mer fråga om att svara på frågor och ge tips. Jag märkte rätt snabbt att tipsen man gav sällan följdes. Om jag rekommenderade att sälja en fond och istället köpa en annan så blev det inte verkställt. Det kunde gå år utan att det hände något och när jag frågade varför så blev svaret att det inte blivit av men att inom kort skall det hända grejer. Men samma visa återupprepade sig år efter år.

Skall man förvalta åt andra är alltså min erfarenhet att det funkar väldigt dåligt att ge direktiv som den man hjälper själv skall verkställa. Det som då återstår är att jag på något vis verkställer besluten. Nackdelen med det är att man då får mer eller mindre kontroll över klientens tillgångar. Om det mystiskt utan förklaring skulle göras ett uttag eller överföring som klienten inte vill kännas vid skulle man genast bli misstänkt.

Men det finns en medelväg som jag tycker funkar ganska bra. Jag passar på att ta hand om förvaltningen när jag ändå är på besök och gör helt enkelt affären jag rekommenderar direkt. När jag bestämt vad som skall utföras loggar jag in på klientens konto på min egen dator med hjälp av Mobilt BankId. Sen utförs helt enkelt transaktionerna, köpen, försäljningarna eller vad det nu är. Det fiffiga med det är att jag aldrig behöver se pinkoden som klienten skriver in. Jag har alltså bara access under en begränsad tid och inte där emellan. Det funkar även bra via chatt eller telefon. Jag väljer Mobilt BankId som inloggningsmetod och fyller sedan in klientens personnummer. Klienten plockar sen upp sin telefon eller surfplatta och skriver in pinkoden på sitt håll.

Helt smärtfritt är det dock inte. Det tar någon dag att föra över pengar mellan olika banker eller att sälja fonder så ofta får man inte gjort det man vill vid ett enda tillfälle. Ofta blir det bara första steget och sen får man fortsätta några dagar senare. Men i det stora hela tycker jag det funkar helt ok.

Som de flesta andra orkar inte heller jag med att se över försäkringar och abonnemang en gång om året - eller vad nu privatekonomerna förespråkar. Men min internetleverantör har haft den dåliga smaken att göra en rad prishöjningar senaste åren och för någon månad sen tog jag äntligen tag i det.

Jag kollade upp alternativ och det visade sig att det fanns motsvarande tjänster till något bättre pris. Men nu är det så att vi har ADSL-uppkoppling och då är det en del strul att byta leverantör eftersom modem skall skickas och tas emot och det är inte säkert det funkar direkt efter byte med mera med mera. Därför dröjde det rätt länge, men till slut kom jag till skott och ringde kundtjänst för att säga upp abonnemanget.

Den trevliga killen i kundtjänsten frågade varför jag ville säga upp abonnemanget. Jag svarade som det var att jag tyckte det blivit för dyrt. Han kontrade då genast med att erbjuda rabatt på 70 kr per månad i ett år framöver. Med rabatten inräknad blev nu mitt nuvarande abonnemang billigare än det jag hade tänkt teckna efter uppsägningen och då var det inte mycket att fundera över. Jag stannade kvar som kund och slapp därmed allt potentiellt strul och kom undan med ett enkelt samtal.

Det kan alltså löna sig att ringa och utan omsvep begära uppsägning. Jag har till och med funderat på att köra med den taktiken även om jag egentligen inte orkar med ett byte just för tillfället. Om kundtjänstmedarbetaren skulle godta uppsägningen utan följdfrågor får man väl snabbt som attan hosta upp att man precis ångrade sig och be om ursäkt för att man störde. Jag tror den taktiken fungerar bättre än att bara ringa och be om rabatt rakt av.

Bilden visar min aktieportfölj i dagsläget. Sorteringen är baserad på avkastningen, där New Wave B har avkastat bäst hittills och ABB sämst.

Och nedan följer en lista på samtliga investeringar, även den sorterad efter avkastning hittills.

                 Fördelning(%)   Avk.(%)



New Wave B                 5.3     139.5

Castellum                  4.7      24.5

Fortum                     9.3       8.8

SCA A                      8.1      29.1

Nordnet B                  0.5      10.4

Securitas B                1.3       8.6

Axfood                     3.6      22.5

Kungsleden                 3.6       9.6

ABB Ltd                    1.3       5.2

TeliaSonera                4.7      11.0

Nordea Bank                0.8       6.8

Industriv. C               7.3      14.9

Hennes & Mau.              0.8      13.7

Totalt, aktier            51.1      15.4

        

SparkontoSuperFlex        23.2       1.4

SparkontoPlus              4.3       3.4

Akelius, 1 år.             2.3       3.6

Skandiabanken(Kassa)       2.3       0.1

Hoist, SparkontoFlex       0.8       1.8

Totalt, ränta             32.9       2.0

        

Guld                       0.3       5.6

Totalt råvaror             0.3       5.6

        

Akelius Pref.             15.7      17.8

Totalt, preferensakt.     15.7      17.8

        

Totalt                               7.0

Värdet ligger på drygt 2.2 miljoner kr.

Avkastningen är effektiv årsränta antingen sedan 1 jan. 2010 eller sedan investeringen gjordes. Alla siffror är inklusive utdelningar efter skatt och omkostnader.

Portföljen är präglad av att största delen består av de senaste årens sparande och uppvärdering. Därför är inte balanseringen den bästa. Jag vill även gå in lite försiktigt i aktiemarknaden och har därför förhållandevis låg andel aktier trots de för mig massiva inköpen senaste åren.

Guldet består av ett guldhalsband som jag tog in i portföljen för skoj skull och för att få en automatisk jämförelse mot guld.

Under 2014 väntar fortsatta aktieinköp av vad jag tycker verkar prisvärt för stunden samt eventuellt binda lite mer i fasträntekonton eller köpa preferensaktier.

Läs också: Portfölj 10 jan 2014

Igår förmiddag köpte jag 450 HM till kursen 337.3 kr. Sedan tidigare hade jag 50 stycken så nu har jag 500.

Någon närmare beskrivning av HM behövs väl ej antar jag. Jag köpte inte HM för att jag tror jag är bättre på aktievärdering än majoriteten som handlar med HM utan för mig är det ett sätt att närma mig index. Jag tycker nämligen allt jag vill åt ser dyrt ut i dagsläget och tanken har slagit mig att vid sådana tillfällen köpa indexfond istället för enskilda aktier.

Men jag tycker fonder är så tråkiga och dessutom går de inte att låna ut till blankare. Därför låter jag istället min egen portfölj närma sig index genom inköp av indextunga bolag som är underrepresenterade i min egen portfölj.

Affären försämrade mitt GAV på HM ganska kraftigt. Men det bekommer mig inte och det är väldigt skönt att ha kommit över den psykologiska spärren. Jag har lidit av den tidigare men känner mig nu botad.

Du kan lätt kolla om du själv lider av fenomenet. Tycker du det ser bättre ut i depån med innehav som gått upp flera hundra procent jämfört med innehav som bara gått upp 6 % som är fallet för mina HM just nu? Svarar du ja så har du lite att jobba på. Jag har tidigare definerat milstolpar jag ser fram emot.

Förra året låg jag på första steget men 2014 klättrade jag upp på steg 2 - fasta kostnader täcks av kapitalinkomster(räntor och utdelningar). Jag tror inte jag kommer lyckas klättra upp till steg 3 under 2015 dock hoppas jag göra det under 2016.

Så här såg det ut i snitt per månad under 2014:

Inkomster:                  33 264 kr

Sparat:                     25 500 kr

Utgifter:                    7 764 kr

  - varav fasta kostnader:ca 3 000 kr

  - varav hyra:              2 400 kr

Kapitalinkomster:            4 018 kr

Alla siffror efter ev. skatt.

Under 2014 steg inkomsten rejält och sparandet nådde nya höjder. Den höjda inkomsten berodde mycket på mina 3 månader i USA där jag fick extra betalt. Tyvärr är det här inte en bestående förändring och jag tror att jag kommer tjäna sämre under 2015. Sparandet blev hela 25 500 kronor per månad vilket blir 306 000 kr under året. Det har inte blivit några större inköp under 2014 Varken dator, kite, cykel, bil, kamera eller liknande. Det blev inte heller någon egenbetald  resa till fjärran land som det annars brukar bli av minst en gång om året.

Läs också: Milstolpstrappan 2013